Skåne

Världens trögaste modem och världens intensivaste ettochetthalvtåring gör att det är lite svårbloggat just nu, men jag hoppas att det blir lite bättre i slutet på veckan. Jag och de två små är i alla fall i fina och platta Skåne efter en härlig roadtrip genom Sverige. Här är det chartervärme precis som i övriga landet, så vi svettas, badar och äter Engelholmsglass.

Morgonritual

Alla har vi våra rutiner.
Grannen går varje morgon efter frukost ut och ställer sig på garageuppfarten och drar igång sin elektriska såg för att såga brädor till sitt evighetslekstugebygge.
Bäbin går varje morgon efter frukost till glipan i uterumsdörren och ropar "Manni! Manni! Manni!" ända tills grannen gått in i garaget och gömt sig.

Midsommar

De senaste åren har Rättvik dominerat, eftersom min midsommarfetischist till fru kommer därifrån, men i mitt liv har klart flest midsomrar tillbringats i den lilla byn Mora utanför Eskilstuna. I år var det dags igen, förmodligen för sista gången eftersom min far med fru flyttar därifrån nästa år. De stora barnen och deras kusiner tog detta historiska tillfälle på allvar, och såg till att få bära den största midsommarkransen i det traditionsenliga flaggtåget från Backgårn.

Bäbin fick inte bära, men firade med liv och lust och gjorde sitt bästa i "Mormors lilla kråka" och "Små fåglarna i skogen".

Frampå småtimmarna gick vi (jag, storbarn, kusiner, faster och farbröder) traditionsenligt till Sågen för att håna ortsbefolkningen. Det visade sig att det inte fanns så många att håna längre, så då tog vi vårt ansvar och hoppade upp på dansgolvet för att ge andra chansen att upprätthålla traditionen i vårt ställe.

För M var som vanligt höjdpunkten att få umgås med sin tretton dagar äldre kusin. En härlig person som vid en snabb anblick kan verka väldigt olik M, men det finns någon magisk connection mellan dem som gör att de trots att de inte har setts på ett halvår har en startsträcka på ungefär minus en sekund och sen bara leker och leker dygnet runt tills man får slita dem ifrån varandra för att det är dags att åka hem. Som tur är kommer det denna gång dröja mindre än en vecka tills den dynamiska tvillingkusinduon får ses igen.

Att hånglas med pungen

L:s två favoritord är för tillfället "pung" och "hångla". När jag var bortbjuden i fredags kväll kände hon sig till och med tvungen att ringa mig mitt i middagen för att sjunga en sång om min pung och hur jag hånglas med den.
Dagens lunch ägnades åt att gasta ut dessa ord i olika tonlägen, med betydligt mindre finess än när hon skulle sjunga om dem. Ganska tidigt fick vår lunchgäst nog och röt ifrån att vi "faktiskt sitter vid ett matbord", men det hjälpte föga. Själv kände jag mig helt okej med samtalsämnet, och bäbin var glad att ha lärt sig två nya ord.

En läxa för Krunis

Möjligen hjälmfrisyr, men inte mer.

Jag och L var ute och tränade cykling här på kvällen, och när vi skulle hem kom Markus Krunegård cyklandes som från ingenstans. Eftersom vi har setts ett par gånger i jobbet och han är en sällsynt trevlig prick stannade han och utbytte lite artighetsfraser. Bland annat avslöjade han att han ska bli far och ägna större delen av sommaren åt att klappa mage här hemma i Norrköping. Jag passade så klart på att slå ett slag för manlig föräldraledighet, även om jag inte är helt på det klara med hur det funkar i hans bransch.
Sen tog L över. Det blev en rejäl utläggning om vikten av att ha hjälm vid cykling, komplett med den sedelärande berättelsen om killen som trillade så hårt att hjälmen sprack itu - "och tänk om han inte hade haft hjälm, då hade det varit huvudet som gick itu".
Krunis tackade och tog emot och lovade att gå hem och grunna på detta. När han hade cyklat i väg frågade L vem det där var. "Det var ju Markus Krunegård", sa jag. "Men han är ju artist", svarade L. "Jo", sa jag, och sen gick vi hem och såg slutet på "Sommarlov".

Ni är jude!

Läsfest! L har tömt bibblan på litteratur om sina tre största intressen Anne Frank, Adolf Hitler och Gustav Vasa. Nu har hon att göra hela sommarlovet.
Vi har även rett ut detta med hur man blir jude, och att det ärvs på mödernet vilket gör att jag är jude men inte L. Detta är hon sur över, men hon längtar tills hon får träffa sina judekusiner i midsommar. "Jag är inte helt säker på att de ens vet att de är judar", har jag förklarat, men det gör bara att hon längtar ännu mer. Hon vill helst ringa till dem redan nu och skrika "NI ÄR JUDE!!!" men jag har sagt att hon får vänta.

Att skiljas är att dö en smula

Det är sannerligen avskedsdagar. M sa hejdå för evigt till läraren och ett helt gäng klasskamrater i torsdags (hon får bara behålla några när hon börjar trean). L slutade ju förskolan officiellt i onsdags, men vi har sprungit där lite så där varannan dag sen dess eftersom vi lider av sån svår separationsångest och har så många blommor att dela ut. Och i dag fick bäbin gå för sista gången på sin roliga öppna förskola. De flesta gamla kompisarna har redan hunnit sluta och fröken Tina var inte där, så det blev inte så känslosamt. Men skönt att få ett tydligt avslut i alla fall.

Och för Norrköpings kommun kommer det nog att bli ett ekonomiskt uppsving. Öppna fs-fikat kostar 15 kr per familj och då ingår hur mycket macka och kaffe man vill ha. När både bäbin, L och jag är med skulle jag gissa att vi klämmer polarkakor för uppskattningsvis ett par hundra.
Å andra sidan ska både bäbin och L från och med i höst äta varje dag på kommunens bekostnad, så de lär nog få lägga ner nån skola eller nåt för att få det att gå runt.

Målfest

Dags att casha in födelsedagspresenten från storbarnen och gå till Nya Parken. Det blev en frejdig 0-0-match mellan giganten Helsingborg och vårt lite mindre gigantiska blåvita gäng. Själv kände jag mig gammal som tyckte att Helsingborgsbänken med Erik Edman, Christoffer Andersson och Simon Thern (som blev inbytt på slutet) var mest spännande. Men det var också roligt att se Imad Khalili och de andra goa pekingkillarna dominera första halvleken och sen lyckas hålla undan mot anstormningen från Alexander Gerndt och de andra i andra.
Barnen var mycket nöjda, trots att de inte fick se några mål och att de höll på att frysa ihjäl i regnet, så det kan nog bli repris senare på säsongen. Några utvalda citat från kvällen:
"Det dåliga är ju att det finns målvakter" (L levererar en tidig analys)
"Fy faaan" (Aprak gubbe i någon sorts narrmössa strax bakom L levererar samma analys ungefär var tredje minut)
"I vilket lag spelar den där med gula och svarta kläder egentligen?" (Fem minuter in på andra halvlek vågar M äntligen fråga om domarens roll)
"Alla de där har nog köpstopp" (L pekar på de taklösa stackarna på ståplats)
"Varför är det inga tjejer med?" (M ställer en relevant fråga)
"SPRING TILLBAKA DÅ!" (Sen Helsingborgskontring och L ryter ifrån till Norrköpings backlinje)

Lång dags färd mot natt

Sommarens hittills längsta dag lider mot sitt slut. En massa kraftödande vuxenbråte har dominerat, men här skriver jag ju bara om mystrevliga barnanekdoter, så det lämnar jag därhän.
Dagen började i alla fall härligt, när min äldsta dotter slutade tvåan med buller, flaggor och Justin Bieber. Magistern visade bildspel i klassrummet och jag framstod som fina pappan som varit med både på årets reningsverksutflykt och förra veckans grottäventyr.
Sen blev det finsång, blomutdelning och rektorstal i Lejongropen och sen gick vi hem och åt jordgubbstårta. Precis som barnets mor alltid gjorde när hon slutade skolan.
Jag hann också med att jogga för första gången på ett par år och slog mitt personbästa med sex minuter på varvet runt strömmen. Vinterns innebandypass och squashturneringar har gett resultat.
Japp, händelserikt som sagt. Och när vuxenvärlden ter sig mörk kan jag som vanligt glädja mig åt att jag har världens bästa barn.

Sista dagen med världens bästa

Just nu gör L sin sista dag någonsin på förskolan. Hon var glad när jag lämnade henne, men jag gissar att den stora tomheten kommer att infinna sig senast framåt kvällen när hon inser att hon nu har skilts från sina älskade, älskade fröknar. Som tur är är det lagstiftning på att hon måste hälsa på minst två gånger i veckan. I alla fall enligt fröknarna, och jag ser ingen anledning att misstro dem.
I morse grattade L med varsin trädgårdsbukett och en liten dunge Vi-skogenträd. Själv höll jag mig i bakgrunden. Hade jag försökt säga nåt hade jag bara börjat grina, och då hade barnen blivit rädda. Som ni vet har ju L världens mest kompetenta fröknar, med ett personligt engagemang som går utanför alla krav man nånsin kan ställa. Hade det inte varit för att bäbin ska få ha dem från och med i höst hade jag garanterat ställt till en scen.

En ständig tävling

Det dröjde som väntat inte länge innan grannen hade fått flukt på vår fina lekstuga och satt igång att bygga en egen. Men det duger ju inte att göra som jag. Här ska det määätas och sååågas och annat avancerat. Villalivet är en ständig tävling.

Olika preferenser

Den senaste veckan har bäbin varit mer med sin mor än vanligt. Detta får så klart konsekvenser, då vi har lite olika syn på vad som är mest prioriterat i bäbins utveckling. Den luktkänsliga frun tycker till exempel att det är väldigt bra om bäbin lär sig att gå på toaletten själv. Så nu vill bäbin inget annat än att sitta på toan och ropa "kscha!" och torka upp allt toapapper vi äger.

Själv är jag mer inne på att lära barnet att sysselsätta sig självt under lång tid och utan fara för liv eller hälsa (t ex drunkning i egna exkrementer), så jag har i dag försökt att i stället introducera henne för pottan. Det är ingen succé än så länge, men jag tror det kan bli något.

Min dag i grottan

Nu ska jag berätta om när jag och klassen åkte till en grotta. Först åkte vi buss jätte länge. Vi åkte tex förbi hela Kolmården och sen var vi framme. Sen gick vi jätte länge i en skog. Jag fick gå sist då.

Ibland stannade magistern vid ett träd och frågade vad det var för ett träd. Det var tex rönn, björk, tall och en buske som man kunde göra smörknivar av. Ibland stannade han vid ett bajs och frågade vad det var för ett bajs. Det var tex räv.

Sen var vi framme vid grottan och då kröp vi ner direkt.

Där inne var det kallt och blött och brunt. Magistern hade pann lampa.

Sen var det dags för lunch, men först ville magistern visa lite bajs igen. Sen lekte vi med bajset. Vi spelade tex kula. Sen åt vi mat säcken. Jag hade pasta sallad.

På vägen hem visade magistern att man kunde göra ljud med maskros stjälkar. Alla lät som ankor hela vägen till bussen. Magistern kunde spela tvåstämmigt. Det var en rolig dag.

Lucka

Plötsligt rasslade det till i trappan och ner kom en ny familjemedlem. En med knarkargarnityr.

Moment 22

Bäbin har nån form av förkylningsastma som besvärar henne ibland. Typ när hon är riktigt förkyld, som nu. Förra sommaren var det värst - då fick hon och jag åka till barnakuten och inhalera adrenalin ett par nätter eftersom hon knappt kunde andas.
Nu har vi en flaska ventolin hemma. Grejen är bara att hon blir helt speedad av knarket (som man ju blir av adrenalin och annat som liknar det). Så vid läggdags står valet mellan följande:
1. Att inte ge henne nåt, varpå hon somnar lugnt och stillsamt men sen ligger och rosslar som en annan Darth Vader hela natten.
2. Att ge henne ett par milliliter ventolin, varpå hon går fullständigt i spinn och far runt i spjälsängen som en annan Thorsten Flinck i ett par timmar innan hon däckar av utmattning och sen sover nästan rosselfritt i flera timmar.
Vi brukar välja alternativ 2. Men det finns roligare sätt att tillbringa en måndagkväll.

Med eller utan socker?

Att märka en tandkräm med "utan socker" - är inte det lite som att markera en tvål med "utan smuts"? Eller att skriva "med tak" i en mäklarannons?

Överallt

Som ni kanske har anat mellan raderna har bäbin på sistone gått in i en ny förpuppningsfas i sin utveckling mot att bli en fullvärdig människa. Hon är ruskigt intensiv, och det är ingen slump att det har blivit så mycket s k kvalitetstid på sistone. Det är helt enkelt det enda sättet att umgås med henne nuförtiden. Att ha henne inomhus kräver fullständig uppmärksamhet. Släpps hon fri på golvet tar hon direkt sikte på närmsta bord och ser till att klättra upp på det. Eller om man har tur nöjer hon sig med att ge sig på samtliga förbjudna lådor i köket och tömma ut dem över nedervåningen. Sätter man henne i sin barnstol kan det funka en stund om hon har något att äta, men så fort hon kommer på att hon kan så ställer hon sig upp och dansar på ett fullständigt livsfarligt vis.   Det är både mentalt och fysiskt utmattande att umgås med henne nu, särskilt om man har några som helst ambitioner att ägna sig åt andra saker än just henne. Bara att få in kylvarorna efter frukosten är ett vågspel med hög insats.
Men ibland tar kraften slut. Och det kan gå snabbt (se bilden).

Säsongspremiär

Årets första sjödopp, och familjens crawlmaestro hade självinsikt nog att trä på sig simringarna när hon skulle i på det djupa. Sin far lyckades hon också tvinga i. Två gånger. Det var kallt.


"Bang! Bang! Bang!"

Bäbin höll sig förvånansvärt mycket i skinnet och nöjde sig med bad upp till midjan och att bli sedvanligt exalterad över häpnadsväckande upptäckter, så som att även andra barn kan ha vagn (!).

Byggkaos 3

Vissa av er kanske minns den stora lärarstrejken i slutet på 80-talet. Den terminen fick jag trea i träslöjd. Under drygt 20 år var det min överlägset största merit på snickeriområdet. Men inte längre! Skåda underverket ovan! En finfin koja för barnen och deras kompisar att njuta av under många år framöver. Eller i alla fall tills det börjar blåsa lite eller någon lutar sig mot den.

Kvalitetsdag

Eftersom alla var lediga, frun bortrest och bäbin för tillfället inte går att ha i möblerade rum packade vi våra 16 pannkakor och åkte till Söderköping. Barnen blev hungriga så fort vi kom fram, så matsäcken gjordes åt bums. Inget blev över.

Huvudmålet med vårt besök var att spana in de kända miljöerna från Madicken-filmerna, men det var lättare sagt än gjort. Turistbyrån var stängd så vi fick strosa runt på måfå och försöka hitta små broar och annat som såg så där genuint Astrid Lindgren-aktigt ut. Den här affären tyckte vi till exempel var ganska madickig.

Sen åt vi glass. Men eftersom det var ungefär tio grader kallare i Söderköping än i Norrköping så hade vi klätt oss för kallt. Lite molokna gick vi till bilen för att lämna plejset klart tidigare än vad jag hade tänkt.

En plötslig ingivelse fick mig att svänga vänster i stället för höger när vi skulle ut ur Sörping, och då hamnade vi på ett gammalt slott. Så då stannade vi där i några timmar i stället. Där var det jätteroligt och mycket varmare.

Barnen kunde bland annat klättra på ett fullständigt livsfarligt vis.

Och krypa i fängelsehålorna.

Det var helt perfekt att leka kurragömma där.

Och visiten avslutades med att de två stora framförde den nyskrivna pjäsen "Ronja och Ylva-Li". (Obs, stuntman! Prova inte detta hemma!)

Först i bilen upptäckte jag att bäbin hade snott med sig en bunt genuint 1200-talstegel. Snyggt!
Efter en lite besviken inledning blev det hela till slut en toppendag. Till helgen vill barnen åka tillbaka, fast nu med sovsäckar. Vi får se hur det blir.

Kvalitetskväll

Frun och M sover över hos respektive bästis, så då passade jag och L på att ha en hejdundrandes kvalitetskväll. Efter att ha baxat bäbin i säng lagom till att "Pinky och Perky show" var slut på Barnkanalen slog vi till på två partier Pippi-spel, ett parti Nollan och en omgång Finns i sjön. Och så vann vi två gånger var, så ingen behövde bli på dåligt humör.
Nu sover även L, så då återstår bara för mig att ta hand om disken efter kvällens hejdundrandes tacosmiddag. Sen ska jag förbereda morgondagens utflykt. 20 pannkakor är beställda till matsäcken (visst har jag sagt att våra barn äter som Karelin?).
Man är ju en hemmafru av guds nåde. Det skulle inte förvåna mig om jag avslutar kvällen med att sätta en jävla deg också.