Mamma?

Frun har kört rätt hårt i löparspåren de senaste månaderna, och i går kom belöningen: hon kom på ungefär 2500:e plats i Tjejmilen. Av 30 000 startande. Vi är mycket stolta här hemma.
Fast kanske borde hon lugna sig lite ett tag framöver. När bäbin såg en bild på 90-talslöparstjärnan Sara Wedlund i tidningen i morse sa hon: "Titta! Mamma dä!".

Trygghetstörst

När omvärld och förutsättningar ändras drastiskt tenderar vi människor att än hårdare gripa tag i traditioner och ritualer. Bäbin har hanterat den senaste veckans omvälvande omställningar genom att damma av sin gamla bricka. Sushimattan är dock ny.

Laktosfritt

Och så har det uppdagats att L hittills givits laktosfri kost under hela sin skolgång. Trots att hon aldrig nånsin visat minsta tecken på laktosintolerans. Ingen fara så klart, hon har väl möjligen fått lite mindre god mat bara, men fascinerande ändå.
Så här tycks det ha gått till: Inför skolstarten fick vi fylla i en lapp med kontaktuppgifter och olika språkliga och kostliga preferenser. Där kryssade vi i rutan med "lakto ovo vegetariskt" (vilket betyder att hon får äta mjölk och ägg men inte kött), eftersom vi i vår familj inte äter kött sedan nåt drygt decennium. Trots att detta alltså var ett förtryckt alternativ och inte något vi skrev dit för att visa att vi kan svåra ord, så hade skolmåltidspersonalen läst det som "laktos och vegetariskt" vilket de tolkade som "kött- och mjölkfritt".
Hon har sett lite benskör ut senaste veckan, men nu har vi sagt till att vräka på med mjölkmaten, så snart har hon nog rätat upp sig.

Överdriven konsumtion

Dagens lärdom för min äldsta dotter: Överdriven konsumtion av Läkerol salmiak KAN faktiskt ha en milt laxerande effekt. Jag trodde att det var en vandringssägen.

Bäbins bajsattack mot borgarna

I dag fick bäbin för sig att bajsa på stranden vid Holmhällar. Eftersom vi var själva på vår del av stranden prioriterade jag att vaska bäbin i havskanten innan jag slutsanerade platsen för nedslaget. Jag hann ta bort själva huvudklutten med hjälp av en brödpåse, men inte mer.
Just då dök allas vår Per Schlingmann upp (hjärnan bakom "nya moderaterna", Reinfeldts viktigaste sidekick näst Borg, f d partisekreterare, nu hela regeringens pr-geni, reds anm). Något han gjort varje gång vi besökt en strand sedan vi kom till Gotland. Med sig hade han sin röda keps, sina barn och en kompis med barn och fru. De ställde sig precis vid bajset, varpå Per med myndig stämma beordrade alla i sällskapet att ta av sig skorna, eftersom man på stränder är tvungen att gå barfota (enligt "nya moderaterna" alltså, reds anm). En omständlig och utdragen fotavklädningsprocedur tog sin början, medan jag idogt drog bäbins rumpa av och an i vattenbrynet för att slippa gå upp.
Till slut tog Schlingmann och hans posse sina flip-flops i handen och vandrade vidare längs stranden. Jag och bäbin gick upp och kunde konstatera att den gode tysken så att säga hade gjort jobbet åt oss. Stranden var fullständigt ren.
Det kallar jag arbetslinjen, det. Eller hur man nu brukar säga.

Auschwitz on the beach

På schemat i dag: strandliv och sandbyggen. Först gjorde frun och barnen Katlagrottan och lite andra Lejonhjärta-exteriörer. Sen ville L att vi skulle göra "Hitlers värld", så då behövdes även jag. Frun tog på sig Speer-rollen och byggde överdådiga führerpalats. L gjorde först "en judeaffär som Hitler har kastat sten på", men sen gick vi in för att bygga Auschwitz så naturtroget som möjligt, med baracker och järnvägsräls och allt. Just när vi diskuterade hur vi skulle få till "Arbeit macht frei"-skylten gick en annan strandgäst förbi och tittade mycket konstigt på oss.
Sen kom bäbin som en annan Stalin och jämnade allt med marken.

Rättvik i siffror

12 - antal böcker på minst 100 sidor som M läst sen hon kom till Rättvik.
12 - antal böcker på minst 100 sidor som L läst sen hon kom till Rättvik.
0,5 - antal böcker på minst 100 sidor som jag läst sen jag kom till Rättvik.
1 - antal blåbär som låg i bäbins påse när vi hade plockat i två timmar.
2 - antal dagar som gick efter min ankomst innan frun på allvar började prata om att flytta till Rättvik.
6 - antal kilometer (ca) jag joggade under min Rättviksvistelse.
35 - antal kilometer (ca) frun joggade under sin Rättviksvistelse.
40 - antal minuter det tar att få ett par räkmackor och några pannkakor på Södergården.
40 - antal sekunder det tog innan en fågel hade bajsat ner både L och hennes pannkakor när hon väl hade fått dem.

Tisdagskul

Ingen sommar utan Tisdagskul i Rättvik. Här är tre höjdpunkter från årets:

1. M tog fina placeringar i både tuggummibubbelblåsartävlingen (brons) och kolaremstävlingen (fyra), och L knep en fjärdeplats i festisdrickningen.

2. Amy Diamond höll i årets ansiktsmålning.

3. En fågel bajsade i L:s mat när vi åt på Södergården. (Okej, kanske ingen höjdare när det hände, men garanterat det vi kommer att minnas längst av dagens händelser.)

Vuxna människor gör konstiga saker

För att inte bli alldeles snurrig av tystnaden hemmavid tog jag mitt pick och sovsäck och åkte till skogs i går. Där väntade en massa andra vuxna människor som liksom jag var sugna på att göra konstiga saker i grupp.

Många konstigheter blev det.

Det här var kanske det konstigaste av allt.

Sen fick vi gå till en sjö för att röka och bada.

Till slut blev det mer som en vanlig fest, där det dansades, dracks och torrjuckades fram till morgonkvisten.
Ja, det var roligt med en ordentlig dos vuxenumgänge, men lagom är ju bäst. Nu är jag hemma för att packa om inför återföreningen med min fina familj.

Lika som bär

Varje dag under vår Skånevistelse pratade bäbin om vår granne "Manni". Och nästan lika mycket om granndottern Nomi (grannfrun och Nomis lillebror har hon dock aldrig nämnt, de är inte på långa vägar lika viktiga för henne). Det har inte direkt avtagit sen vi kom hem, och hon upptäckte att de är bortresta och att trädgården gapar tom.
Men i dag sken hon upp i total lycka när vi satt och läste sommarläsningstipsen i Tidningen Vi! "Manni! Manni! Manni!" ropade hon i eufori när hon fick se att han var på bild (se nedan) under ett tips om Patti Smiths självbiografi.

Och i ärlighetens namn blev hon nästan lika glad i går, när hon tittade på NT:s förstasida och började peka och ropa "Pappa! Pappa! Pappa!"

Att ligga på hånglan

L ställde sig just mitt på köksgolvet och gav en utförlig lektion för familj och lunchgäst i hur man gör barn. Eller hur man gör när man "ligger på hånglan", som det tydligen heter.
Först gav hon lite bakgrundskunskap om snopp och pung och dess kulor. Sedan berättade hon att "killen alltid ligger underst" och att "killen och tjejen måste vara nakna så att snoppen och snippan kan fästa". Så långt hyfsad koll alltså, men sen blev det lite mer spännande när hon förklarade att barnet kommer ut ur rumpan på killen mer eller mindre under själva akten, och att man får vara försiktig så att det inte blir mosat.
Tydligen är det fröknarna på förskolan som har hållit i blommor och bin-undervisningen. Vad jag vet har alla där barn, så jag måste fråga hur de har kommit till när vi ses efter sommaren.

Morgonritual

Alla har vi våra rutiner.
Grannen går varje morgon efter frukost ut och ställer sig på garageuppfarten och drar igång sin elektriska såg för att såga brädor till sitt evighetslekstugebygge.
Bäbin går varje morgon efter frukost till glipan i uterumsdörren och ropar "Manni! Manni! Manni!" ända tills grannen gått in i garaget och gömt sig.

Att hånglas med pungen

L:s två favoritord är för tillfället "pung" och "hångla". När jag var bortbjuden i fredags kväll kände hon sig till och med tvungen att ringa mig mitt i middagen för att sjunga en sång om min pung och hur jag hånglas med den.
Dagens lunch ägnades åt att gasta ut dessa ord i olika tonlägen, med betydligt mindre finess än när hon skulle sjunga om dem. Ganska tidigt fick vår lunchgäst nog och röt ifrån att vi "faktiskt sitter vid ett matbord", men det hjälpte föga. Själv kände jag mig helt okej med samtalsämnet, och bäbin var glad att ha lärt sig två nya ord.

En läxa för Krunis

Möjligen hjälmfrisyr, men inte mer.

Jag och L var ute och tränade cykling här på kvällen, och när vi skulle hem kom Markus Krunegård cyklandes som från ingenstans. Eftersom vi har setts ett par gånger i jobbet och han är en sällsynt trevlig prick stannade han och utbytte lite artighetsfraser. Bland annat avslöjade han att han ska bli far och ägna större delen av sommaren åt att klappa mage här hemma i Norrköping. Jag passade så klart på att slå ett slag för manlig föräldraledighet, även om jag inte är helt på det klara med hur det funkar i hans bransch.
Sen tog L över. Det blev en rejäl utläggning om vikten av att ha hjälm vid cykling, komplett med den sedelärande berättelsen om killen som trillade så hårt att hjälmen sprack itu - "och tänk om han inte hade haft hjälm, då hade det varit huvudet som gick itu".
Krunis tackade och tog emot och lovade att gå hem och grunna på detta. När han hade cyklat i väg frågade L vem det där var. "Det var ju Markus Krunegård", sa jag. "Men han är ju artist", svarade L. "Jo", sa jag, och sen gick vi hem och såg slutet på "Sommarlov".

Ni är jude!

Läsfest! L har tömt bibblan på litteratur om sina tre största intressen Anne Frank, Adolf Hitler och Gustav Vasa. Nu har hon att göra hela sommarlovet.
Vi har även rett ut detta med hur man blir jude, och att det ärvs på mödernet vilket gör att jag är jude men inte L. Detta är hon sur över, men hon längtar tills hon får träffa sina judekusiner i midsommar. "Jag är inte helt säker på att de ens vet att de är judar", har jag förklarat, men det gör bara att hon längtar ännu mer. Hon vill helst ringa till dem redan nu och skrika "NI ÄR JUDE!!!" men jag har sagt att hon får vänta.

Målfest

Dags att casha in födelsedagspresenten från storbarnen och gå till Nya Parken. Det blev en frejdig 0-0-match mellan giganten Helsingborg och vårt lite mindre gigantiska blåvita gäng. Själv kände jag mig gammal som tyckte att Helsingborgsbänken med Erik Edman, Christoffer Andersson och Simon Thern (som blev inbytt på slutet) var mest spännande. Men det var också roligt att se Imad Khalili och de andra goa pekingkillarna dominera första halvleken och sen lyckas hålla undan mot anstormningen från Alexander Gerndt och de andra i andra.
Barnen var mycket nöjda, trots att de inte fick se några mål och att de höll på att frysa ihjäl i regnet, så det kan nog bli repris senare på säsongen. Några utvalda citat från kvällen:
"Det dåliga är ju att det finns målvakter" (L levererar en tidig analys)
"Fy faaan" (Aprak gubbe i någon sorts narrmössa strax bakom L levererar samma analys ungefär var tredje minut)
"I vilket lag spelar den där med gula och svarta kläder egentligen?" (Fem minuter in på andra halvlek vågar M äntligen fråga om domarens roll)
"Alla de där har nog köpstopp" (L pekar på de taklösa stackarna på ståplats)
"Varför är det inga tjejer med?" (M ställer en relevant fråga)
"SPRING TILLBAKA DÅ!" (Sen Helsingborgskontring och L ryter ifrån till Norrköpings backlinje)

Byggkaos 3

Vissa av er kanske minns den stora lärarstrejken i slutet på 80-talet. Den terminen fick jag trea i träslöjd. Under drygt 20 år var det min överlägset största merit på snickeriområdet. Men inte längre! Skåda underverket ovan! En finfin koja för barnen och deras kompisar att njuta av under många år framöver. Eller i alla fall tills det börjar blåsa lite eller någon lutar sig mot den.

Trafiklektion

L förenar nytta med mellis och håller trafiklektion för familj och vänner, så nu vet jag allt om vad skyltarna heter. Till vänster här ovan ser ni till exempel Herr Gårman. Och till höger ser ni Herr Fruman.

Byggkaos

Just nu vid köksbordet: Tre kloka huvuden slås ihop och skissar på den avancerade kojan som ska sågas till i trädgården.
Just nu i en annan del av köket: Ett annat, lite äldre, huvud slår knut på sig själv för att komma på ett sätt att avstyra projektet.

Under diskbänken is the new bricka

Brickorna åker fortfarande fram med jämna mellanrum, men de är egentligen urvuxna och övergången har så smått börjat. Nya stället att hänga på är numera bredvid sopkorgen under diskbänken. Och det gäller att vara på hugget när föräldrarna glömt att barnsäkra.