Arbetschock

Den här bloggen är väl inte Sveriges piggaste för tillfället, och jag vet inte hur man ska göra i såna lägen. Ska man göra som Foppa och köra halvskadad i flera år efter bäst-före-datum eller ska man göra som Klüft och säga tack och hej när man är på topp?
Nja, med risk för att bli patetisk kör jag nog på Foppa-spåret, i alla fall ett tag till.
Grejen är att jag är lite överrumplad av arbetslivet för tillfället. Särskilt som jag sen i måndags vikar för chefen som är tjänstledig. Just nu är jag den där pappan jag inte vill vara - den som låter frun jobba deltid och ta det mesta av vabben (eller jobba hemma som det egentligen handlar om eftersom hon också har ett jobb med en massa ansvar som ingen annan löser om hon är borta) medan jag själv går upp i jobbet. Fast jag försöker ändå hänga i och hämtar barnen ett par dagar i veckan, men då känner jag mig dålig som går tidigt från jobbet även om jag kompenserar det andra tider på dygnet. Klassiskt.
Fast det är bara i tre veckor till. Sen har jag mitt vanliga jobb och ska gå ner på deltid och då blir jag en pappa att räkna med igen. Hoppas jag.
Det är i alla fall en ganska stor omställning att gå från hundraprocentspappa till att missa så mycket av deras liv. Och i kombination med cirkusträning, simskola, kör, piano, föräldramöten, kick-offer, innebandy och allt annat som drar i en gör det att det blir svårt att få till någon önskvärd frekvens på blogginläggen.
Fast denna helg är faktiskt frun på jobbresa och jag hemma med huset fullt av barnen och deras kompisar, så då känns allt så där tryggt och vant igen.

PS. Efter nio dagar med mellan 39 och 40 graders feber fick M äntligen penicillin i onsdags, och i torsdags morse var hon feberfri. Nu funkar hon nästan som vanligt igen, även om hon har hosta och behöver äta i kapp en del. DS.

Evighet

Sjunde dagen med över 39 graders feber. Det känns inte rätt och riktigt. Kanske ska hon eller Gud ta igen för att hon i princip inte har varit hemma en dag sen hon började skolan för tre år sen.
I går fick hon i alla fall träffa doktor och ta lite prover, men det var inget fel på henne. Förutom det där med febern då och att hon hostar bröstet ur sig och blöder näsblod, men det är ju normala biverkningar.
Och i kväll, efter en dos alvedon, petade hon i sig tre hela pannkakor. Mindre än hälften av en normalportion för henne, men ändå ett klart steg framåt aptitmässigt. Och en normalportion för andra barn i hennes ålder (bäbin åt 3,5 pannkakor och ropade sen omväxlingsvis "mea mat" och "mea juju*").

*juju=druvor

Lördagkväll

 Vissa har 39,9 graders feber.

Andra får kantareller och Amarone.
Så orättvist kan det vara.

Vadå jag dyster?

Vab-hösten har börjat. Dock lite otippat med den annars ständigt kärnfriska M, som nu har varit febrig och dan sen i tisdags. I går kväll var hon uppe på 39,6, i dag är det något lägre.
På plussidan finns ju att man får tid att spela gamla kortspel från förr.

En mycket bra film

Trassel är en mycket bra film tycker vi i vår familj. I dag såg L den för femte eller sjätte gången, och för första gången utan att gråta där i slutet när Rapunzel och Flynn räddar livet på varandra.
L är ett mycket fint barn.

Mamma?

Frun har kört rätt hårt i löparspåren de senaste månaderna, och i går kom belöningen: hon kom på ungefär 2500:e plats i Tjejmilen. Av 30 000 startande. Vi är mycket stolta här hemma.
Fast kanske borde hon lugna sig lite ett tag framöver. När bäbin såg en bild på 90-talslöparstjärnan Sara Wedlund i tidningen i morse sa hon: "Titta! Mamma dä!".

Trygghetstörst

När omvärld och förutsättningar ändras drastiskt tenderar vi människor att än hårdare gripa tag i traditioner och ritualer. Bäbin har hanterat den senaste veckans omvälvande omställningar genom att damma av sin gamla bricka. Sushimattan är dock ny.