Förra gången de besudlade vår brevlåda var det som tur var jag som tog in posten. I dag var det min sexåriga dotter, och hon blev så klart fullständigt bländad av all rosa grannlåt.
Den förskräckliga tidningen GIRL:IT, där alla ord har prefixet "tjej", vill verkligen lura till sig småflickornas hjärtan. Även om den var adresserad till frun är så klart tanken att familjens rosa- och glittertörstande lågstadieflickor ska hitta den och börja tjata.
Och jag förstod helt klart att det såg ut som en väldigt bra affär för L: betala 9 kronor för medlemskapet och få en mp3-spelare på köpet, förutom alla andra tjejiga grejer: böcker, make-up och tidning med tjejiga fakta om Justin Bieber och Eric Saade. Men jag var förstås tvungen att berätta ett par obehagliga fakta om hur den kommersiella vuxenvärlden funkar:
1. Jo, det står att det kostar 9:-. Men det finns också något som kallas "det finstilta", som det är meningen att man inte ska se förrän det är försent. I detta fall innehöll "det finstilta" fakta som att porto tillkommer på 39 kr och framför allt: att man förbinder sig att köpa minst ett till medlemspaket för 199:- (plus porto på 44:-). Så allt som allt kostar just denna "mp3-spelare på köpet" närmare 300 spänn.
2. Tidningar som GIRL:IT vill tjäna pengar på att få barn att tro att vissa saker bara passar för flickor och vissa saker bara passar för pojkar. Och det är ju så dumt så man inte tror att det är sant. Det är ju olika från person till person vad man är intresserad av och vad man gillar för färger. Och att de gör det mot just barn är extra elakt. Tänk den pojke som tycker jättemycket om stickers och Eric Saade. Om han får läsa att det inte är för honom bara för att han har snopp kanske han känner sig konstig och dum och det är ju jätteonödigt och taskigt gjort av vuxna som borde veta bättre.
3. Titta på bilden på GIRL:IT:s chefredaktör. I ansiktet ser hon ut att vara lika gammal som jag. Men hon har såna kläder som din åttaåriga storasysters klasskompisar brukar ha, och står som en trulig trettonåring med benen. Det är ju konstigt om något.
Ärligt talat tänkte jag bara det där om chefredaktören. Jag vill inte döma andras utseenden inför mina barn. Det är en dålig vuxenvana som jag inte vill att de ska lägga sig till med.
Men de andra argumenten köpte hon. Särskilt nummer två. "Om jag hade en bror som ville ha de där grejerna så skulle jag skicka efter dem åt honom, och skriva mitt namn. För det är ju orättvist att han inte kan få en mp3-spelare för att han är kille", sa hon och fortsatte "och om min kompis Julian vill leka med de där sakerna så måste han ju få det, det ska ju inte de bestämma".
Sen kom frun hem och påminde om att både hon och jag hade varsin gammal mp3-spelare som vi inte använde så då kunde systrarna få varsin gratis i stället. Så sparade de både pengar, miljö och slapp uppmuntra ett otäckt barnalurarföretag med en könssyn från 50-talet.
Visar inlägg med etikett Listor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Listor. Visa alla inlägg
torsdag 25 augusti 2011
tisdag 9 augusti 2011
Stor sittfiol
M har stått i kö i drygt ett och ett halvt år för att få spela gitarr eller piano, och i dag ringde frun och kollade hur det går. Tidigast om ett år trodde de att hon kunde komma in. Hårt.
I alla fall tvingade vi L att bestämma sig för vad hon vill spela, så att vi kan sätta henne i kö redan nu. Hon gjorde en lista på sina två främsta val. Helst vill hon spela cello, eller "stor sittfiol" som det också kallas. Tvåa kom vanlig fiol.
Vi försökte få bäbin att bestämma sig också, men hon var lite otydlig med vad hon ville.
I alla fall tvingade vi L att bestämma sig för vad hon vill spela, så att vi kan sätta henne i kö redan nu. Hon gjorde en lista på sina två främsta val. Helst vill hon spela cello, eller "stor sittfiol" som det också kallas. Tvåa kom vanlig fiol.
Vi försökte få bäbin att bestämma sig också, men hon var lite otydlig med vad hon ville.
lördag 6 augusti 2011
Kändisspotting
Schlingmann, som sagt. Vart vi än gick så dök han upp. På vanliga poppisstranden kom han och la sig ett par filtar bort. När vi bytte till Holmhällar dök han upp där och satte ner sina sandaler just där bäbin bajsat. När halva vårt sällskap bytte tillbaka var han också tillbaka och la sig demonstrativt nära. Till och med sista dagen, när vi stannade vid Burgsviks strand för att svalka oss på väg till färjan, så parkade han bilen en halv minut efter att vi hade anlänt och la sig för att gona sig i den medhavda brassestolen.
Det kändes lite som att han stalkade oss. Men det är ju mycket möjligt att det var han som kände sig stalkad av oss. Så där utifrån sett skulle ju det vara mer logiskt.
Södra Gotland var för övrigt ett litet mecka för den som gillar politik- och mediakändisspotting. Här är dem jag på rak arm kommer ihåg att vi såg, och då kan jag mycket väl ha glömt nån:
Peter Jihde (flexade i tajta badbrallor på närmsta stranden från där vi bodde)
Cecilia Blankens (delade parasoll med Jihdes familj)
Fredrik Wikingsson (köpte lördagsgodis på Coop i Hemse)
Cecilia Gralde (handlade på Ica Hoburgen i Burgsvik)
Allan Larsson (fikade på prästgården i Vamlingbo)
Per Schlingmann (precis överallt)
Det kändes lite som att han stalkade oss. Men det är ju mycket möjligt att det var han som kände sig stalkad av oss. Så där utifrån sett skulle ju det vara mer logiskt.
Södra Gotland var för övrigt ett litet mecka för den som gillar politik- och mediakändisspotting. Här är dem jag på rak arm kommer ihåg att vi såg, och då kan jag mycket väl ha glömt nån:
Peter Jihde (flexade i tajta badbrallor på närmsta stranden från där vi bodde)
Cecilia Blankens (delade parasoll med Jihdes familj)
Fredrik Wikingsson (köpte lördagsgodis på Coop i Hemse)
Cecilia Gralde (handlade på Ica Hoburgen i Burgsvik)
Allan Larsson (fikade på prästgården i Vamlingbo)
Per Schlingmann (precis överallt)
Etiketter:
Andra pappor,
Listor,
Politik,
Semesterliv,
Vuxenliv
måndag 25 juli 2011
Rättvik i siffror
12 - antal böcker på minst 100 sidor som M läst sen hon kom till Rättvik.
12 - antal böcker på minst 100 sidor som L läst sen hon kom till Rättvik.
0,5 - antal böcker på minst 100 sidor som jag läst sen jag kom till Rättvik.
1 - antal blåbär som låg i bäbins påse när vi hade plockat i två timmar.
2 - antal dagar som gick efter min ankomst innan frun på allvar började prata om att flytta till Rättvik.
6 - antal kilometer (ca) jag joggade under min Rättviksvistelse.
35 - antal kilometer (ca) frun joggade under sin Rättviksvistelse.
40 - antal minuter det tar att få ett par räkmackor och några pannkakor på Södergården.
40 - antal sekunder det tog innan en fågel hade bajsat ner både L och hennes pannkakor när hon väl hade fått dem.
12 - antal böcker på minst 100 sidor som L läst sen hon kom till Rättvik.
0,5 - antal böcker på minst 100 sidor som jag läst sen jag kom till Rättvik.
1 - antal blåbär som låg i bäbins påse när vi hade plockat i två timmar.
2 - antal dagar som gick efter min ankomst innan frun på allvar började prata om att flytta till Rättvik.
6 - antal kilometer (ca) jag joggade under min Rättviksvistelse.
35 - antal kilometer (ca) frun joggade under sin Rättviksvistelse.
40 - antal minuter det tar att få ett par räkmackor och några pannkakor på Södergården.
40 - antal sekunder det tog innan en fågel hade bajsat ner både L och hennes pannkakor när hon väl hade fått dem.
tisdag 19 juli 2011
Tisdagskul
Ingen sommar utan Tisdagskul i Rättvik. Här är tre höjdpunkter från årets:
1. M tog fina placeringar i både tuggummibubbelblåsartävlingen (brons) och kolaremstävlingen (fyra), och L knep en fjärdeplats i festisdrickningen.
2. Amy Diamond höll i årets ansiktsmålning.
3. En fågel bajsade i L:s mat när vi åt på Södergården. (Okej, kanske ingen höjdare när det hände, men garanterat det vi kommer att minnas längst av dagens händelser.)
1. M tog fina placeringar i både tuggummibubbelblåsartävlingen (brons) och kolaremstävlingen (fyra), och L knep en fjärdeplats i festisdrickningen.
2. Amy Diamond höll i årets ansiktsmålning.
3. En fågel bajsade i L:s mat när vi åt på Södergården. (Okej, kanske ingen höjdare när det hände, men garanterat det vi kommer att minnas längst av dagens händelser.)
måndag 6 juni 2011
Moment 22
Bäbin har nån form av förkylningsastma som besvärar henne ibland. Typ när hon är riktigt förkyld, som nu. Förra sommaren var det värst - då fick hon och jag åka till barnakuten och inhalera adrenalin ett par nätter eftersom hon knappt kunde andas.
Nu har vi en flaska ventolin hemma. Grejen är bara att hon blir helt speedad av knarket (som man ju blir av adrenalin och annat som liknar det). Så vid läggdags står valet mellan följande:
1. Att inte ge henne nåt, varpå hon somnar lugnt och stillsamt men sen ligger och rosslar som en annan Darth Vader hela natten.
2. Att ge henne ett par milliliter ventolin, varpå hon går fullständigt i spinn och far runt i spjälsängen som en annan Thorsten Flinck i ett par timmar innan hon däckar av utmattning och sen sover nästan rosselfritt i flera timmar.
Vi brukar välja alternativ 2. Men det finns roligare sätt att tillbringa en måndagkväll.
Nu har vi en flaska ventolin hemma. Grejen är bara att hon blir helt speedad av knarket (som man ju blir av adrenalin och annat som liknar det). Så vid läggdags står valet mellan följande:
1. Att inte ge henne nåt, varpå hon somnar lugnt och stillsamt men sen ligger och rosslar som en annan Darth Vader hela natten.
2. Att ge henne ett par milliliter ventolin, varpå hon går fullständigt i spinn och far runt i spjälsängen som en annan Thorsten Flinck i ett par timmar innan hon däckar av utmattning och sen sover nästan rosselfritt i flera timmar.
Vi brukar välja alternativ 2. Men det finns roligare sätt att tillbringa en måndagkväll.
torsdag 14 april 2011
Tre tecken på att jag varit föräldraledig (för) länge
1. Bäbin var idag överlägset äldst av barnen på öppna förskolan.
2. Vi blir lätt kvar en timme när vi ska hämta L på förskolan, eftersom bäbin tycker att det är så roligt att leka med sakerna, barnen och fröknarna.
3. I går deklarerade L att hon börjar tröttna på mig. Inte på något argsint sätt, utan på ett "jag älskar dig ju så klart, men jag börjar tröttna på att vara med dig hela tiden"-sätt.
Det verkar lite som att det bara är jag som tycker att det är en bra idé att jag är hemma. Och då är det ändå fyra och en halv månad kvar.
2. Vi blir lätt kvar en timme när vi ska hämta L på förskolan, eftersom bäbin tycker att det är så roligt att leka med sakerna, barnen och fröknarna.
3. I går deklarerade L att hon börjar tröttna på mig. Inte på något argsint sätt, utan på ett "jag älskar dig ju så klart, men jag börjar tröttna på att vara med dig hela tiden"-sätt.
Det verkar lite som att det bara är jag som tycker att det är en bra idé att jag är hemma. Och då är det ändå fyra och en halv månad kvar.
tisdag 5 april 2011
Bästa barnprogrammen
I väntan på bättre tider ger jag er L:s tre i topp på de bästa barnprogrammen. Alla går på Barnkanalen, delvis för att SVT är överlägset bäst på barnprogram, dels för att det är den enda kanalen vi har.
1. Fixa rummet
2. REA
3. Bomshackalack
Kanske inkommer jag med min personliga lista så småningom.
1. Fixa rummet
2. REA
3. Bomshackalack
Kanske inkommer jag med min personliga lista så småningom.
måndag 28 mars 2011
Dagens skörd
I dag började jag 36-års, som det heter. Eller "nu har jag haft körkort i halva mitt liv"-dagen. Fina familjen grattade med en bunt antikonsumtionsgåvor på morgonen. Det blev en bättre skörd än jag vågat hoppas på, med fokus på upplevelser.
Från bäbin: biokort. Om hon även fixar barnvakt till sig själv räcker det till både mig och frun.
Från de två stora: fotbollsbiljetter till valfri match med stans nyblivna allsvenskar. Förmodligen när de möter Helsingborg i juni. Och M och L ska så klart följa med.
Från frun: pengar för den gitarr jag fick i förskottspresent i januari, men som jag betalade då.
Och för er som undrar hur man kan köpa en gitarr när man har köpstopp vill jag bara säga att jo, jag skäms lite, men har ändå följande att anföra till mitt försvar:
1. Jag blev hastigt och lustigt med band i början på året, och det hade känts snöpligt att behöva säga nej till det med hänvisning till att jag inte har nåt instrument. Och med lite god vilja går det att se gitarren som ett arbetsredskap, vilket känns mer okej än nöjesprylar.
2. Gitarren var begagnad.
3. Där i början på januari var vi inte offentliga med vårt köpstopp och då kändes det inte lika mycket som en tävling, utan mer som en intern tankeställare och därför mer okej att ha lite lösare regler.
Från bäbin: biokort. Om hon även fixar barnvakt till sig själv räcker det till både mig och frun.
Från de två stora: fotbollsbiljetter till valfri match med stans nyblivna allsvenskar. Förmodligen när de möter Helsingborg i juni. Och M och L ska så klart följa med.
Från frun: pengar för den gitarr jag fick i förskottspresent i januari, men som jag betalade då.
Och för er som undrar hur man kan köpa en gitarr när man har köpstopp vill jag bara säga att jo, jag skäms lite, men har ändå följande att anföra till mitt försvar:
1. Jag blev hastigt och lustigt med band i början på året, och det hade känts snöpligt att behöva säga nej till det med hänvisning till att jag inte har nåt instrument. Och med lite god vilja går det att se gitarren som ett arbetsredskap, vilket känns mer okej än nöjesprylar.
2. Gitarren var begagnad.
3. Där i början på januari var vi inte offentliga med vårt köpstopp och då kändes det inte lika mycket som en tävling, utan mer som en intern tankeställare och därför mer okej att ha lite lösare regler.
torsdag 24 mars 2011
Nio sätt att leda in dina barn på den rätta vägen
Ni följer väl köpstoppsbloggen? Just nu toppar ett inlägg som handlar just om den känsligaste biten i ett allmänt familjeköpstopp: barnen. Det gäller ju alla ideologiska idéer man kommer på - det är en balansgång i vilken grad man ka använda barnen som slagträ i sin egen personliga kamp.
Köpstopps-Ann-Christin kommenterar de nio tips på hur man motiverar barnen som hon hittat hos den utländska mammabloggaren Tsh.
Jag snor denna ypperliga lista och skriver mina egna kommentarer:
1. Be hyper-selective about your toy selections.
När vår äldsta var liten sträckte hon en dag på sig i vagnen, pekade på ett paket tuschpennor och sa med emfas: "Jag BEHÖVER de där." Det var svårt att inte ta henne på allvar, och det visade sig också att hon hade rätt. De där tuschpennorna var hennes främsta leksak under en lång tid framöver. Ibland ritade hon med dem, men oftare var de helt andra saker: maträtter, biljetter, byggstenar, allt man kunde tänkas behöva. Även andra saker har förvandlats till universalleksaker i hennes händer: memorykort, klossar, pärlplattor. Så visst - det är mycket bättre att satsa på fantasistimulerande och mångsidiga leksaker än såna som redan är färdiga.
Men det handlar mycket om läggning också. Hennes lillasyster har inte samma fantasi - hon är mycket mer beroende av lekkamrater och färdiga leksaker. Och kan lätt dra igång en BEHÖVER-kampanj på en grej som hon sen leker med i fem minuter innan den är bortglömd för all framtid.
2. Make your own toys.
Också något storasyster är väldigt duktig på. Hon får gärna en idé och börjar genast skapa (och då kan lillasyster gärna haka på, men hon skulle aldrig komma på idén själv). Sen är det ganska sällan det leks med den färdiga produkten, och ärligt talat sällan det ens blir en färdig produkt, men skaparprocessen är rolig lek i sig.
3. Rotate those toys.
Ett knep vi borde använda mer. Vi försöker rensa ut lite ibland, och storasyster är en osentimental typ som gärna skänker bort grejer till polska barnhem och annat, eller ännu hellre kollar om det går att sälja för att dra in en hacka. Lillasyster känner dock alltid att hon inte kan avvara minsta lilla Happy Meal-skräpleksak, och att hon ofta verkligen behöver ärva det systern har rensat bort. Men att plocka bort i smyg och sen ta fram skulle ju vara ett bra sätt att få snurr på grejerna utan att bli av med dem.
4. Let them be involved in your shopping process.Också en balansgång. Ibland får de för sig att vi säger nej till vissa saker för att vi inte har råd, när det egentligen handlar om att vi tycker att det är onödigt. Storasysters bästis får enligt uppgift "allt hon vill ha" (förmodligen och förhoppningsvis en sanning med modifikation, men hon har uppenbarligen mycket grejer). Där har jag försökt förklara att vi tycker att det är roligare att använda våra pengar till att bo stort och bra och att äta bra och sånt, och att vi tycker att barn bör lära sig att man inte kan få allt man pekar på, men jag brukar inte riktigt nå fram. Där har vårt köpstoppsbeslut hjälpt. Nu går det lätt att hänvisa till själva beslutet och man slipper motivera varje gång.
5. Let them purge with you.
Som sagt: vi försöker rensa lite ibland. Samtidigt är jag inte världens bästa på att skiljas från saker själv... Men härom året samlade vi ihop en massa grejor och ställde oss på Himmelstalundsloppisen och det gick över förväntan. Så det gör vi nog igen efter sommaren, och det är ju ett sätt att få barnen att bli mer rensningsvilliga.
6. Have them earn money for their treats.
Tjäna och tjäna... De får månadspeng som de är duktiga på att spara och som det så klart trots köpstopp står dem fritt att använda som de finner bäst. Bästisen jag refererade till tidigare får, blev jag tydligt informerad om härom dagen, pengar varje gång hon har alla rätt på läxan och varje gång hon hjälper till med något hemma. Än så länge säger jag nej till att införa detta hemma. Det förstnämnda skulle bli för dyrt eftersom vi har så många läshuvuden i familjen, och det andra känns lite för mycket som barnarbete. Man har ju en dröm om att de ska hjälpa till utan att kräva nåt i gengäld...
7. Encourage the right words.Här är Tsh inne på att man ska säga "jag gillar det där" i stället för "jag vill ha den där", för att på så sätt få ner habegäret och få barnen att fatta att man inte kan få allt man vill ha. Det ska också få dem att förstå att man gärna kan vilja ha saker, men att det handlar om att välja vad man vill lägga pengarna på. Lite flummigt, men det kanske funkar.
8. Be selective about their friends.
Nja. Visst, det blir nog vare sig man vill det eller inte så att man uppmuntrar dem att leka mer med de barn man gillar (och vars föräldrar man trivs med), men att tvinga barnen att välja bort kompisar för att de är för materialistiska känns väldigt tveksamt. De måste ju få välja själva vem de vill vara med. Så klart.
9. Sponsor a child.
Vi har faktiskt ett fadderbarn - Edileide i Brasilien. Jag borde bli bättre på att utnyttja henne i min argumentation med barnen...
Köpstopps-Ann-Christin kommenterar de nio tips på hur man motiverar barnen som hon hittat hos den utländska mammabloggaren Tsh.
Jag snor denna ypperliga lista och skriver mina egna kommentarer:
1. Be hyper-selective about your toy selections.
När vår äldsta var liten sträckte hon en dag på sig i vagnen, pekade på ett paket tuschpennor och sa med emfas: "Jag BEHÖVER de där." Det var svårt att inte ta henne på allvar, och det visade sig också att hon hade rätt. De där tuschpennorna var hennes främsta leksak under en lång tid framöver. Ibland ritade hon med dem, men oftare var de helt andra saker: maträtter, biljetter, byggstenar, allt man kunde tänkas behöva. Även andra saker har förvandlats till universalleksaker i hennes händer: memorykort, klossar, pärlplattor. Så visst - det är mycket bättre att satsa på fantasistimulerande och mångsidiga leksaker än såna som redan är färdiga.
Men det handlar mycket om läggning också. Hennes lillasyster har inte samma fantasi - hon är mycket mer beroende av lekkamrater och färdiga leksaker. Och kan lätt dra igång en BEHÖVER-kampanj på en grej som hon sen leker med i fem minuter innan den är bortglömd för all framtid.
2. Make your own toys.
Också något storasyster är väldigt duktig på. Hon får gärna en idé och börjar genast skapa (och då kan lillasyster gärna haka på, men hon skulle aldrig komma på idén själv). Sen är det ganska sällan det leks med den färdiga produkten, och ärligt talat sällan det ens blir en färdig produkt, men skaparprocessen är rolig lek i sig.
3. Rotate those toys.
Ett knep vi borde använda mer. Vi försöker rensa ut lite ibland, och storasyster är en osentimental typ som gärna skänker bort grejer till polska barnhem och annat, eller ännu hellre kollar om det går att sälja för att dra in en hacka. Lillasyster känner dock alltid att hon inte kan avvara minsta lilla Happy Meal-skräpleksak, och att hon ofta verkligen behöver ärva det systern har rensat bort. Men att plocka bort i smyg och sen ta fram skulle ju vara ett bra sätt att få snurr på grejerna utan att bli av med dem.
4. Let them be involved in your shopping process.Också en balansgång. Ibland får de för sig att vi säger nej till vissa saker för att vi inte har råd, när det egentligen handlar om att vi tycker att det är onödigt. Storasysters bästis får enligt uppgift "allt hon vill ha" (förmodligen och förhoppningsvis en sanning med modifikation, men hon har uppenbarligen mycket grejer). Där har jag försökt förklara att vi tycker att det är roligare att använda våra pengar till att bo stort och bra och att äta bra och sånt, och att vi tycker att barn bör lära sig att man inte kan få allt man pekar på, men jag brukar inte riktigt nå fram. Där har vårt köpstoppsbeslut hjälpt. Nu går det lätt att hänvisa till själva beslutet och man slipper motivera varje gång.
5. Let them purge with you.
Som sagt: vi försöker rensa lite ibland. Samtidigt är jag inte världens bästa på att skiljas från saker själv... Men härom året samlade vi ihop en massa grejor och ställde oss på Himmelstalundsloppisen och det gick över förväntan. Så det gör vi nog igen efter sommaren, och det är ju ett sätt att få barnen att bli mer rensningsvilliga.
6. Have them earn money for their treats.
Tjäna och tjäna... De får månadspeng som de är duktiga på att spara och som det så klart trots köpstopp står dem fritt att använda som de finner bäst. Bästisen jag refererade till tidigare får, blev jag tydligt informerad om härom dagen, pengar varje gång hon har alla rätt på läxan och varje gång hon hjälper till med något hemma. Än så länge säger jag nej till att införa detta hemma. Det förstnämnda skulle bli för dyrt eftersom vi har så många läshuvuden i familjen, och det andra känns lite för mycket som barnarbete. Man har ju en dröm om att de ska hjälpa till utan att kräva nåt i gengäld...
7. Encourage the right words.Här är Tsh inne på att man ska säga "jag gillar det där" i stället för "jag vill ha den där", för att på så sätt få ner habegäret och få barnen att fatta att man inte kan få allt man vill ha. Det ska också få dem att förstå att man gärna kan vilja ha saker, men att det handlar om att välja vad man vill lägga pengarna på. Lite flummigt, men det kanske funkar.
8. Be selective about their friends.
Nja. Visst, det blir nog vare sig man vill det eller inte så att man uppmuntrar dem att leka mer med de barn man gillar (och vars föräldrar man trivs med), men att tvinga barnen att välja bort kompisar för att de är för materialistiska känns väldigt tveksamt. De måste ju få välja själva vem de vill vara med. Så klart.
9. Sponsor a child.
Vi har faktiskt ett fadderbarn - Edileide i Brasilien. Jag borde bli bättre på att utnyttja henne i min argumentation med barnen...
fredag 18 mars 2011
Riktiga böcker
![]() |
| Fickspöken. Inte en riktig bok. |
Barnens mor har konsertvecka och är borta på flertimmarsrep varje kväll. Alltså är det jag som sköter godnattläsningen, vilket är tur för barnen. De får ett betydligt större bibliotek att välja på då. Barnens mor läser nämligen av princip bara "riktiga böcker".
"Riktiga böcker" är till exempel:
Pappa Pellerins dotter
Vi smyger på Enok
Alla vi barn i Bullerbyn
Ingen är som Rosali
Tordyveln flyger i skymningen
"Inte riktiga böcker" är till exempel:
Fickspöken
Bajsboken
Pippi håller kalas
Guinness rekordbok
Bamse-tidning
För att en bok ska få stämpeln "riktig bok" bör den uppfylla minst fem av följande kriterier:
Sorglig
Flicka som huvudperson, helst fattig
Tydlig story med all information i brödtexten
Skriven av Maria Gripe, eller något av Maria Gripes barn
Humor är okej, om det är realistisk understatementhumor och det är lite sorgligt också (typ Viveca Sundvall)
Omöjlig att läsa ut på mindre än tre kvällar
Inga eller väldigt få bilder
Om det är en bild ska den vara ritad av Anna-Klara Tidholm
Absolut inga bilder på världens tjockaste tvillingar eller annat som intresserar barn
fredag 18 februari 2011
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten, plats 1
1. Barnen
Okej, vad har vi lärt oss så här långt? Du blir hjälte på öppna förskolan. Du slipper jobba. Du slipper skilja dig. Din fru, din syster och din dotter får chansen att göra karriär. Du ser till att svensk tillväxt skjuter i höjden. Snacka om win-win-situation. Finns det något att tillägga?
Det skulle väl vara något om själva barnen då.
Enligt gammal svensk tradition är pappan en andrahandsfigur. Nån otydlig snubbe i hatt som kom hem sent på kvällen, tände pipan och pekade lite med hela handen, och som någon vecka på sommaren kunde joxa lite trasa eller trycka in familjen i bilen och åka till farmor för lite all-inclusive. Många verkar än i dag nöja sig med att vara en sån pappa, om än lite 2000-talsuppdaterad. En rolig kille som kan skjutsa till simskolan och steka lite falukorv men ingen barnen kryper upp i knät på när de har ont i magen för att ingen vill sitta bredvid dem i skolmatsalen.
Jag känner alltför få människor som har en okomplicerad relation till sin pappa (och har de det är den gärna lite för okomplicerad), och inte många som skulle säga att de står närmare sin pappa än sin mamma. Själv drömmer jag mardrömmar om att bli en andrahandsförälder. Jag kan möjligen sträcka mig till att hamna på delad första plats. Och då duger det inte med lite kvalitetstid i simhallen. Då gäller det att få mil i kroppen, för att tala vasaloppsspråk.
En lång föräldraledighet är förenad med vissa risker. Mycket vill ha mer. När frun var föräldraledig med vår bäbi tog hon vid ett par tillfällen barnen och drog till sin mamma i Rättvik och stannade en vecka eller mer. Jag hade lite ont bakom ögonen under själva separationsfasen, men annars var det inga större känslostormar. Skulle jag bli av med bäbin i en vecka nu, efter snart fem månader där vi setts nästan dygnet runt, skulle jag drabbas av nästan outhärdliga fantomsmärtor. På sistone har det till och med hänt att jag legat på natten och önskat att hon skulle vakna eftersom jag längtar efter henne. Så klart att jag älskade mina barn även innan jag var föräldraledig, men jag skulle utan tvekan säga att känslorna och samhörigheten har hoppat upp ännu en nivå tack vare vårt intensiva umgänge.
Nu har ju jag haft lyckan att få världens bästa barn. Fullständigt unika, vackra, begåvade och de roligaste personerna jag känner. Och det allra bästa med den där föräldraförsäkringen är att jag får betalt för att vara med världens bästa barn. Varje dag får jag en unik, privat show, full av plötsliga infall och crazyhumor. Varje dag får jag brottas, sjunga, gosa, snickesnacka och upptäcka världen med världens coolaste person. Varje eftermiddag får jag jiddra med de stora och driva så hårt med allt att vi efter ett tag inte riktigt vet vad som är på riktigt och vad som är på låtsas. Varje dag får jag känna den där känslan av att känslorna är så starka att de inte riktigt får plats i kroppen. Och det är jag som får betalt!
Visst, man ska vara ärlig. Ibland är de så klart helt dumma i huvudet (och nästan lika ofta är jag det), men det finns ju en tjusning i känslomaximering åt alla håll. Och okej: utifrån sett kan de säkert se ut som en anonym massa av småtjejer som verkar ungefär likadana, bara lite olika stora. Men det är fel, och en baksida med att vara heltidsförälder så länge är att jag börjat ta det som en personlig förolämpning när folk i min omgivning inte fattar hur fantastiska och unika de är.
När bäbin härom månaden drabbades av tidernas pappighet var jag så klart klädsamt medlidsam med hennes ratade mamma. Men inombords var det fanfarer och fyrverkerier.
För det är det mest fantastiska. Tack vare världens bästa föräldraförsäkring kan jag bli en förälder att räkna med. Jag blir den som bäbin vänder sig till, inte bara i medgång som när hon triumferande vill visa upp att hon lyckats få på sig samtliga kläder i storasysterns möss- och vantlåda, utan också i motgång som när hon har slagit sig eller bara är jättetrött och behöver en famn att somna i. Och tack vare att jag var hemma med hennes storasystrar går de lika gärna till mig som till sin mamma när de behöver tanka lite trygghet och vuxenvisdom. Än så länge.
onsdag 16 februari 2011
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten, plats 2
2. Världen behöver dig
Jo, jag vet. ”Individualism” är ordet för dagen och prylar som solidaritet och altruism är 2011 ungefär lika hett som kjol-på-byxa och magväska. Jag vågar ändå vara mossig och sätta solidaritetsaspekten näst högst på denna lista. Samhällsnyttan med en delad föräldraledighet är så stor att den borde räcka som morot om man otroligt nog skulle tycka att egenvinningen inte är tillräcklig.
Ska vi dra lite hårda siffror?
Enligt de senaste mätningarna ligger kvinnors löner på 93 procent av männens löner, om man tar hänsyn till en massa aspekter som ålder, olika arbetstid, utbildning, olika yrkesgrupper och annat.
34 procent av kvinnorna jobbar deltid, 11 procent av männen, vilket gör den verkliga löneskillnaden ännu större.
Kvinnors pension ligger på i snitt 146 000 om året, männens på 212 000.
I den privata sektorn är 25 procent av cheferna kvinnor.
I börsbolagen är 20 procent av styrelseledamöterna kvinnor. Andelen styrelseordföranden och vd:ar är knappt mätbar.
Vän av ordning frågar så klart: vilken är kopplingen till föräldraledigheten? Den är direkt avgörande, svarar jag.
Grejen är att män och kvinnor enligt statistiken tjänar rätt lika och har rätt likvärdiga karriärer fram till nånstans kring 30-årsåldern. Det är först där männen skenar i väg både löne- och karriärmässigt. Man behöver inte vara Gudrun Schyman för att se sambandet.
Dels handlar det så klart om att bidra till en attitydförändring. Ju fler män som tar en ordentlig del av föräldraledigheten, desto mindre givet blir det för arbetsgivarna att räkna graviditetsrisk som ett lyte när det ska anställas, och därmed ökar karriärmöjligheten för kvinnor.
Vill man se utvecklingen lite närmare och konkretare för att kunna motivera sig är det bara att titta på sin egen partner. Enligt en undersökning som kom förra året ger varje månad som pappan är hemma ett framtida lönepåslag för mamman med sju procent, medan pappans lön inte påverkas alls av hemmavaron. En så stor skillnad måste betyda att det handlar om mer än att mamman missar färre lönerevisioner än om hon skulle ta hela passet. Föräldraledighet leder ofrånkomligen till att man tar större ansvar för hem och hushåll och till större engagemang för sina barn, och att man därmed blir mer benägen till VAB, deltid och allmänt barnansvar under hela uppväxten. Vilket som jag hojtat om tidigare minskar risken för skilsmässa men också leder till att mamman får större utrymme att visa framfötterna på arbetsmarknaden.
Vill ni ha mer?
Andra undersökningar säger att föräldralediga pappor löper mindre risk att dö i förtid (eftersom de bryr sig mer om sina barn och därmed lever mindre riskfullt) och att de blir bättre chefer. Samma undersökning som konstaterade det där med skilsmässorisken drog slutsatsen att ökad pappaledighet skulle ge ”minskad ohälsa, stabilare familjer och fler nyfödda barn”. Rena drömmen för dem som tycker att svensk tillväxt är något eftersträvansvärt. Så jag säger som Karl-Bertil Jonsson: ta de här föräldradagarna och gå genast hem till din stackars familj. Både den och världen behöver dig.
måndag 14 februari 2011
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten, plats 3
3. Delad glädje är dubbel glädje
När jag var två år skilde sig mina föräldrar. Det minns jag inget av, och länge hävdade jag att jag var helt opåverkad av att vara ett skilsmässobarn eftersom ”jag vet ju inget annat”. Det sistnämnda är visserligen sant, men självklart är jag inte opåverkad, vilket jag blivit varse med åren.
När jag var två år skilde sig mina föräldrar. Det minns jag inget av, och länge hävdade jag att jag var helt opåverkad av att vara ett skilsmässobarn eftersom ”jag vet ju inget annat”. Det sistnämnda är visserligen sant, men självklart är jag inte opåverkad, vilket jag blivit varse med åren.
Bland annat har det lett till en väldigt stark längtan efter tillhörighet och fasta punkter och någon slags föräldrarevolt där jag privat är en riktig kärnfamiljsivrare (jag är helt emot kärnfamiljen som samhällelig norm, men tycker för egen del att det är en fantastiskt trevlig uppfinning).
En av mina största rädslor i livet är att bli en sån pappa som Doktor Kosmos sjunger om i ”En pappa” – en som försöker vara bästa pappan och ge sitt barn allt det hans pappa inte gett honom men efter skilsmässan upptäcker att han blivit en typisk ensam lördags- och julaftonspappa.
Självklart ska man inte hålla ihop till varje pris, men om det nu finns knep som ökar chansen att få det att funka är det ju fiffigt att använda dem.
Det allra bästa är förstås att välja rätt från början, men det är ju lättare sagt än gjort. Betydligt enklare är att gå in för att leva jämställt.
Grunden i den långsiktiga jämställdheten är föräldraledigheten. Så här är det: Många par lever någorlunda jämställt fram till de får barn. När sen mamman tar hela eller det mesta av föräldraledigheten tar hon automatiskt över huvudansvaret för barn och hushåll vilket så klart inte slutar bara för att barnet i fråga börjar på förskola. I längden sliter detta på mamman som till slut tröttnar och kastar ut snubben.
Enligt en uppmärksammad undersökning som kom för några år sen är det respektingivande 30 procent mindre risk för skilsmässa i familjer där föräldrarna delar på ledigheten. Som en liten bonuseffekt ökar dessutom chansen för fler barn. Och spin-off-effekterna är fler: skulle det trots delad föräldrapenning bli skilsmässa och denna blir så smutsig att det blir vårdnadstvist ökar rimligen chansen till fortsatt barnansvar ordentligt om du har svart på vitt att du är en ansvarstagande, likvärdig förälder.
Och så är det ju det där med delad glädje. Även om den inte är dubbel så är den i alla fall värd en hel del. När bäbin börjar gå eller utan förvarning visar sig kunna alla rörelser i ”I ett hus vid skogens slut” kan jag så klart springa över till grannen eller skryta för hon med håret i kassa två på Ica Maxi, men det ger inte riktigt samma feeling som att dela det med den enda som fullt ut förstår storheten.
fredag 11 februari 2011
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten, plats 4
Brasklappen först: Jag vet att det finns en massa människor därute utan jobb eller med osäker arbetssituation. För dem är det så klart ingen ynnest att slippa jobba.
Men annars:
Jag har ett jobb jag trivs med för det mesta. Det är i sina bra stunder kreativt, jag har fina arbetskamrater, ibland känns det utvecklande och det finns chans att testa lite nya grejer. Men, ärligt talat: det är ett jobb. Och är det ett jobb längtar man per definition efter att få vara ledig oavsett om jobbet handlar om att paketera gem, provsmaka lakrits eller spela funk metal.
Som föräldraledig, särskilt manlig sådan, får man mycket medkänsla och människor vill gärna i alla välmening sätta citationstecken kring ordet ”ledig” – ”ledig och ledig, det vet man ju vilket sjå det kan vara med såna där, hehe”.
Som trebarnsfar åtnjuter jag extra stor respekt från mina medmänniskor, och visst: det kan vara körigt när alla tre är hemma och har med sig kompisar och alla ska ha mellis eller torkas i rumpan samtidigt. Men det är körigt på ett helt annat sätt än att jobba, och även om det inte alltid känns som avkoppling är det en rejäl mental omkoppling som i förlängningen faktiskt funkar just avkopplande.
I 2011 års Sverige byggs vår identitet väldigt mycket på två saker – vår yrkesroll och vår förmåga att konsumera. Alltså borde vi göra allt för att slippa vara hemma från jobbet. Eller? Så klart inte. Att det är på ett visst sätt är inte detsamma som att det borde vara så. Att lämna jobbet för ett halvår eller mer är ett mycket bra sätt att försöka skapa sig en identitet som inte bygger på titlar, yrkesprestation eller nyans på köksluckorna.
Det så många verkar glömma bort i den avgrundsdjupa viljan att undvika statlig inblandning i privatlivet är att det i grund och botten handlar om en nästan världsunik lyx: i detta land får vi betalt för att vara lediga från jobbet och vara med våra barn. Det är en rättighet (och enligt vissa en skyldighet) men framför allt är det en fantastisk och väldigt generös möjlighet.
Dessutom – vad är grejen? Tror du inte att du ska hinna jobba? Jösses, du har ju hela livet på dig. Den tanken borde vara betydligt mer skrämmande än tanken på att lämna trucken eller kundregistret till någon annan i ett halvår.
onsdag 9 februari 2011
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten, plats 5
5. Lättförtjänt karma
Jag vet – det finns knäppisar som tycker att män som tar föräldraledigt är löjliga och illojala. Men annars är manlig föräldraledighet en finfin källa till oproportionerlig kredd.
För att detta inte gäller kvinnor är viktigt att poängtera direkt. En mamma som säger ”för mig är det jätteviktigt att vara hemma med mitt barn” möts förmodligen med en lika förvånad blick som om hon hade sagt ”för mig är det jätteviktigt att borsta tänderna varje dag”. En självklarhet som man ärligt talat är rätt dum i huvudet om man luftar som ett unikt ställningstagande.
En man som säger samma sak är däremot en härlig, engagerad, jämställd kille som kan räkna med varmt kärleksfulla blickar från både arbetskamrater (om han jobbar på rätt ställe) och mammorna på öppna förskolan och att i stället för irritation mötas med småfnittrigt överseende när han väller in med alla döttrarna på folktandvården och låter overallerna täcka 70 procent av golvytan i väntrummet. Tar han dessutom hela sin halva av ledigheten finns chansen att han får uppleva den sköna tillfredsställelsen i att gå från ”rara pappan” till en jämbördig förälder att räkna med. Det är en cool känsla.
Men som sagt: detta gäller inte kvinnor. Skalan är i detta fall fullständigt olika. Sex månader för en man betyder ”overkligt jämställd superpappa” medan det för en kvinna betyder mer åt ”vaddå, vill du inte vara med ditt barn?”-hållet. Orättvist, men det finns många andra skäl för kvinnor att släppa till.
Den som har råd kan annars göra som jag och frun och ta elva månader var. På så sätt är kvinnan fortfarande en ”bra och riktig mamma” medan jag nästan trillar över från ”fina pappan” till ”vad fan är det med honom?”. Men bara nästan.
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten
Mellan lucia och julafton hystade jag ut en serie inlägg i denna blogg, där jag presenterade mina fem sämsta ursäkter för män att inte ta sin halva av föräldraledigheten. Med mina bloggmått mätt blev detta en mindre succé, som fick upp läsarsiffrorna på en helt ny nivå.
Ämnet är kontroversiellt, och jag fick som väntat en del mothugg. Jag är själv nöjd med serien och får fortfarande en och annan ryggdunk för den av människor som liksom jag tycker att en delad föräldraledighet är något av det mer utilitaristiska man kan ägna sig åt. En win-win-situation både familjeinternt och samhälleligt.
Men själva rubriken gjorde ju att inläggen ofrånkomligen blev lite surmagade och anklagande. Därför är jag glad att i dag kunna dra igång uppföljaren, den mer positivt klingande listan: ”De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten”.
Jag börjar som vanligt bakifrån för spänningens skull. Närsomhelst dimper det femte bästa skälet ner här i bloggen, och sen kommer övriga listplaceringar med jämna intervall och lagom till sportlovet hoppas jag kunna ge er förstaplatsen: det allra bästa skälet att ta sin föräldraledighet. Klipp ut och spara.
lördag 29 januari 2011
Vad blir det till lunrns?
I vår serie "L skriver roliga saker på papper" har vi i dag kommit till hennes förslag på veckomatsedel. Lite väl mjölbaserat i dag, men annars fin. Tyvärr missar jag tisdagens grönsaksbuffé.
onsdag 22 december 2010
De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn, plats 1
1. ”Kvinnor är ju ändå bättre lämpade”
Låt mig citera något den aktade skådespelaren Börje Ahlstedt säger i den alldeles nya boken om hans liv: ”När kvinnor gör som Solveig Ternström, det vill säga klipper håret och börjar röka cigarr, lämnar de sin medfödda kapacitet som vårdande människor och då blir världen en sämre plats för oss alla.”
Börje Ahlstedt lever med andra ord kvar på 30-talet. Börje har i många sammanhang gjort tydligt för oss att han inte är riktigt riktig, men en ursäkt har han i alla fall: han är faktiskt född på 30-talet. Alla de stackars människor, män som kvinnor, som får barn i dessa dagar och låter mamman ta hela föräldraledigheten med motiveringen att hon ”genetiskt är bättre lämpad” är inte födda på 30-talet. De borde veta bättre.
Annat som ansågs fräscht på 30-talet: Ljudfilm. Planeten Pluto. Judeförföljelse. ”Negerjazz”. Militärer som skjuter demonstranter. Hitler.
Om jag ska sluta raljera: Visst är jag och min fru olika. Jag är mer känslomässigt hämmad, jag är mer intresserad av fotboll och jag är mer slarvig när det gäller att komma ihåg barnens matsäckar, extrakläder och kompisars födelsedagar. Men inget av det har ju med DNA att göra. Det beror på att vi är uppfostrade på olika sätt och genom hela livet i de flesta sammanhang har behandlats olika beroende på om vi står eller sitter ner när vi kissar (nu sitter jag också sedan några år, men ni fattar vad jag menar...). Att extraklädeslådan på dagis skulle ha något med biologi att göra faller ju på sin egen orimlighet. Extraklädeslådor fanns ju inte ens på 30-talet! Och garanterat inte på stenåldern.
Föräldraledigheten är i stället ett utmärkt tillfälle att råda bot på den lättja, självupptagenhet och missriktade koncentrationsförmåga som de flesta män påtvingas genom uppväxten. Jag får kämpa lite hårdare för att hålla den där extraklädeslådan i skick, men det går. Och i gengäld kan jag med mitt okomplicerade förhållande till denna låda lära min fru något om hur ens ställning som god förälder och människa inte i första hand står i relation till antalet extrastrumpor på förskolan.
Det jag vill säga är att det så lätt blir en ond cirkel. Om kvinnan från början får sköta blir hon så klart master på detta och då blir det kortsiktigt lättast att ”hon som vet hur man gör” får köra på i all evighet. Och att hon har första tjing på omhändertagandet och uppfostran betyder ju inte att den modell hon utvecklar är den enda rätta.
Claim your right boys! Killar kan! Chucks kick också ass! Om de bara vill.
Dödsbäddstest: Föreställ dig att du ligger på dödsbädden. Kommer du då att tänka ”om nu Gud skapte en för att sköta bilen och tipsradera, varför skulle en då envises med hålla på och ägna sig åt di där barna? En begriper't då inte.” Om svaret är ja, har du gjort rätt.
måndag 20 december 2010
De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn, plats 2
2. ”Jag får inte för henne”
Äh men kom igen nu, macho man. Det är ju dina dagar. Att ta dem mot din vilja kallas stöld. Eller behövs det en lektion här? Okej, så här funkar det:
Varje förälder får 240 dagar var, punkt. De är alltså knutna till respektive förälder, precis som a-kassa, semester och annat individuellt. Meningen med detta är att barnet ska få vara lika mycket med båda sina föräldrar, och att de samhällsfunktioner föräldrarna har utanför hemmet ska bli ungefär lika lidande/gynnade av föräldrarnas bortovaro. Sen finns det en liten klausul i systemet som gör att vi till skillnad från andra statliga försäkringar kan skriva över dagar på den andra föräldern. Men det betyder ju inte att det är menat som grundmodell.
Alltså krävs det en aktiv, fysisk handling - ett skriftligt avsägande - från pappan för att mamman ska få fler än sina 240. Och att därför komma dragande med ”jag skulle vilja, men hon låter mig ju inte” blir bara självförnedrande.
Vad hotar hon med? Kökskniven? Skilsmässa? Knappast, va? Du gör det bara för enkelt för dig. Hon har haft barnet i magen och har ett försprång redan där. Vill du att det ska skena i väg fullständigt?
”Familjerna måste få välja själva vad som är bäst för dem” går som ett mantra genom debatten. Men sanningen är ju att det inte handlar om att familjerna sätter sig ner och väljer, utan att de låter allt rulla på som det alltid har gjort i alla tider. Om människor bara försökte närma sig att använda föräldraförsäkringen som den är tänkt att användas skulle individuell föräldraförsäkrings-ivrarna kunna ägna sig åt fotvård i stället för att lägga sig i andra människors liv.
Dödsbäddstest: Föreställ dig att du ligger på dödsbädden. Kommer du då att tänka ”att hålla på och bråka med frugan om nåt så oviktigt som barnen, vad var det egentligen? Där borde jag ha gett mig direkt.”? Om svaret är ja, har du gjort rätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








