Dagens skörd

I dag började jag 36-års, som det heter. Eller "nu har jag haft körkort i halva mitt liv"-dagen. Fina familjen grattade med en bunt antikonsumtionsgåvor på morgonen. Det blev en bättre skörd än jag vågat hoppas på, med fokus på upplevelser.

Från bäbin: biokort. Om hon även fixar barnvakt till sig själv räcker det till både mig och frun.
Från de två stora: fotbollsbiljetter till valfri match med stans nyblivna allsvenskar. Förmodligen när de möter Helsingborg i juni. Och M och L ska så klart följa med.
Från frun: pengar för den gitarr jag fick i förskottspresent i januari, men som jag betalade då.

Och för er som undrar hur man kan köpa en gitarr när man har köpstopp vill jag bara säga att jo, jag skäms lite, men har ändå följande att anföra till mitt försvar:
1. Jag blev hastigt och lustigt med band i början på året, och det hade känts snöpligt att behöva säga nej till det med hänvisning till att jag inte har nåt instrument. Och med lite god vilja går det att se gitarren som ett arbetsredskap, vilket känns mer okej än nöjesprylar.
2. Gitarren var begagnad.
3. Där i början på januari var vi inte offentliga med vårt köpstopp och då kändes det inte lika mycket som en tävling, utan mer som en intern tankeställare och därför mer okej att ha lite lösare regler.

Besök i natt?

Vi får nog lämna ytterdörren olåst i kväll så att tandfén kommer in.

Nio sätt att leda in dina barn på den rätta vägen

Ni följer väl köpstoppsbloggen? Just nu toppar ett inlägg som handlar just om den känsligaste biten i ett allmänt familjeköpstopp: barnen. Det gäller ju alla ideologiska idéer man kommer på - det är en balansgång i vilken grad man ka använda barnen som slagträ i sin egen personliga kamp.
Köpstopps-Ann-Christin kommenterar de nio tips på hur man motiverar barnen som hon hittat hos den utländska mammabloggaren Tsh.
Jag snor denna ypperliga lista och skriver mina egna kommentarer:

1. Be hyper-selective about your toy selections.
När vår äldsta var liten sträckte hon en dag på sig i vagnen, pekade på ett paket tuschpennor och sa med emfas: "Jag BEHÖVER de där." Det var svårt att inte ta henne på allvar, och det visade sig också att hon hade rätt. De där tuschpennorna var hennes främsta leksak under en lång tid framöver. Ibland ritade hon med dem, men oftare var de helt andra saker: maträtter, biljetter, byggstenar, allt man kunde tänkas behöva. Även andra saker har förvandlats till universalleksaker i hennes händer: memorykort, klossar, pärlplattor. Så visst - det är mycket bättre att satsa på fantasistimulerande och mångsidiga leksaker än såna som redan är färdiga.
Men det handlar mycket om läggning också. Hennes lillasyster har inte samma fantasi - hon är mycket mer beroende av lekkamrater och färdiga leksaker. Och kan lätt dra igång en BEHÖVER-kampanj på en grej som hon sen leker med i fem minuter innan den är bortglömd för all framtid.

2. Make your own toys.
Också något storasyster är väldigt duktig på. Hon får gärna en idé och börjar genast skapa (och då kan lillasyster gärna haka på, men hon skulle aldrig komma på idén själv). Sen är det ganska sällan det leks med den färdiga produkten, och ärligt talat sällan det ens blir en färdig produkt, men skaparprocessen är rolig lek i sig.

3. Rotate those toys.
Ett knep vi borde använda mer. Vi försöker rensa ut lite ibland, och storasyster är en osentimental typ som gärna skänker bort grejer till polska barnhem och annat, eller ännu hellre kollar om det går att sälja för att dra in en hacka. Lillasyster känner dock alltid att hon inte kan avvara minsta lilla Happy Meal-skräpleksak, och att hon ofta verkligen behöver ärva det systern har rensat bort. Men att plocka bort i smyg och sen ta fram skulle ju vara ett bra sätt att få snurr på grejerna utan att bli av med dem.

4. Let them be involved in your shopping process.Också en balansgång. Ibland får de för sig att vi säger nej till vissa saker för att vi inte har råd, när det egentligen handlar om att vi tycker att det är onödigt. Storasysters bästis får enligt uppgift "allt hon vill ha" (förmodligen och förhoppningsvis en sanning med modifikation, men hon har uppenbarligen mycket grejer). Där har jag försökt förklara att vi tycker att det är roligare att använda våra pengar till att bo stort och bra och att äta bra och sånt, och att vi tycker att barn bör lära sig att man inte kan få allt man pekar på, men jag brukar inte riktigt nå fram. Där har vårt köpstoppsbeslut hjälpt. Nu går det lätt att hänvisa till själva beslutet och man slipper motivera varje gång.

5. Let them purge with you.
Som sagt: vi försöker rensa lite ibland. Samtidigt är jag inte världens bästa på att skiljas från saker själv... Men härom året samlade vi ihop en massa grejor och ställde oss på Himmelstalundsloppisen och det gick över förväntan. Så det gör vi nog igen efter sommaren, och det är ju ett sätt att få barnen att bli mer rensningsvilliga.

6. Have them earn money for their treats.
Tjäna och tjäna... De får månadspeng som de är duktiga på att spara och som det så klart trots köpstopp står dem fritt att använda som de finner bäst. Bästisen jag refererade till tidigare får, blev jag tydligt informerad om härom dagen, pengar varje gång hon har alla rätt på läxan och varje gång hon hjälper till med något hemma. Än så länge säger jag nej till att införa detta hemma. Det förstnämnda skulle bli för dyrt eftersom vi har så många läshuvuden i familjen, och det andra känns lite för mycket som barnarbete. Man har ju en dröm om att de ska hjälpa till utan att kräva nåt i gengäld...

7. Encourage the right words.Här är Tsh inne på att man ska säga "jag gillar det där" i stället för "jag vill ha den där", för att på så sätt få ner habegäret och få barnen att fatta att man inte kan få allt man vill ha. Det ska också få dem att förstå att man gärna kan vilja ha saker, men att det handlar om att välja vad man vill lägga pengarna på. Lite flummigt, men det kanske funkar.

8. Be selective about their friends.
Nja. Visst, det blir nog vare sig man vill det eller inte så att man uppmuntrar dem att leka mer med de barn  man gillar (och vars föräldrar man trivs med), men att tvinga barnen att välja bort kompisar för att de är för materialistiska känns väldigt tveksamt. De måste ju få välja själva vem de vill vara med. Så klart.

9. Sponsor a child.
Vi har faktiskt ett fadderbarn - Edileide i Brasilien. Jag borde bli bättre på att utnyttja henne i min argumentation med barnen...

Skillnaden

Vad är skillnaden mellan det ni gör och ett vanligt "sparande till långresa"?
Frågan dök upp i ett kommentarsfält apropå vår antikonsumtionsdrive och jag förstår undrandet. De skillnader jag kommer på spontant är följande:
Köpstoppet är huvudsaken. När vi insåg att en bieffekt förmodligen skulle bli att vi sparade pengar kändes en resa som ett schysst alternativ och en bra motivator för barnen.
Att inte köpa saker är inte samma sak som att spara pengar. Vi säger nej till prylar och kläder för att produktionen av dessa sabbar miljön och för att prylägarhetsen inte känns sund. Vi säger däremot inte nej till t ex att äta ute, bio och konserter. Skulle det vara ett sparprojekt skulle vi förmodligen säga nej till mer sånt också. Vi skulle förmodligen även dra ner på matkostnaderna. Nu handlar vi mat som vanligt och satsar hellre på ekologiskt och nyttigt än billigast. Vilket vi får ännu mer råd till när vi inte handlar annat.
Som synes är det inget särskilt svårt projekt att genomföra och inte så mycket att skryta om. För oss, som inte var särskilt materialistiska innan, har det än så länge typ inneburit att jag hoppat över ett par roliga skivinköp och frun skippat lite nya vårkläder. Och att det blev ett lättare beslut att strunta i ny torktumlare. För oss är det här egentligen snarare en intensifiering av den livsstil vi hade innan, där vi hellre har använt våra pengar till att vara föräldralediga länge och att äta saker som är bra för oss och för världen än till teknikprylar och dyra kläder.
Att ett så här ideologiskt styrt köpstopp är en lyx man kan unna sig i en familj där två tjänar pengar är jag fullt medveten om, och har även påpekat i flera sammanhang. Det är så klart många som har köpstopp bara för att de är så illa tvungna. Men jag ser också en allmän konsumtionsminskning som ett bra sätt att minska den galopperande statusjakt som finns i samhället, där prylarna definierar vilka vi är. Och det gynnar ju dem som inte har så mycket pengar och tyvärr känner att de måste skämmas över det.
Och som jag skrivit här tidigare: det känns inte helt välförtjänt att just jag och frun blivit några slags frontfigurer för den östgötska antikonsumtionsrörelsen, men jag har som policy att svara när någon frågar mig saker. Och jag tycker att det är bra att en minskad konsumtion diskuteras. All den positiva respons vi har fått på detta känns också bra, eftersom det innebär att vi trots vår blygsamma insats har inspirerat andra människor att ta ett större ansvar för vårt samhälle.

PS. Broxomatic är ett finare/fulare ord för diskmaskinssalt. DS.

När bäbin själv får välja...

... vill hon se ut så här. Liksom klädd för sommar och vinter på samma gång. Vilket säger en del om vädret vi har så här års.

Vardagslyx

I dag sköter storasyster förskolelämningen. Själv kan man sätta på vattenkokaren och behålla pyjamasbyxorna på hela förmiddagen.

Manspojken has left the building

Sisådärja. En flamencodansös och en melodifestivalvinnare ivägskickade på maskerad. Nu återstår bara resten av dagen: nytt konsertexperiment, denna gång med frun på scenen och jag framför den och bäbin med farmor och hennes man. Denna gång ingår även läggning av bäbi. Mycket spännande.

Rättelse

Frun är inte alls nöjd med det här inlägget. Sen hon kom hem från generalrepet för ett par timmar sen har det gått åt en flaska vin för att reda ut var vi egentligen står i barnlitteraturfrågan. Jag får därför be om att införa följande rättelse:
Frun tycker att "Alla vi barn i Bullerbyn" är könsstereotyp smörja och en av Astrid Lindgrens sämsta. Tacka vet hon Madicken ("betydligt mer mångbottnad") och Bröderna Lejonhjärta ("mycket sorgligare").
Hon vill även anföra att hon (precis som jag) sätter Pija Lindenbaum som en av de främsta någonsin. Och hon har ju stora bilder (och tydliga stories).
Hon tycker även att "Loranga, Masarin och Dartanjang" är mycket bra, även om de inte går upp emot Barbro Lindgrens mästerserie med "Jättehemligt", "Världshemligt" osv (som jag minns som mycket deprimerande socialrealistiska berättelser som mina psykologföräldrar tvingade mig att läsa).
Apropå "Fickspöken" kan hon också tycka att den är lite rolig, men det är också viktigt att känna samhörighet med de litterära gestalterna, och det är svårt att göra det med "en himla näsduk".
Annars handlar det mest om att hon vill undvika att ge vår mellersta dotter anledning att ställa följdfrågor, då det kan fördröja läggningsprocessen med timmar. Och där har hon en poäng, får jag medge.

Valet och kvalet

Maskerad i morgon och M står i valet och kvalet mellan att vara utklädd till Eric Saade eller sin lärare. Det lutar åt det sistnämnda. Frisyren och skjortan är på plats, nu gäller det bara att hitta ett par passande byxor.

Riktiga böcker

Fickspöken. Inte en riktig bok.

Barnens mor har konsertvecka och är borta på flertimmarsrep varje kväll. Alltså är det jag som sköter godnattläsningen, vilket är tur för barnen. De får ett betydligt större bibliotek att välja på då. Barnens mor läser nämligen av princip bara "riktiga böcker".

"Riktiga böcker" är till exempel:
Pappa Pellerins dotter
Vi smyger på Enok
Alla vi barn i Bullerbyn
Ingen är som Rosali
Tordyveln flyger i skymningen

"Inte riktiga böcker" är till exempel:
Fickspöken
Bajsboken
Pippi håller kalas
Guinness rekordbok
Bamse-tidning

För att en bok ska få stämpeln "riktig bok" bör den uppfylla minst fem av följande kriterier:
Sorglig
Flicka som huvudperson, helst fattig
Tydlig story med all information i brödtexten
Skriven av Maria Gripe, eller något av Maria Gripes barn
Humor är okej, om det är realistisk understatementhumor och det är lite sorgligt också (typ Viveca Sundvall)
Omöjlig att läsa ut på mindre än tre kvällar
Inga eller väldigt få bilder
Om det är en bild ska den vara ritad av Anna-Klara Tidholm
Absolut inga bilder på världens tjockaste tvillingar eller annat som intresserar barn

Så går det när man är uppe och suddar hela natten

Eller som en tant i affärn sa: "I vilken hylla hittade du den där?"

Ny vår för bloggen

Man håller ju koll på statistiken, och de senaste dagarna har denna blogg plötsligt flugit upp på samma nivåer som i december, när jag körde min "fem sämsta ursäkter"-lista.
Det beror främst på att jag skickade en liten text till den framstående jämställdhetsdebattören Rebecka Edgren Aldén, författare till både boken och bloggen med namnet Skriet från kärnfamiljen. Texten är väl en liten sammanfattning av det jag har försökt förmedla på denna blogg. Läs den gärna, och allt annat som står i Rebeckas viktiga blogg.
Som av en händelse verkar detta ha sammanfallit med att någon bloggare med många läsare hittat denna text, som nu vandrar runt på nätet. Trevligt. Och skulle ni vilja läsa hela listan finns den här.

En ny kompis

Här är vår nya tvättmaskin. Den ser modern ut. I den ligger nu lite blandad mörk tvätt, företrädesvis småbyxor till M och strumpor till mig, ty på dessa områden är nöden stor. Ungefär var femte minut är jag nere i källaren och kollar så att allt är okej. Det verkar det vara.

There is a new radiostjärna in town

När vi skulle gå till radion sa jag till L att jag var nervös eftersom det var direktsändning och allt. "Varför då?", sa hon förvånat. "Jag är mer rädd för att sjörövare ska komma och ta oss och sånt."
Och väl på plats i studion visade hon att det inte bara var snack. Hon var hur cool och redig som helst. När jag svamlade om min personliga ångest tog hon tag i saken och påpekade att miljöaspekten faktiskt är det viktigaste med att inte konsumera. Det var bara att ta på sig birollen, luta sig tillbaka och låta L sköta snacket.
Och nu tror jag att vi har gjort alla medier i stan. Dags att gå globalt, kanske?

Lite skit under naglarna

Äntligen har snön sjunkit undan så pass så att det går att hänga i trädgården på allvar. Bäbin tog sig an stenar och annat med stor entusiasm. Men när hon fick lera under naglarna sken det igenom att hon egentligen är en innebäbis. Det kunde hon inte riktigt hantera och sträckte bedjande händerna mot sin allsmäktige fader. Han kunde så klart rena henne med kärlek och tvål.

Gud hör bön

Ny vecka, nya möjligheter. Bäbins förskolestartsdrama har legat som en våt filt över mig sen i torsdags, och stor del av de senaste dagarna har ägnats åt telefonsamtal till planeringshandläggare och förskolechef, terapisamtal med förskollärare och taktikuppläggning med fru.
Men så, precis när vi börjat fundera på de mer fula tricksen, ringde förskolechefen och sa att det såg ut som att det var klart. Bäbin får börja på världens bästa förskola i höst!
Och under de senaste dagarna har min övertygelse om att vi har världens bästa förskollärare inte direkt minskat.
Man tackar.
Tack.

Känd från radion

Från början var det ett helt vanligt nyårslöfte, familjeinternt och utan annan press än den som kom från oss själva. Men nu har jag och frun mer och mer börjat förvandlas till något slags talespersoner för hela antikonsumtionsrörelsen. Frun köpstoppsrapporterar frekvent i tidningen hon jobbar på och jag har ju fläkt ut mig i tv. Nu vill även radion att jag ska berätta om detta. I morgon förmiddag ska jag sitta en halv förmiddag och häva ur mig pålästa antikonsumtionsklokheter i P4 Östergötland.
Svårt, men bra. All offentlighet gör som sagt att man verkligen inte kan vika från den inslagna vägen, och att man blir tvungen att tänka till om varför man gör detta.
L har krävt att få vara med också. Bäbin fick ju äta pasta i tv, och storasystern har fått visa i tidningen hur drabbad hon är av köpstoppet.

Möte med en manspojke 4

I mitt jobb ingår det bland mycket annat att varje fredag innan melodifestivalfinalen tycka till om finalisterna och även tippa hur det går. Detta är jag mycket bra på. Jag tror inte att jag har bommat en vinnare sen Afrodite 2002.
I år har jag missat både en deltävling och andra chansen och har inte plöjt kvällstidningar som jag brukar när jag jobbar, men jag kunde ändå inte låta bli att slänga ihop ett tips i går och slänga ut på fejsbook. Det kan gå åt skogen, särskilt med tanke på att de slängt in några fullständigt oberäkneliga jurygrupper av blandad europeisk härkomst och reducerat de betydligt mer förutsägbara tv-tittarnas makt.
Men så här tippade jag:
1. Eric Saade
2. The Moniker
3. Danny
4. Swingfly
5. Sara Varga
6. Nicke Borg
7. Sanna Nielsen
8. Brolle
9. Playtones
10. Linda Bengtzing

Köpstopp my ass

För ett par veckor sen började torktumlaren ryka, och häromdagen gav tvättmaskinen upp. Dags för familjeråd i köpstoppsfamiljen, alltså. Vi kom fram till att torktumlaren inte kan klassas som nödvändighet. Det går bra att hänga tvätt. Att klara sig utan tvättmaskin känns dock över gränsen, så i dag for vi iväg och köpte ny. På tisdag levereras en fin, miljövänlig Electrolux till vårt hem.
Inte en dag för tidigt. Tvättberget växer. Själv är jag nere på mina Simpsons-kalsonger nu, och då handlar det verkligen om att bottenskrapa resurserna. Eventuellt får det bli omöblerat på undervåningen ett par dagar.

Tillfällig gäst på varuhuset

Jag och kidsen tjuvstartade fredagsmyset med varsin lyxsemla på Lindahls. Dessförinnan hade barnen slagit ihop månadspengarna och köpt melodifestivalskivan för att kunna plugga inför morgondagen.
Efter två och en halv månads konsumtionsfasta kändes det konstigt att befinna sig i ett varuhus. Halva jag kände bara obehag och ville därifrån så fort som möjligt innan någon såg vad jag höll på med. Den andra halvan ville bläddra och kolla bland alla skivor för att se vad som hade hänt på musikfronten sen årsskiftet. Men det var som vanligt så här års: en massa nya skivor från olika melodifestivalartister som förgäves hoppas på att deras sjundeplats i deltävling tre ska ge karriären en skjuts. Så det gav inte så mycket. Skönt.

Det luktar katastrof

Arkivbild.

I augusti ska bäbin börja på förskolan. Och självklart ska hon gå på världens bästa förskola, nämligen den som båda hennes systrar går och har gått på i (nästan) alla tider.
Men icke sa nicke. Eftersom det av förklarliga skäl är en väldigt populär förskola och eftersom jag började höra om bekanta som redan fått veta att de har fått plats där i augusti så började jag bli orolig. Därför ringde jag Anita på kommunen för att höra mig för. Och hon gjorde direkt klart för mig att jag verkligen hade skäl för min oro. Eftersom närmsta storasyster börjar förskoleklass i augusti upphävs syskonförturen (precis som jag redan antagit) och det är väldigt många som vill ha plats. Vi kan absolut inte räkna med något. Särskilt som vi varit otaktiska (och ärliga) och sökt från det datum vi vill att hon ska börja inskolningen, dvs mitten på augusti, och inte ett par veckor tidigare. Där missade vi en vecka i kötid och det kan bli avgörande.
Vi har liksom inte ens sökt något andrahandsalternativ. Hon måste gå där. Fröknarna är mer eller mindre en del av familjen, de är de mest proffsiga och engagerade personerna jag känner och bäbin går redan som barn i huset där.
Annars får vi nog fortsätta vara hemma tills det blir nåt ledigt. Finns det vårdnadsbidrag i Norrköping?

Hål

Vi har alltid hållit fanan högt när det gäller barnens sockerintag. Godis på lördagar, kalas och jul. Ingen kräm eller fruktyogurt till mellis. Ingen läsk eller saft om det inte är party eller sjukdom.
Därför kändes det överraskande när L var hos tandläkaren i dag och det visade sig att hon hade början till ett hål på en tand. Och jag kände att jag genast gick i försvarsställning. Vi är ju asduktiga. Då får man inga hål.
Men tydligen gör vi inte tillräckligt. Sockerintaget känns fortfarande rätt rimligt, men vi får bli lite ambitiösare med tandborstningen. Verkligen borsta varje hörn av munnen, inte missa morgonborstningen på helgerna vilket jag har en känsla av att vi gör ibland när jag och frun tror att den andra har tagit ansvar.
L fick dock inget trauma. Hon var mest nöjd med att hon var så duktig att hon fick två presenter av hygienisten. Och att hon var så stor att hon valde bort "det barnsliga Barbie-klistermärket".

Ett litet steg för Glenn Hysén, ett stort steg för mänskligheten

I kommande nummer av fotbollsmagasinet Offside kliver fotbollsspelaren Anton Hysén ut ur garderoben. Hade han varit artist eller GIS-ingenjör eller nåt hade det så klart inte varit nåt att sprätta champagnekorkarna för, men nu råkar han vara elitfotbollsspelare och då är det en av tidernas tyngsta garderobsdörrar som har sparkats in.
Otroligt nog har det inte under fotbollsallsvenskans 100-åriga historia funnits en enda manlig homosexuell spelare, så det är klart att det är stort att vi nu har en (även om Anton i ärlighetens namn pga av skador och motgångar nu spelar i division 2 och därför inte hade fått alls samma uppmärksamhet om det inte var för efternamnet). Eller så är det så klart inte. Självklart har det funnits en massa bögar som spelat fotboll, men som i den grabbiga jargongen valt att dölja en rätt avgörande del av sig själva. Och tyvärr har det nog också funnits en hel del talang som kvästs innan den ens nådde allsvenskan, bara för att den suttit hos en kille som gillar killar.
Nu ska jag inte orda så mycket om detta, men jag hoppas verkligen att modiga Anton kan bli en dörröppnare för ett nytt fotbolls-Sverige där alla får plats. I övrigt hänvisar jag till Simon Banks mycket fina blogginlägg i ämnet. Simon är sannerligen en välsignelse för svensk fotbollsjournalistik.
Eftersom detta är en pappablogg skulle jag i stället vilja ägna några rader åt Antons pappa, Glenn Hysén. Han känns lite som själva definitionen av uttrycket "en enkel själ", och jag har väl genom året tänkt att han är lite väl enkel, men nu börjar jag få mer och mer respekt för honom. Trots att han är en gammal fräckisgubbe med ett förflutet i den minst sagt jargongiga engelska ligan tar han beskedet om Antons läggning med precis samma göteborgska lugn och avslappning som allt annat. "Det är ju världens vanligaste grej" och "han är nog jävligt lättad nu" är typ det han har att säga. Precis lika okomplicerat och prestigelöst som när han efter att han fått kicken från tv klev in på arbetsförmedlingen. Eller som när han klippte till en man som ofredade honom på en krogtoalett.
Respekt, Anton. Respekt, Glenn.

Den ljusnande framtid är vår

Det finns så klart en massa jag borde skriva en sån här dag (och då menar jag inte semmelrecept), men jag har lite fullt upp med att vara pappa och hemmaman. Jag får se det som någon sorts aktion i det lilla.
Det finns i alla fall en del jag har glatts åt denna dag. På facebook frodas tänkvärda både allvarliga och humoristiska poänger på dagens tema, och jag har bara sett ett par inlägg av typen "så länge inte vi män får en egen dag tänker jag fan inte fira".
På öppna förskolan i dag var vi tolv pappor och två mammor. Det känns hoppingivande. Så bjussade förskollärarna på semmeltårta också för att fira.
Och så hade jag tänkt ge er Doktor Kosmos bästa låt på temat, "Hjärndöd", men den finns tyvärr inte på youtube. Men ni kan läsa texten här.

Dagens ungdom

Jag proppade bilen full med fem- och sexåringar i går och skjutsade till ett busfabrikenkalas. När en stavgångstant plötsligt blockerade gatan kastade jag ur mig ett spontant "vad tycker ni, ska jag köra på tanten?" Från de tre i baksätet hördes då ett rungande "JAAAAA!" Den enda som sa nej var min dotter i framsätet.
Min spontana tolkning av detta var att jag har lyckats rätt bra som vuxen förebild. Nu, efter en natts kontemplation, är jag inte lika säker. Att min dotter var den enda som faktiskt tog min fråga på allvar säger kanske något helt annat om detta.

Någon har trampat på hela mitt väsen

I mitt jobb ingår bland annat att ha stenkoll på melodifestivalen. Eller i alla fall brukar jag skylla på det när jag sitter spikad lördag efter lördag. Men nu är jag ju föräldraledig och har därför missat det två helger i rad.
Och då går det ju som det går, upptäcker jag nyss hemkommen från vin- och pajmys hos grannen. De två sämsta från Andra chansen till final. Det blir spännande att se hur L hanterat detta. Det var inte direkt hennes favoriter heller.
Dock tog jag hem en någorlunda överlägsen seger i Rappakalja nyss, så jag får vara nöjd med kvällens utfall.

BF-dejt igen

Lagom till att farmorn skulle åka hem ringde storbarnens kompis som just hade kommit hem från en månads Mexiko-vistelse, så efter en kväll på tu man hand var vi nu bara enbarnsföräldrar till i morgon. Vilket med våra mått mätt är som att vara på värsta dejten.
Vi firade med att gå på fotoutställning. Toppen, tyckte bäbin, som kunde springa runt, runt i utställningslabyrinten. Och så blev vi plötsligt kvällsinbjudna till grannen, som ryktesvägen hade hört att vi var så gott som barnfria. Man tackar.

Konsert

 Jodå, Annika var ännu fruktansvärdare bättre än jag hade förväntat mig. Bland det bästa jag sett och hört.

Och jodå, vi var där. Hela konserten. Och en liten Staropramen på Världens bar efteråt.

Lovande

I kväll tänkte jag och frun gå på konsert, om gud och bäbin tillåter. Det ser hyfsat lovande ut med barnvakten än så länge.

Ang. vidriga klänningar...

... så jodå, L slog till på en fullständig flamencoutrustning, inklusive klackskor och kastanjetter. Vidrig, kanske, men allt klär en skönhet, eller vad säger du, Snokis? Denna har hon nu på sig så ofta hon får (vi har sagt nej till att ha den under måltid och sömn) och berättar om allt hon köpt för alla hon möter. Idag visade hon upp den på förskolan. Vilket så klart gör det lite jobbigt för mig, eftersom alla vet att vi har köpstopp, så jag måste hela tiden lägga in små bisatser om att hon använt månadspeng och samlade julklappspengar och köpt den helt för EGNA pengar. Så jag tar tillfället i akt att poängtera det än en gång: denna utrustning plus den lilla sminklådan och mjukispapegojan hon också köpte under resan är betalda med L:s samlade besparingar, vilka hon så klart får använda precis hur hon vill (nästan). Vi lyckades hålla köpstoppsreglerna under hela resan.

Vi leker öken, fröken

Jodå, de stora barnen var också med, även om det kändes som att bäbin på nåt sätt blev huvudperson. De andra är lite mer rutinerade charterrävar.
När vi åkte hemifrån mitt i natten var L fortfarande sjuk, så det la lite sordin på stämningen, men efter ett par dagar var hon feberfri och ett par dagar senare till började hon äta också. Då hade hon blivit rejält smal.

 Oftast var det röd flagg, men en dag var det gul. Då kastade vi oss i vågorna på ett resereklamaktigt sätt.

Och så fanns det så klart pool på hotellet. M badade mest. Ungefär lika mycket som vi andra tillsammans, tror jag. Hon utvecklade sin badförmåga under veckan, och vågade på slutet hoppa från kant och stå på händer under vattnet.

Vissa av oss tog en ökentur sista dagen. Det var mäktigt tyckte barnen. M:s kamel hette nåt med Kjell, tror jag.

Bäbi på vift

Förlåt för bloggpausen, men vi har varit på sportlov och familjebondning på en kanarieö (vi skulle ha åkt till Egypten om det inte var för ni vet vad, men bokade om lite kvickt). Och det var alla tiders resa, tyckte bäbin. Allra bäst tyckte hon att det var att man kunde promenera utomhus, vilket ju var en helt ny upplevelse för henne. Och som hon gick. Hon gick och gick och gick. Och sprang.

Och så grävde hon. Det var också en ny och mycket, mycket intressant upplevelse.

På kvällarna var det minidisko, där bäbin så klart deltog med liv och lust. Eller, ganska ofta i en mer allvarligt betraktande roll, men med avbrott för yviga danssnurrar.

Fast allra bäst var som sagt det där med att promenera. Vid stranden kunde man gå fram och tillbaka. Många gånger.

Och grävandet var god tvåa.

Alla nyvunna intressen var så klart mest spännande, men det fanns även möjlighet att odla de gamla. Som att äta väldigt, väldigt mycket. Här ses hon med kvällens andra lass pasta och oliver.

Och här ses hon lite senare på kvällen i en klassisk charterposition.

Vi var ju några fler på resan, men dem kanske jag återkommer till i morgon.