Visar inlägg med etikett Antikonsumtionens år. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Antikonsumtionens år. Visa alla inlägg

söndag 28 augusti 2011

Inte så poppis loppis

I dag var det loppis i Röda stan, och vi knallade dit med vårt bord och de grejer som ingen ville köpa förra gången vi stod på ett loppis. M hade samlat ihop lite smågrejer från sitt rum att sälja, medan L som vanligt inte hade en enda sak hon kunde tänka sig att undvara. Det har hon efter sin far. Nu har jag blivit bättre på att undvara saker, men det är fortfarande att jag tänker "oj, den där vore rolig att läsa igen" för varje Spindelmannen-tidning jag lägger upp på loppisbordet.
Tyvärr hade man glömt att marknadsföra loppisen, så försäljningen blev väldigt mager. Vi la klart mycket mer på välgörenhetsfikat än vad vi drog in på våra dukar och skålar. Men det var roligt att vara tillsammans.

Saaaaaaade!

Ibland avlastade M mig i axelbärandet.
I går kväll packade jag bilen med barn och bananer för att åka till Motala folkets park där L skulle få inkassera en av sina antiprylfödelsedagspresenter. En hel konsert med Eric Saade!
Konserten var utomhus och utan sittplatser, så min roll blev att bära barn på axlar. Det var tungt, särskilt som L gärna ville hänga med i vartenda danssteg som togs av den konditionsstarka sång- och danspojken.
Men det var en härlig kväll. I bilen dit gick vi igenom vilka som var hans bästa låtar och kom fram till "Hearts in the air", "Echo" och "Made of pop". Och just de tre låtarna började han hela konserten med!
"Min bästa födelsedagspresent!" ropade L flera gånger under kvällen. "L:s högsta födelsedagspresent" gnällde M och höll för öronen ett par gånger, men var annars lika nöjd.
Barnen var väldigt fina och sig lika. M tyckte att det var ungefär lika intressant att titta på publiken som på scenen. Och L var fullständigt uppslukad och vrålade sitt högsta varje gång Saade bad publiken om gensvar. När han körde sista extranumret, "Popular", skrek L till övriga publiken: "Trea i hela vääärlden!!! Kom igeeeeen!!!"
I bilen hem på natten var hon väldigt, väldigt trött och grät i 40 minuter för att hon inte hade fått köpa en t-shirt (hon var helt på det klara med att jag inte kunde köpa den åt henne och ville lägga sina egna besparingar, men när vi väl skulle slå till fanns bara XL kvar).

torsdag 25 augusti 2011

Tjejigt mp3-dilemma

Förra gången de besudlade vår brevlåda var det som tur var jag som tog in posten. I dag var det min sexåriga dotter, och hon blev så klart fullständigt bländad av all rosa grannlåt.
Den förskräckliga tidningen GIRL:IT, där alla ord har prefixet "tjej", vill verkligen lura till sig småflickornas hjärtan. Även om den var adresserad till frun är så klart tanken att familjens rosa- och glittertörstande lågstadieflickor ska hitta den och börja tjata.
Och jag förstod helt klart att det såg ut som en väldigt bra affär för L: betala 9 kronor för medlemskapet och få en mp3-spelare på köpet, förutom alla andra tjejiga grejer: böcker, make-up och tidning med tjejiga fakta om Justin Bieber och Eric Saade. Men jag var förstås tvungen att berätta ett par obehagliga fakta om hur den kommersiella vuxenvärlden funkar:
1. Jo, det står att det kostar 9:-. Men det finns också något som kallas "det finstilta", som det är meningen att man inte ska se förrän det är försent. I detta fall innehöll "det finstilta" fakta som att porto tillkommer på 39 kr och framför allt: att man förbinder sig att köpa minst ett till medlemspaket för 199:- (plus porto på 44:-). Så allt som allt kostar just denna "mp3-spelare på köpet" närmare 300 spänn.
2. Tidningar som GIRL:IT vill tjäna pengar på att få barn att tro att vissa saker bara passar för flickor och vissa saker bara passar för pojkar. Och det är ju så dumt så man inte tror att det är sant. Det är ju olika från person till person vad man är intresserad av och vad man gillar för färger. Och att de gör det mot just barn är extra elakt. Tänk den pojke som tycker jättemycket om stickers och Eric Saade. Om han får läsa att det inte är för honom bara för att han har snopp kanske han känner sig konstig och dum och det är ju jätteonödigt och taskigt gjort av vuxna som borde veta bättre.
3. Titta på bilden på GIRL:IT:s chefredaktör. I ansiktet ser hon ut att vara lika gammal som jag. Men hon har såna kläder som din åttaåriga storasysters klasskompisar brukar ha, och står som en trulig trettonåring med benen. Det är ju konstigt om något.
Ärligt talat tänkte jag bara det där om chefredaktören. Jag vill inte döma andras utseenden inför mina barn. Det är en dålig vuxenvana som jag inte vill att de ska lägga sig till med.
Men de andra argumenten köpte hon. Särskilt nummer två. "Om jag hade en bror som ville ha de där grejerna så skulle jag skicka efter dem åt honom, och skriva mitt namn. För det är ju orättvist att han inte kan få en mp3-spelare för att han är kille", sa hon och fortsatte "och om min kompis Julian vill leka med de där sakerna så måste han ju få det, det ska ju inte de bestämma".
Sen kom frun hem och påminde om att både hon och jag hade varsin gammal mp3-spelare som vi inte använde så då kunde systrarna få varsin gratis i stället. Så sparade de både pengar, miljö och slapp uppmuntra ett otäckt barnalurarföretag med en könssyn från 50-talet.

lördag 23 juli 2011

Grattis till världens bästa sexåring


På Vrinnevisjukhusets förlossningsavdelning den 23 juli 2005, klockan 16.45, drog doktor Agneta ut en liten spillra på 2,7 kg och föräldrarna grät av lycka och/eller smärta. Den lilla människan behövde hjälp med både amning och solarium för att få bort den elaka gulsoten, som visserligen gjorde henne ännu snyggare men ändå inte var så bra, så hon fick stanna några dagar på BB. När hon kom hem var hon fortfarande liten och fick dessutom konkurrens av en storasyster som inte hade för avsikt att lämna ifrån sig många av de hundra procent uppmärksamhet hon dittills hade fått i livet.
Sen dess har vår lilla L ägnat en ansenlig del av sitt liv åt att ta sin rättmätiga plats i familjen och världen. Och det med råge.
I dag fyller hon sex år och fullständigt skiner av lycka. Dels över sina fina presenter (som tur är är flera av hennes icke antikonsumtionssvurna släktingar på plats och ger henne plagg och pryttlar) men också över att stå i centrum.
Det är henne väl unt. Hennes storasyster kom som en fullständig bomb och överraskning helt utan förvarning. Hennes lillasyster kom som en liten kärleksbonus, visserligen planerad men ändå spontan och på sitt sätt överraskande. L själv var det självklara andrabarnet, välplanerad och odramatisk (så när som på gulsoten). Det i kombination med att hon är mellanbarn gör att jag – trots att jag ibland måste gå undan och andas genom näsan för att kunna hantera hennes mäktiga känsloutfall och eviga krav på uppmärksamhet – är väldigt glad att hon är så bra på att ta plats. Hon har alla förutsättningar för att bli det där barnet som känner sig bortglömt och inte alldeles självklar.
Japp, vår lilla L är ett litet unikum. Sällan har jag skådat så mycket hjärta och så mycket hjärna samsas på en så liten yta. Att följa henne är ett äventyr fullt av skratt, tårar och spänning. Och varje gång hon går mig på nerverna och vi ryker ihop, vilket är ganska ofta, försöker jag påminna mig om hur mycket hon lär mig om kärlek, nyfikenhet och att vara fullständigt närvarande. Tre svåra saker som hon behärskar till fullo.
Grattis, världens bästa sexåring.

fredag 15 juli 2011

FF i Norrköping

Övriga medlemmar i familjen stack till Rättvik i går, och tack vare en inställd Göteborgstripp fick jag en helg hemma för mig själv. I dag har jag hunnit städa, tvätta, göra ett gäng ärenden, skriva låtar, se en film och nu sitter jag och pysslar ihop en bunt antiprylpresenter inför L:s födelsedag i nästa vecka. Och då har jag ändå hunnit känna mig stressad och tänkt saker som "oj, nu har ju hela förmiddagen gått här utan att jag har gjort nånting".
Det är alltså så här det är att inte ha barn. Intressant.

söndag 19 juni 2011

Målfest

Dags att casha in födelsedagspresenten från storbarnen och gå till Nya Parken. Det blev en frejdig 0-0-match mellan giganten Helsingborg och vårt lite mindre gigantiska blåvita gäng. Själv kände jag mig gammal som tyckte att Helsingborgsbänken med Erik Edman, Christoffer Andersson och Simon Thern (som blev inbytt på slutet) var mest spännande. Men det var också roligt att se Imad Khalili och de andra goa pekingkillarna dominera första halvleken och sen lyckas hålla undan mot anstormningen från Alexander Gerndt och de andra i andra.
Barnen var mycket nöjda, trots att de inte fick se några mål och att de höll på att frysa ihjäl i regnet, så det kan nog bli repris senare på säsongen. Några utvalda citat från kvällen:
"Det dåliga är ju att det finns målvakter" (L levererar en tidig analys)
"Fy faaan" (Aprak gubbe i någon sorts narrmössa strax bakom L levererar samma analys ungefär var tredje minut)
"I vilket lag spelar den där med gula och svarta kläder egentligen?" (Fem minuter in på andra halvlek vågar M äntligen fråga om domarens roll)
"Alla de där har nog köpstopp" (L pekar på de taklösa stackarna på ståplats)
"Varför är det inga tjejer med?" (M ställer en relevant fråga)
"SPRING TILLBAKA DÅ!" (Sen Helsingborgskontring och L ryter ifrån till Norrköpings backlinje)

söndag 29 maj 2011

Värdens bästa mamma!

I dag är det alltså mors dag. Ett kommersiellt påhitt, uppfunnet av den lömske skojaren Max Svensson Lurifax, enkom i syfte att lura fattiga barn på pengar.
Men i vår familj går vi ju inte på det! I stället för att virka en tavla av maskrosor (som i Max Svensson Lurifax-boken) skapade barnen ett vackert hyllningsplagg till sin älskade moder. Själv bistod jag enbart med stöld av linne ur mors garderob och strykning av det nya trycket. Se det som ett tips till nästa år.

lördag 14 maj 2011

Vi ser inte skogen för alla träd

I dag bär det av till kalas i Uppsala (vår stammismekare Bertil kirrade dödsfällan till bilfjäder på nolltid). Barnens minsta kusin ska välkomnas till världen, och förutom en kasse urvuxna kläder måste han ju få en present. Vi har kört en del varianter detta antiprylår, med alltifrån biobiljetter till hemgroddade groddar och hembrända skivor. Men till lillkusinen, som vi tror fortfarande är så där skönt antimaterialistisk som man ofta är i åttamånadersåldern, blir det en liten lagom dunge i Vi-skogen. Och han är inte den första. Vi räknade just ut att vi denna vår planterat 70 träd. Fett.

onsdag 11 maj 2011

Quiz

1. Vad kostar en sån här?
2. Är den ett okej köp när man har köpstopp?
3. Funkar den på vår ugn?
4. Får man lämna tillbaka den?

tisdag 3 maj 2011

Köpglädje

Att L är den i familjen som lider mest av vårt köpstopp råder det ingen tvekan om. Hennes ha-begär blossar upp titt som tätt och brinner som en supernova, men slocknar oftast efter någon dag. Men medan den brinner är den inte lätt att hålla i schack.
Att säga nej till att jag ska köpa saker till henne är lätt. Har man bestämt nåt så har man. Särskilt om man har kablat ut det i all världens press och eter. När hon vill köpa för egna pengar är det svårare. I dag lyckades jag inte stå emot, så då promenerade vi iväg i snörusket och hon fick lägga 30 av sina surt förvärvade pengar på ett par plastgrejer hon hett åtrådde.
När vi kom hem var hon så lycklig över köpet att hon städade sitt rum. Och i rena lyckoruset städade hon sin storasysters rum också (se bilden).
Själva grejerna har hon dock inte ens packat upp. Det är köpandet och ägandet som är det roliga.

söndag 1 maj 2011

Ta dig i brasan

Knastrande brasa! Uråldriga herrar sjunger "vintern rasat" i snorgula studentmössor! Pernilla Wiberg berättar om sin barndom! Barnen borde ha varit som ystra vårblommor i de första varma solstrålarna, men icke. De föll in i gamla konsumtionsmönster och hade svårt att glädjas åt någonting så länge de inte fick kööööööpa. Ballong, sockervadd, lotter med noll procents vinstchans. Inget annat var värt nåt. 
Men sen började som tur var fyrverkerierna, och då blev L så rädd att hon helt kom av sig.

tisdag 26 april 2011

Och däremellan kommer fasta

 Jag passade på att ta några dagars datorfasta i samband med påskhelgen. Det kändes renande. För er som känner er alldeles hjälplöst ouppdaterade om vår familjs göranden kommer här som kompensation ett matigt bildspel. Här ovan ser ni skärtorsdagmorgonens skörd i kvarteret. Fett med snask till våra två påskkärringar.
 Sen bar det av till Rättvik. Med oss hade vi nybrända "Påskskivan 2011", del tre i vår familjebilskivesamling efter sommarsuccéerna "Skåne 2010" och "Lettland 2011". Denna gång saknades tidigare dominanter som Justin Bieber, Amy Diamond och Marit Bergman helt. I stället bjöds det stor dominans av årets melodifestival, uppblandat med Annika Norlin, Jujja Wieslander, Damien Rice och andra genier.
 Frun och jag tog in på hotell ett par nätter, medan barnen fick bo hos mormor och bonusmorfar. Det var super.
 På långfredagen lät vi Görgen på Höjden laga maten åt oss. Det blev mjölkbakad gös med risotto, hummerklo och sparris. Och så ett fint Ripasso på det. Allt var jättegott, utom möjligen gösen som var godare på pappret än i munnen.
 När vi kom tillbaka till barnen hade de fått nya kläder allihop. Mormorn tar sitt ansvar när föräldrarna vägrar shopping. De hade även fått sin andra rejäla dos godis, eftersom påskharen hade varit på besök. Bäbin fick dock vindruvor. Även mormor kan sin sockerdebatt.
 Det lektes även utomhus. Både stora och små fick vara med.
 På påskafton kom den äldsta generationen. Bäbin tog genast sin gammelmormor och gammelmorfar till hjärtat och spexade och imponerade med matlust och glatt humör.
 Efter välmatad påskmiddag drog jag och frun tillbaka till hotellet där vi käkade vindruvor och grät till den formidabla feel good-indierullen "Juno".
På påskdagen var påskharen framme ännu en gång. Det blir svårt med godisavvänjningen. Bäbins ägg låg svåråtkomligt i ett stenröse, men var värt att kämpa för. Vindruvor är alltid vindruvor, som hon brukar säga.

onsdag 20 april 2011

Visst finns mirakel

Denna fjärrkontroll till digitalboxen slutade fungera för minst ett halvår sedan. Efter att ha försökt att byta batteri och grejat på olika sätt gav jag upp och gav den till bäbin som leksak. Och så nyss, mitt i "Rudi kapplöpningsgrisen" på SVTB, fick hon den att fungera! Nu går det att bläddra kanaler som aldrig förr.
Tyvärr vill hon inte berätta hur hon gjorde. Men hon tar sannerligen sitt ansvar detta antikonsumtionsår.

måndag 28 mars 2011

Dagens skörd

I dag började jag 36-års, som det heter. Eller "nu har jag haft körkort i halva mitt liv"-dagen. Fina familjen grattade med en bunt antikonsumtionsgåvor på morgonen. Det blev en bättre skörd än jag vågat hoppas på, med fokus på upplevelser.

Från bäbin: biokort. Om hon även fixar barnvakt till sig själv räcker det till både mig och frun.
Från de två stora: fotbollsbiljetter till valfri match med stans nyblivna allsvenskar. Förmodligen när de möter Helsingborg i juni. Och M och L ska så klart följa med.
Från frun: pengar för den gitarr jag fick i förskottspresent i januari, men som jag betalade då.

Och för er som undrar hur man kan köpa en gitarr när man har köpstopp vill jag bara säga att jo, jag skäms lite, men har ändå följande att anföra till mitt försvar:
1. Jag blev hastigt och lustigt med band i början på året, och det hade känts snöpligt att behöva säga nej till det med hänvisning till att jag inte har nåt instrument. Och med lite god vilja går det att se gitarren som ett arbetsredskap, vilket känns mer okej än nöjesprylar.
2. Gitarren var begagnad.
3. Där i början på januari var vi inte offentliga med vårt köpstopp och då kändes det inte lika mycket som en tävling, utan mer som en intern tankeställare och därför mer okej att ha lite lösare regler.

torsdag 24 mars 2011

Nio sätt att leda in dina barn på den rätta vägen

Ni följer väl köpstoppsbloggen? Just nu toppar ett inlägg som handlar just om den känsligaste biten i ett allmänt familjeköpstopp: barnen. Det gäller ju alla ideologiska idéer man kommer på - det är en balansgång i vilken grad man ka använda barnen som slagträ i sin egen personliga kamp.
Köpstopps-Ann-Christin kommenterar de nio tips på hur man motiverar barnen som hon hittat hos den utländska mammabloggaren Tsh.
Jag snor denna ypperliga lista och skriver mina egna kommentarer:

1. Be hyper-selective about your toy selections.
När vår äldsta var liten sträckte hon en dag på sig i vagnen, pekade på ett paket tuschpennor och sa med emfas: "Jag BEHÖVER de där." Det var svårt att inte ta henne på allvar, och det visade sig också att hon hade rätt. De där tuschpennorna var hennes främsta leksak under en lång tid framöver. Ibland ritade hon med dem, men oftare var de helt andra saker: maträtter, biljetter, byggstenar, allt man kunde tänkas behöva. Även andra saker har förvandlats till universalleksaker i hennes händer: memorykort, klossar, pärlplattor. Så visst - det är mycket bättre att satsa på fantasistimulerande och mångsidiga leksaker än såna som redan är färdiga.
Men det handlar mycket om läggning också. Hennes lillasyster har inte samma fantasi - hon är mycket mer beroende av lekkamrater och färdiga leksaker. Och kan lätt dra igång en BEHÖVER-kampanj på en grej som hon sen leker med i fem minuter innan den är bortglömd för all framtid.

2. Make your own toys.
Också något storasyster är väldigt duktig på. Hon får gärna en idé och börjar genast skapa (och då kan lillasyster gärna haka på, men hon skulle aldrig komma på idén själv). Sen är det ganska sällan det leks med den färdiga produkten, och ärligt talat sällan det ens blir en färdig produkt, men skaparprocessen är rolig lek i sig.

3. Rotate those toys.
Ett knep vi borde använda mer. Vi försöker rensa ut lite ibland, och storasyster är en osentimental typ som gärna skänker bort grejer till polska barnhem och annat, eller ännu hellre kollar om det går att sälja för att dra in en hacka. Lillasyster känner dock alltid att hon inte kan avvara minsta lilla Happy Meal-skräpleksak, och att hon ofta verkligen behöver ärva det systern har rensat bort. Men att plocka bort i smyg och sen ta fram skulle ju vara ett bra sätt att få snurr på grejerna utan att bli av med dem.

4. Let them be involved in your shopping process.Också en balansgång. Ibland får de för sig att vi säger nej till vissa saker för att vi inte har råd, när det egentligen handlar om att vi tycker att det är onödigt. Storasysters bästis får enligt uppgift "allt hon vill ha" (förmodligen och förhoppningsvis en sanning med modifikation, men hon har uppenbarligen mycket grejer). Där har jag försökt förklara att vi tycker att det är roligare att använda våra pengar till att bo stort och bra och att äta bra och sånt, och att vi tycker att barn bör lära sig att man inte kan få allt man pekar på, men jag brukar inte riktigt nå fram. Där har vårt köpstoppsbeslut hjälpt. Nu går det lätt att hänvisa till själva beslutet och man slipper motivera varje gång.

5. Let them purge with you.
Som sagt: vi försöker rensa lite ibland. Samtidigt är jag inte världens bästa på att skiljas från saker själv... Men härom året samlade vi ihop en massa grejor och ställde oss på Himmelstalundsloppisen och det gick över förväntan. Så det gör vi nog igen efter sommaren, och det är ju ett sätt att få barnen att bli mer rensningsvilliga.

6. Have them earn money for their treats.
Tjäna och tjäna... De får månadspeng som de är duktiga på att spara och som det så klart trots köpstopp står dem fritt att använda som de finner bäst. Bästisen jag refererade till tidigare får, blev jag tydligt informerad om härom dagen, pengar varje gång hon har alla rätt på läxan och varje gång hon hjälper till med något hemma. Än så länge säger jag nej till att införa detta hemma. Det förstnämnda skulle bli för dyrt eftersom vi har så många läshuvuden i familjen, och det andra känns lite för mycket som barnarbete. Man har ju en dröm om att de ska hjälpa till utan att kräva nåt i gengäld...

7. Encourage the right words.Här är Tsh inne på att man ska säga "jag gillar det där" i stället för "jag vill ha den där", för att på så sätt få ner habegäret och få barnen att fatta att man inte kan få allt man vill ha. Det ska också få dem att förstå att man gärna kan vilja ha saker, men att det handlar om att välja vad man vill lägga pengarna på. Lite flummigt, men det kanske funkar.

8. Be selective about their friends.
Nja. Visst, det blir nog vare sig man vill det eller inte så att man uppmuntrar dem att leka mer med de barn  man gillar (och vars föräldrar man trivs med), men att tvinga barnen att välja bort kompisar för att de är för materialistiska känns väldigt tveksamt. De måste ju få välja själva vem de vill vara med. Så klart.

9. Sponsor a child.
Vi har faktiskt ett fadderbarn - Edileide i Brasilien. Jag borde bli bättre på att utnyttja henne i min argumentation med barnen...

tisdag 22 mars 2011

Skillnaden

Vad är skillnaden mellan det ni gör och ett vanligt "sparande till långresa"?
Frågan dök upp i ett kommentarsfält apropå vår antikonsumtionsdrive och jag förstår undrandet. De skillnader jag kommer på spontant är följande:
Köpstoppet är huvudsaken. När vi insåg att en bieffekt förmodligen skulle bli att vi sparade pengar kändes en resa som ett schysst alternativ och en bra motivator för barnen.
Att inte köpa saker är inte samma sak som att spara pengar. Vi säger nej till prylar och kläder för att produktionen av dessa sabbar miljön och för att prylägarhetsen inte känns sund. Vi säger däremot inte nej till t ex att äta ute, bio och konserter. Skulle det vara ett sparprojekt skulle vi förmodligen säga nej till mer sånt också. Vi skulle förmodligen även dra ner på matkostnaderna. Nu handlar vi mat som vanligt och satsar hellre på ekologiskt och nyttigt än billigast. Vilket vi får ännu mer råd till när vi inte handlar annat.
Som synes är det inget särskilt svårt projekt att genomföra och inte så mycket att skryta om. För oss, som inte var särskilt materialistiska innan, har det än så länge typ inneburit att jag hoppat över ett par roliga skivinköp och frun skippat lite nya vårkläder. Och att det blev ett lättare beslut att strunta i ny torktumlare. För oss är det här egentligen snarare en intensifiering av den livsstil vi hade innan, där vi hellre har använt våra pengar till att vara föräldralediga länge och att äta saker som är bra för oss och för världen än till teknikprylar och dyra kläder.
Att ett så här ideologiskt styrt köpstopp är en lyx man kan unna sig i en familj där två tjänar pengar är jag fullt medveten om, och har även påpekat i flera sammanhang. Det är så klart många som har köpstopp bara för att de är så illa tvungna. Men jag ser också en allmän konsumtionsminskning som ett bra sätt att minska den galopperande statusjakt som finns i samhället, där prylarna definierar vilka vi är. Och det gynnar ju dem som inte har så mycket pengar och tyvärr känner att de måste skämmas över det.
Och som jag skrivit här tidigare: det känns inte helt välförtjänt att just jag och frun blivit några slags frontfigurer för den östgötska antikonsumtionsrörelsen, men jag har som policy att svara när någon frågar mig saker. Och jag tycker att det är bra att en minskad konsumtion diskuteras. All den positiva respons vi har fått på detta känns också bra, eftersom det innebär att vi trots vår blygsamma insats har inspirerat andra människor att ta ett större ansvar för vårt samhälle.

PS. Broxomatic är ett finare/fulare ord för diskmaskinssalt. DS.

tisdag 15 mars 2011

En ny kompis

Här är vår nya tvättmaskin. Den ser modern ut. I den ligger nu lite blandad mörk tvätt, företrädesvis småbyxor till M och strumpor till mig, ty på dessa områden är nöden stor. Ungefär var femte minut är jag nere i källaren och kollar så att allt är okej. Det verkar det vara.

There is a new radiostjärna in town

När vi skulle gå till radion sa jag till L att jag var nervös eftersom det var direktsändning och allt. "Varför då?", sa hon förvånat. "Jag är mer rädd för att sjörövare ska komma och ta oss och sånt."
Och väl på plats i studion visade hon att det inte bara var snack. Hon var hur cool och redig som helst. När jag svamlade om min personliga ångest tog hon tag i saken och påpekade att miljöaspekten faktiskt är det viktigaste med att inte konsumera. Det var bara att ta på sig birollen, luta sig tillbaka och låta L sköta snacket.
Och nu tror jag att vi har gjort alla medier i stan. Dags att gå globalt, kanske?

måndag 14 mars 2011

Känd från radion

Från början var det ett helt vanligt nyårslöfte, familjeinternt och utan annan press än den som kom från oss själva. Men nu har jag och frun mer och mer börjat förvandlas till något slags talespersoner för hela antikonsumtionsrörelsen. Frun köpstoppsrapporterar frekvent i tidningen hon jobbar på och jag har ju fläkt ut mig i tv. Nu vill även radion att jag ska berätta om detta. I morgon förmiddag ska jag sitta en halv förmiddag och häva ur mig pålästa antikonsumtionsklokheter i P4 Östergötland.
Svårt, men bra. All offentlighet gör som sagt att man verkligen inte kan vika från den inslagna vägen, och att man blir tvungen att tänka till om varför man gör detta.
L har krävt att få vara med också. Bäbin fick ju äta pasta i tv, och storasystern har fått visa i tidningen hur drabbad hon är av köpstoppet.

lördag 12 mars 2011

Köpstopp my ass

För ett par veckor sen började torktumlaren ryka, och häromdagen gav tvättmaskinen upp. Dags för familjeråd i köpstoppsfamiljen, alltså. Vi kom fram till att torktumlaren inte kan klassas som nödvändighet. Det går bra att hänga tvätt. Att klara sig utan tvättmaskin känns dock över gränsen, så i dag for vi iväg och köpte ny. På tisdag levereras en fin, miljövänlig Electrolux till vårt hem.
Inte en dag för tidigt. Tvättberget växer. Själv är jag nere på mina Simpsons-kalsonger nu, och då handlar det verkligen om att bottenskrapa resurserna. Eventuellt får det bli omöblerat på undervåningen ett par dagar.