Arbetschock

Den här bloggen är väl inte Sveriges piggaste för tillfället, och jag vet inte hur man ska göra i såna lägen. Ska man göra som Foppa och köra halvskadad i flera år efter bäst-före-datum eller ska man göra som Klüft och säga tack och hej när man är på topp?
Nja, med risk för att bli patetisk kör jag nog på Foppa-spåret, i alla fall ett tag till.
Grejen är att jag är lite överrumplad av arbetslivet för tillfället. Särskilt som jag sen i måndags vikar för chefen som är tjänstledig. Just nu är jag den där pappan jag inte vill vara - den som låter frun jobba deltid och ta det mesta av vabben (eller jobba hemma som det egentligen handlar om eftersom hon också har ett jobb med en massa ansvar som ingen annan löser om hon är borta) medan jag själv går upp i jobbet. Fast jag försöker ändå hänga i och hämtar barnen ett par dagar i veckan, men då känner jag mig dålig som går tidigt från jobbet även om jag kompenserar det andra tider på dygnet. Klassiskt.
Fast det är bara i tre veckor till. Sen har jag mitt vanliga jobb och ska gå ner på deltid och då blir jag en pappa att räkna med igen. Hoppas jag.
Det är i alla fall en ganska stor omställning att gå från hundraprocentspappa till att missa så mycket av deras liv. Och i kombination med cirkusträning, simskola, kör, piano, föräldramöten, kick-offer, innebandy och allt annat som drar i en gör det att det blir svårt att få till någon önskvärd frekvens på blogginläggen.
Fast denna helg är faktiskt frun på jobbresa och jag hemma med huset fullt av barnen och deras kompisar, så då känns allt så där tryggt och vant igen.

PS. Efter nio dagar med mellan 39 och 40 graders feber fick M äntligen penicillin i onsdags, och i torsdags morse var hon feberfri. Nu funkar hon nästan som vanligt igen, även om hon har hosta och behöver äta i kapp en del. DS.