Visar inlägg med etikett Utveckling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utveckling. Visa alla inlägg

onsdag 31 augusti 2011

30 år muck (minst)


Före.

Efter.
 
I dag var sista dagen som föräldraledig efter nästan ett år.
På sistone har jag och bäbin bråkat mer än nånsin. Det är som att vi undermedvetet har förstått att det krävs en del starka krafter för att bryta upp det symbiosförhållande som hindrar oss att gå vidare och leva mer självständiga liv, till bådas nytta.
Men i dag när jag hämtade henne på förskolan fick jag en väldigt lång kram och sen märktes det att vi ansträngde oss båda för att få en fin och trevlig avslutning på denna stora och viktiga period i våra liv. Det kändes fint i hjärtat.
Nu borde jag väl sammanfatta vår tid tillsammans, men jag tror inte jag får till det riktigt. Att det har varit givande, känslosamt, utvecklande och viktigt på hundra olika sätt har jag ju redogjort för tidigare och det står så klart fast.
Nu återstår blott framtiden. Det var två år sen vi hade en familj med två arbetande föräldrar. När vi nu går tillbaka till den vardagen gör vi det med en ytterligare familjemedlem att få in i pusslet. Det är lite läskigt men också spännande.
Allra mest läskigt är dock att min nästa långledighet rimligen kommer den dagen jag går i pension. Det är väldigt långt kvar till dess. Om jag inte lyckas övertyga frun att vi nog skulle ha plats för en liten syster till...

tisdag 30 augusti 2011

Inget är som första gången

I dag var det debut för bäbin att både äta och sova på förskolan. Den i vanliga fall abnormt matfriska ungen ratade dock lapskojsen och krävde att få bara majs och gurka. Sen sov hon för kort och väckte alla andra. Men annars gick det bra.
Efter förskolan var hon bjuden på sitt första kalas. Grannen fyllde tre och bjöd på tårta och disko. Där tog bäbin igen den missade lunchen, kan man säga, och klämde i sig två tårtbitar, lite av bordsgrannens tårta och en stor skål majskrokar.
Själv hade jag cykelhjälm för första gången när jag följde M till kören. Jag mötte nästan ingen jag kände.

måndag 29 augusti 2011

Ajöken öppna

Planeringsdag på förskolan och paus i inskolningen, så jag och bäbin pinnade i väg till gamla öppna förskolan för att få tiden att gå. Och det var slående att bäbin blivit stor nog att ta nästa steg. Särskilt märktes det under sångsamlingen, där hon nu betedde sig helt annorlunda mot när vi hängde där innan sommaren. Nu skulle hon sitta själv på golvet och inte i mitt knä, och hon satt stilla hela samlingen och gjorde alla rörelser till alla låtar. Precis som vilket storbarn som helst.
Dessutom pekade hon på de andra barnen och sa "bäbi", så det var tydligt att hon vuxit ifrån detta.

fredag 26 augusti 2011

Inskolad och klar

Bäbin är värsta inskolningsgeniet. I morse lämnade jag henne vid dörren för första gången. Hon gav mig ett glatt "hejdå!" och gick sen till fönstret och vinkade och skrattade med hela ansiktet.
När jag kom och hämtade henne på gården kom en av de andra avdelningarnas fröknar förbi och ropade "tjena primadonnan!". Lite research senare fick jag veta att hon fullständigt hade styrt upp dagens sångsamling (där alla 90 barn på förskolan är med) och dansat, sjungit, klappat och lett rörelserna. Allt ståendes mitt i ringen. Så nu är hon kändis och hennes fröknar är ganska tacksamma över att hon är så lätthanterlig. De har ganska många andra ettåringar att ta hand om, med alltifrån lite normal lämningsångest till så kallade affektkramper.
Ju mer bekväm bäbin har blivit på förskolan, desto odrägligare har hon blivit mot sin far. Men det är ju ett billigt pris att betala. Och egentligen ganska schysst: det gör mitt återinträde i arbete lättare att acceptera.

måndag 22 augusti 2011

Första skoldagen

Så har lilla L börjat skolan. Lite så där i förbifarten som det lätt blir när man är andra barnet.
Det var i alla fall en allvarlig förskoleklasselev jag hämtade i eftermiddags. Att gå i skolan är ingen lek. Men efter en stund tinade hon upp, och det verkar som att hon tycker att det är helt okej. Även om det är mycket roligare på frita.
Det känns än så länge som att det finns två faktorer som kan ställa till problem för henne. Det ena är att hon läser kapitelböcker lika lätt som hon borstar tänderna medan hennes klasskamrater i bästa fall kan skriva sina namn. Det andra är att de verkligen verkar ha gått in för att splitta på de olika bästisparen från förskolan när de delat in klasserna. På rasterna i dag lekte L bara med sina äldre kompisar i ettan och inget med klassisarna. Men det kan förhoppningsvis lossna med tiden.

söndag 21 augusti 2011

Elitsatsning

Nu börjar elitsatsningen. Trots hårdkörningen i våras var det bara en västanfläkt mot kommande säsong. Nu har barnen nämligen flyttats upp från "Nybörjarna" till "Småstjärnorna" och ska bli fullfjädrade cirkusartister.
Två gånger i veckan är det som gäller nu. 45 minuter på måndagar och en och en halv timme på onsdagar. Det är obligatoriskt, sen finns det möjlighet till frivillig träning i lindans, jonglering och/eller volter utöver detta.
Om det inte var för att de samtidigt ska gå på simskola, kör och piano och att jag och frun har våra aktiviteter skulle det väl gå an. Men nu ser det ut att bli en hård höst.

onsdag 17 augusti 2011

Första dagen på frita

Det är som sagt mycket stort i görningen i dessa dagar. L gjorde i dag sin första dag på frita inför skolstarten på måndag, och jag var ärligt talat mer orolig för det än för bäbins inskolning. Men peppar, peppar gick det riktigt bra det också.
Första timmen var hon lite avvaktande, sen bad hon sin mamma åka till jobbet och för en stund sen hämtade jag henne. Då krävde hon att få vara till klockan 17 i morgon. Så det verkar lovande där också. I alla fall så länge hennes kompisar också är där.

Första dagen på förskolan

I dag tog världens bästa och största bäbi sin mössa och jeansjacka och knallade i väg till första förskoledagen.
Väl på plats var hon blyg i ungefär fyra minuter, sen började hon frossa i de roliga leksakerna och den lyxiga personaltätheten (tre pedagoger och fyra barn första inskolningsdagen) och tog väldigt lite notis om sin pappa som fick stå i ett hörn och känna sig obehövd.
Efter en timme blev hon trött och ville sova, men då var det tyvärr redan dags att gå hem.
Det ser väldigt lovande ut. Det är mest pappan som har ont i hjärtat över att superteamet är på väg att brytas.

måndag 8 augusti 2011

I grosess

Nån gång i våras kom storbarnen på att de ville ha marsvin. De lånade en massa böcker på bibblan och var väldigt bestämda på att det var detta de hädanefter skulle spara till. Jag och frun bestämde att de var tvungna att vänta till efter alla sommarens semesterresor. Dels för att det är så viktigt att marsvinen får ha lugn och ro från början och verkligen lära känna sina nya mattar, men också för att vi hade nån liten förhoppning om att intresset skulle svalna. Men nu har vi bara en liten kort resa kvar denna sommar, så om en vecka finns inte längre några argument emot marsvinsköpet. Och barnen är mer intresserade än nånsin. Nu har de köpt bur på Blocket och börjat köpa på sig vattenflaska, matskål och annat för att vara redo när tillökningen väl är här. I dag var vi på Djurmagazinet och shoppade, och förutom att M kläckte ur sig ett oroligt "kommer det att lukta så här i mitt rum sen?" (jag svarade självklart "o ja") så var hela besöket laddat med glädje och förväntan.
Nu har de börjat inreda buren och leker olika lekar där de går och köper marsvin/gosedjur och sen släpper ner dem i sitt nya hem där de får bekanta sig med sina nya saker och mattar och allt. Det är väldigt fint att se och jag är numera nästan helt övertygad om att de kommer att bli perfekta marsvinsmammor. Jag börjar faktiskt själv längta lite.

onsdag 20 juli 2011

Könsbyte i skogen

Fina familjen tog en tur i skogen här på kvällen för att fylla plastpåsarna med bär och kottar. Samtidigt skulle det så klart lekas rollekar, varpå jag tilldelade mig själv namnet Jasmine, vilket i sin tur ledde till en lång kurs i transsexualism och könsbyten. "Vaddå, tar man någon annans snippa då?" var en av M:s frågor som behövde svar. L undrade mest om hennes föräldrar kände sig födda i fel kropp, och hävdade bestämt att hennes mormor egentligen skulle vilja vara kille. Något som vi andra i familjen tyckte att vi hade sett väldigt få tecken på.
Sen hittade M en bisarrt liten snigel, så då fick vi annat att tänka på.

tisdag 12 juli 2011

Stort (i dubbel bemärkelse)

Bäbin har bajsat i potta för första gången! Mäktigt! Hennes tidigare experimenterande i att göra stort utanför blöjan har sträckt sig till en klutt på hallgolvet och två i badkaret. Det här är således ett stort steg i rätt riktning! Hela familjen firade så klart med dans och jubel.

torsdag 23 juni 2011

Att hånglas med pungen

L:s två favoritord är för tillfället "pung" och "hångla". När jag var bortbjuden i fredags kväll kände hon sig till och med tvungen att ringa mig mitt i middagen för att sjunga en sång om min pung och hur jag hånglas med den.
Dagens lunch ägnades åt att gasta ut dessa ord i olika tonlägen, med betydligt mindre finess än när hon skulle sjunga om dem. Ganska tidigt fick vår lunchgäst nog och röt ifrån att vi "faktiskt sitter vid ett matbord", men det hjälpte föga. Själv kände jag mig helt okej med samtalsämnet, och bäbin var glad att ha lärt sig två nya ord.

fredag 10 juni 2011

Olika preferenser

Den senaste veckan har bäbin varit mer med sin mor än vanligt. Detta får så klart konsekvenser, då vi har lite olika syn på vad som är mest prioriterat i bäbins utveckling. Den luktkänsliga frun tycker till exempel att det är väldigt bra om bäbin lär sig att gå på toaletten själv. Så nu vill bäbin inget annat än att sitta på toan och ropa "kscha!" och torka upp allt toapapper vi äger.
Själv är jag mer inne på att lära barnet att sysselsätta sig självt under lång tid och utan fara för liv eller hälsa (t ex drunkning i egna exkrementer), så jag har i dag försökt att i stället introducera henne för pottan. Det är ingen succé än så länge, men jag tror det kan bli något.

onsdag 8 juni 2011

Lucka

Plötsligt rasslade det till i trappan och ner kom en ny familjemedlem. En med knarkargarnityr.

söndag 5 juni 2011

Överallt

Som ni kanske har anat mellan raderna har bäbin på sistone gått in i en ny förpuppningsfas i sin utveckling mot att bli en fullvärdig människa. Hon är ruskigt intensiv, och det är ingen slump att det har blivit så mycket s k kvalitetstid på sistone. Det är helt enkelt det enda sättet att umgås med henne nuförtiden. Att ha henne inomhus kräver fullständig uppmärksamhet. Släpps hon fri på golvet tar hon direkt sikte på närmsta bord och ser till att klättra upp på det. Eller om man har tur nöjer hon sig med att ge sig på samtliga förbjudna lådor i köket och tömma ut dem över nedervåningen. Sätter man henne i sin barnstol kan det funka en stund om hon har något att äta, men så fort hon kommer på att hon kan så ställer hon sig upp och dansar på ett fullständigt livsfarligt vis.   Det är både mentalt och fysiskt utmattande att umgås med henne nu, särskilt om man har några som helst ambitioner att ägna sig åt andra saker än just henne. Bara att få in kylvarorna efter frukosten är ett vågspel med hög insats.
Men ibland tar kraften slut. Och det kan gå snabbt (se bilden).

fredag 3 juni 2011

Byggkaos 3

Vissa av er kanske minns den stora lärarstrejken i slutet på 80-talet. Den terminen fick jag trea i träslöjd. Under drygt 20 år var det min överlägset största merit på snickeriområdet. Men inte längre! Skåda underverket ovan! En finfin koja för barnen och deras kompisar att njuta av under många år framöver. Eller i alla fall tills det börjar blåsa lite eller någon lutar sig mot den.

måndag 30 maj 2011

Trafiklektion

L förenar nytta med mellis och håller trafiklektion för familj och vänner, så nu vet jag allt om vad skyltarna heter. Till vänster här ovan ser ni till exempel Herr Gårman. Och till höger ser ni Herr Fruman.

onsdag 25 maj 2011

Den långa färden

"Vov vov vov vov!"
Vår bäbi är som bekant mycket intresserad av att gå. Det har i modern tid än så länge inte hänt att hon åkt vagn frivilligt. Som ett experiment bestämde jag mig därför i dag, när vi skulle till öppna förskolan, för att se var gränsen gick. Jag skulle helt enkelt inte ta upp henne i vagnen förrän hon uttryckligen bad om det.
Hela vägen fram till stora polishusrondellen gick som förväntat utan problem. Några småstopp för att undersöka intressanta hål i väggarna eller utbyta artighetsfraser med mötande trafik, men annars smidigt och raskt. Även rondellen gick förvånansvärt bra, även om vi hade lite olika syn på när man bör hålla pappa i handen och när man inte bör det. Och så kom det ett par hundar lite olägligt precis vid rödljusen.
Bortåt resecentrum ramlade hon tre gånger på en sträcka på tio meter, och där trodde jag att färden var över. Men icke. En snabb kram av mer symbolisk art, och sen var hon igång igen.
Vid stora teatern höll hon på att blåsa bort, och då gick hon för första gången med på att hålla handen. Framme vid kaktusparken blev hon plötsligt knäpptyst efter att ha hållit monolog ända sen vi lämnade hemmet i Marielund., men hon sneglade inte ens mot vagnen. Sammanbitet och något långsammare än tidigare betade hon av den sista sträckan på Saltängsgatan.
Och sen var hon framme. Mer eller mindre oberörd och i god tid innan sångsamlingen.

tisdag 24 maj 2011

Anne Frank for dummies

Fördelen med att umgås med L är att man lär sig så mycket. Eftersom hon, med all rätt, tar för givet att man i min ålder vet allt så får man helt enkelt se till att man också gör det. De första av dagens frågor klarade jag dock utan större bekymmer. Dinosauriefrågorna lyckades jag skjuta på framtiden, och Hitler fixade jag utan uppslagsverk. Men hennes 200 frågor om Anne Frank tarvade wikipedia-hjälp. Nu har vi stenkoll på hela storyn.

söndag 15 maj 2011

Under ytan

När M gick på simskola fick hon harva i nybörjarklassen i evigheter. Detta trots att hon faktiskt lärde sig simma. Nyckeln är tydligen att våga doppa huvudet. Om man är rädd för vatten i ögonen spelar det ingen roll om man simmar som en flasknos - då är det simskola 1 som gäller.
I dag hade L simskoleavslutning, och hon har redan tidigare fått besked om att hon efter sommaren kan flytta upp en klass. Jag blev lite förvånad, eftersom jag bara sett henne simma ett par meter och då under vattnet, men det stämde ju med den allmänna fixeringen vid att det viktigaste är att ha ögonen under ytan.
På avslutningen fick jag dock svar på tal. Barnet tog ett andetag och klämde i med värsta crawluppvisningen. Från den ena långsidan till den andra. Utan problem. Och utan att en enda gång lyfta huvudet över vattenytan.