Inget är som första gången

I dag var det debut för bäbin att både äta och sova på förskolan. Den i vanliga fall abnormt matfriska ungen ratade dock lapskojsen och krävde att få bara majs och gurka. Sen sov hon för kort och väckte alla andra. Men annars gick det bra.
Efter förskolan var hon bjuden på sitt första kalas. Grannen fyllde tre och bjöd på tårta och disko. Där tog bäbin igen den missade lunchen, kan man säga, och klämde i sig två tårtbitar, lite av bordsgrannens tårta och en stor skål majskrokar.
Själv hade jag cykelhjälm för första gången när jag följde M till kören. Jag mötte nästan ingen jag kände.

Gammalt Astrid Lindgren-ordspråk

"Ibland vill ens dotter ha cirkuskalas och då måste man bjuda till på ett sätt som man inte alls är bekväm med för annars är man bara en liten lort eller i alla fall en ganska dålig pappa."

Men det blev lyckat och L var nöjd så när som på att det "inte blev så mycket cirkus".
Jag skötte lekarna och skattjakten och frun skötte förtäringen. Precis som vanligt. Vi börjar få ruskig rutin på det här nu.

Mimmi och Maria

Det är så mycket stora saker i görningen i den här familjen att jag inte hinner blogga om allt. Som sagt: vi hade bestämt att barnen kunde få köpa marsvin när alla semesterresor var över. Sagt och gjort: direkt när vi hade kommit hem från Vimmerby i går eftermiddag krävde de att få åka till djuraffären. Där hämtades två nya familjemedlemmar hem. Ett ulligt litet teddymarsvin som heter Mimmi och har M till mor och ett lent litet blandrasmarsvin (släthår+virvel) som heter Maria och har L till mamma. De är mycket söta.
Själv är jag väldigt orolig. I böckerna står det typ att de dör om de äter för lite, för mycket eller fel och framför allt att de får men för livet om de utsätts för minsta lilla ljud eller plötsliga rörelse när de är nya på ett ställe. Att plocka hem fyra spralliga kompisar första dagen var kanske inte det bästa draget, men de verkar ha överlevt. Trots att M råkade lägga en väckarklocka precis bredvid buren och att ingen av oss var hemma och kunde stänga av den när den drog igång i morse.
Frun tycker dock att jag är pjåskig. Särskilt när jag tyckte att de skulle komma ut självmant ur det lilla huset de har fått i sin bur och som de sitter och trycker i större delen av tiden. Så för en stund sen slutade jag med mitt pockande med gräs och andra godsaker och lyfte helt enkelt bort huset och plockade upp de livrädda små rackarna och placerade dem i varsitt barnaknä. Och där satt de sen och mös en lång stund. Vi var alla tagna av det fina ögonblicket. I morgon ska jag få gosa.

Tiere bis unser Dach

Sommarens sista semesterresa genomförs just nu på en lantgård i Vimmerby, och än så länge handlar det om att låta våra alltför djurintresserade barn överdosera på djurumgänge. Hästar, hundar, katter, får, höns, ankor, kanin är de varelser de hittills har avverkat, och då har vi bara varit här i några timmar. Och ärligt talat lär det inte bli tal om någon överdosering. Snarare om "mycket vill ha mer". De njuter verkligen. Och när de får någon sekund över läser de marsvinsböcker.

Könsbyte i skogen

Fina familjen tog en tur i skogen här på kvällen för att fylla plastpåsarna med bär och kottar. Samtidigt skulle det så klart lekas rollekar, varpå jag tilldelade mig själv namnet Jasmine, vilket i sin tur ledde till en lång kurs i transsexualism och könsbyten. "Vaddå, tar man någon annans snippa då?" var en av M:s frågor som behövde svar. L undrade mest om hennes föräldrar kände sig födda i fel kropp, och hävdade bestämt att hennes mormor egentligen skulle vilja vara kille. Något som vi andra i familjen tyckte att vi hade sett väldigt få tecken på.
Sen hittade M en bisarrt liten snigel, så då fick vi annat att tänka på.

Snoppfest

Vips tog vi, på fruns initiativ, hela familjen plus en kompis på jordgubbssjälvplock. Är det semester så är det, och just detta gjorde min mor även med mig när jag var barn. Fast då minns jag det som att det var väldigt glest och tog en väldig tid att fylla sin lilla hink. Nu var det grymt fett med gubbar och vi plockade åt oss drygt sju kilo på nolltid.
Bäbin plockade också, men hade inget att lägga bären i så hon mojsade in dem i och runt munnen i stället. I kombination med sin dansrelaterade fläskläpp gjorde det att hon såg ut som att hon hade varit med om värsta rallarslagsmålet.
Sen åkte vi hem och snoppade hela kvällen för att kunna festa på jordgubbsmiddag och göra sylt för hela året. Sommarglädje!

Midsommar

De senaste åren har Rättvik dominerat, eftersom min midsommarfetischist till fru kommer därifrån, men i mitt liv har klart flest midsomrar tillbringats i den lilla byn Mora utanför Eskilstuna. I år var det dags igen, förmodligen för sista gången eftersom min far med fru flyttar därifrån nästa år. De stora barnen och deras kusiner tog detta historiska tillfälle på allvar, och såg till att få bära den största midsommarkransen i det traditionsenliga flaggtåget från Backgårn.

Bäbin fick inte bära, men firade med liv och lust och gjorde sitt bästa i "Mormors lilla kråka" och "Små fåglarna i skogen".

Frampå småtimmarna gick vi (jag, storbarn, kusiner, faster och farbröder) traditionsenligt till Sågen för att håna ortsbefolkningen. Det visade sig att det inte fanns så många att håna längre, så då tog vi vårt ansvar och hoppade upp på dansgolvet för att ge andra chansen att upprätthålla traditionen i vårt ställe.

För M var som vanligt höjdpunkten att få umgås med sin tretton dagar äldre kusin. En härlig person som vid en snabb anblick kan verka väldigt olik M, men det finns någon magisk connection mellan dem som gör att de trots att de inte har setts på ett halvår har en startsträcka på ungefär minus en sekund och sen bara leker och leker dygnet runt tills man får slita dem ifrån varandra för att det är dags att åka hem. Som tur är kommer det denna gång dröja mindre än en vecka tills den dynamiska tvillingkusinduon får ses igen.

Kvalitetsdag

Eftersom alla var lediga, frun bortrest och bäbin för tillfället inte går att ha i möblerade rum packade vi våra 16 pannkakor och åkte till Söderköping. Barnen blev hungriga så fort vi kom fram, så matsäcken gjordes åt bums. Inget blev över.

Huvudmålet med vårt besök var att spana in de kända miljöerna från Madicken-filmerna, men det var lättare sagt än gjort. Turistbyrån var stängd så vi fick strosa runt på måfå och försöka hitta små broar och annat som såg så där genuint Astrid Lindgren-aktigt ut. Den här affären tyckte vi till exempel var ganska madickig.

Sen åt vi glass. Men eftersom det var ungefär tio grader kallare i Söderköping än i Norrköping så hade vi klätt oss för kallt. Lite molokna gick vi till bilen för att lämna plejset klart tidigare än vad jag hade tänkt.

En plötslig ingivelse fick mig att svänga vänster i stället för höger när vi skulle ut ur Sörping, och då hamnade vi på ett gammalt slott. Så då stannade vi där i några timmar i stället. Där var det jätteroligt och mycket varmare.

Barnen kunde bland annat klättra på ett fullständigt livsfarligt vis.

Och krypa i fängelsehålorna.

Det var helt perfekt att leka kurragömma där.

Och visiten avslutades med att de två stora framförde den nyskrivna pjäsen "Ronja och Ylva-Li". (Obs, stuntman! Prova inte detta hemma!)

Först i bilen upptäckte jag att bäbin hade snott med sig en bunt genuint 1200-talstegel. Snyggt!
Efter en lite besviken inledning blev det hela till slut en toppendag. Till helgen vill barnen åka tillbaka, fast nu med sovsäckar. Vi får se hur det blir.

Kvalitetskväll

Frun och M sover över hos respektive bästis, så då passade jag och L på att ha en hejdundrandes kvalitetskväll. Efter att ha baxat bäbin i säng lagom till att "Pinky och Perky show" var slut på Barnkanalen slog vi till på två partier Pippi-spel, ett parti Nollan och en omgång Finns i sjön. Och så vann vi två gånger var, så ingen behövde bli på dåligt humör.
Nu sover även L, så då återstår bara för mig att ta hand om disken efter kvällens hejdundrandes tacosmiddag. Sen ska jag förbereda morgondagens utflykt. 20 pannkakor är beställda till matsäcken (visst har jag sagt att våra barn äter som Karelin?).
Man är ju en hemmafru av guds nåde. Det skulle inte förvåna mig om jag avslutar kvällen med att sätta en jävla deg också.

Vi ser inte skogen för alla träd

I dag bär det av till kalas i Uppsala (vår stammismekare Bertil kirrade dödsfällan till bilfjäder på nolltid). Barnens minsta kusin ska välkomnas till världen, och förutom en kasse urvuxna kläder måste han ju få en present. Vi har kört en del varianter detta antiprylår, med alltifrån biobiljetter till hemgroddade groddar och hembrända skivor. Men till lillkusinen, som vi tror fortfarande är så där skönt antimaterialistisk som man ofta är i åttamånadersåldern, blir det en liten lagom dunge i Vi-skogen. Och han är inte den första. Vi räknade just ut att vi denna vår planterat 70 träd. Fett.

Hönspappa

Studiedag för M i dag, och då valde hon att tillbringa förmiddagen på sin lillasysters förskola och lunchen med två kompisar på McDonalds.
Och det sistnämnda ställde till en del bryderier. Då vi är en liten medelklasspräktofamilj i ett område med betydligt mer hard knock life-vibbar blir det ibland lite kulturkrockar. I går kväll knackade det till exempel på dörren klockan 20 och en kompis tyckte att det var lämpligt att M kom ut och lekte. Medan jag tyckte att det var lämpligt att hon började tänka på att borsta tänderna och ta på nattlinnet. Samma sak med dagens McDonalds-besök. Kompisarna får röra sig fritt i hela stan, medan M:s föräldrar tycker att stora rondeller och promenader är läskiga. Frun är hårdare på den punkten än jag, som har lite svårt att säga nej och får lite ont i magen när M riskerar att missa umgänge på grund av hönsiga föräldrar.
I dag fick jag lösa det genom att med bestämdhet hävda att jag och bäbin behövde en promenad precis vid lunchtid och ändå skulle åt samma håll. Och sen fick hon gå därifrån själv.
Självklart ville hon ha hela handen, och ringde direkt när fiskburgaren var uppäten och krävde att få hänga med polarna till Folkparken för att köpa glass. Som av en händelse behövde jag och bäbin ut och röra på oss även då och tog en promenad över Norra promenaden. När vi hade hämtat L behövde vi prompt gå och gunga, så då passade det perfekt att plocka med sig M hem.
Mycket spring och många framkrystade promenadärenden, men vad ska man göra? Barn är mjuka och spårvagnar är hårda.

Och däremellan kommer fasta

 Jag passade på att ta några dagars datorfasta i samband med påskhelgen. Det kändes renande. För er som känner er alldeles hjälplöst ouppdaterade om vår familjs göranden kommer här som kompensation ett matigt bildspel. Här ovan ser ni skärtorsdagmorgonens skörd i kvarteret. Fett med snask till våra två påskkärringar.

 Sen bar det av till Rättvik. Med oss hade vi nybrända "Påskskivan 2011", del tre i vår familjebilskivesamling efter sommarsuccéerna "Skåne 2010" och "Lettland 2011". Denna gång saknades tidigare dominanter som Justin Bieber, Amy Diamond och Marit Bergman helt. I stället bjöds det stor dominans av årets melodifestival, uppblandat med Annika Norlin, Jujja Wieslander, Damien Rice och andra genier.

 Frun och jag tog in på hotell ett par nätter, medan barnen fick bo hos mormor och bonusmorfar. Det var super.

 På långfredagen lät vi Görgen på Höjden laga maten åt oss. Det blev mjölkbakad gös med risotto, hummerklo och sparris. Och så ett fint Ripasso på det. Allt var jättegott, utom möjligen gösen som var godare på pappret än i munnen.

 När vi kom tillbaka till barnen hade de fått nya kläder allihop. Mormorn tar sitt ansvar när föräldrarna vägrar shopping. De hade även fått sin andra rejäla dos godis, eftersom påskharen hade varit på besök. Bäbin fick dock vindruvor. Även mormor kan sin sockerdebatt.

 Det lektes även utomhus. Både stora och små fick vara med.

 På påskafton kom den äldsta generationen. Bäbin tog genast sin gammelmormor och gammelmorfar till hjärtat och spexade och imponerade med matlust och glatt humör.

 Efter välmatad påskmiddag drog jag och frun tillbaka till hotellet där vi käkade vindruvor och grät till den formidabla feel good-indierullen "Juno".

På påskdagen var påskharen framme ännu en gång. Det blir svårt med godisavvänjningen. Bäbins ägg låg svåråtkomligt i ett stenröse, men var värt att kämpa för. Vindruvor är alltid vindruvor, som hon brukar säga.

Smak av en ny värld

Vi bjöd in några kids från gatan på pk-buffé i uterummet: hembakt dinkelbröd, vällagrad cheddar, cream cheese och vitaminstinn fruktdrink. Särskilt brödet gick hem ordentligt. Nu får de gå hem och hiva Skogaholmslimporna i sopen.

Hål

Vi har alltid hållit fanan högt när det gäller barnens sockerintag. Godis på lördagar, kalas och jul. Ingen kräm eller fruktyogurt till mellis. Ingen läsk eller saft om det inte är party eller sjukdom.
Därför kändes det överraskande när L var hos tandläkaren i dag och det visade sig att hon hade början till ett hål på en tand. Och jag kände att jag genast gick i försvarsställning. Vi är ju asduktiga. Då får man inga hål.
Men tydligen gör vi inte tillräckligt. Sockerintaget känns fortfarande rätt rimligt, men vi får bli lite ambitiösare med tandborstningen. Verkligen borsta varje hörn av munnen, inte missa morgonborstningen på helgerna vilket jag har en känsla av att vi gör ibland när jag och frun tror att den andra har tagit ansvar.
L fick dock inget trauma. Hon var mest nöjd med att hon var så duktig att hon fick två presenter av hygienisten. Och att hon var så stor att hon valde bort "det barnsliga Barbie-klistermärket".

Nu är det fredagsmys om det så är det sista jag gör

Tacos - snart förbi sillen och falukorven som svensk nationalrätt. Vi är inte sämre, men gör så klart vår egen lätt präktiga variant. Kvällens gästkompis på fredagsmyset var hyfsat skeptisk till vår linsfärs, men bäbin som fick göra tacodebut svepte den rätt kraftigt kryddade färsen med god aptit. Vi hade också för första gången helt vanliga vetetortillas i stället för de ekologiska fullkornsvarianter vi brukar köpa, vilket fick L att snabbt krafsa ur allt innanmäte och vägra bröd, eftersom "det smakar så konstigt".
Nu "Let's dance". Ska det mysas så är det all in som gäller.

I vår familj 4

Visst har jag sagt att vi kokar vår egen barnmat i vår familj? Av många skäl.

Meddelande till frun

Hej frun. Vi har det bra här hemma. Här är lite av vad vi har haft för oss i dag:
Vi har köpt en ny skyffel. En märkes på Bauhaus. Visst sa vi att konsumtionsstoppet upphävs vid skyffelstöld? L var dock besviken på att jag inte berättade om stölden i kassan. Hon var säker på att vi hade fått rabatt i så fall.
L och M har nästan byggt färdigt sin snökoja. För att fira tittade de en timme på "Hej Sofia" på repeat på youtube.
Vi har gjort åt nästan hela grönkålspajen. Den var god i dag också.
Jag har fått tillbaka min mobil. Nycklarna är dock fortfarande spårlöst borta.
Bäbin har gjort fina framsteg på avföringsfronten. Fortfarande ljust, men nästan pluppbart och bara en gång än så länge.
Vi sa preliminärt att vi ska repa och spela in i vår källare i morgon kl 10. Om det känns fel med tanke på vårt besök och sånt kan vi ändra. Eller om vi stör din sovmorgon.
Det var nog det mesta. Hoppas att du har det bra på jobbet. Är du sugen på nåt särskilt till middag?
Puss puss.
Din forever.

Medelklassbarnens julbord

Vårt hem har förvandlats till ett hotell, komplett med reception, piccolo och roomservice. Eventuellt inspirerat av årets julkalender. Jag såg till att snabbt boka upp tre rum till mitten på februari. All inclusive. Det gick bra att betala vid utcheckning.
Frampå eftermiddagen dukade personalen fram julbord i matsalen. Ett gediget sådant. Både med standardrätter som senapssill, karlssons (sic!) frestelse och (vegetarisk) prinskorv, men även med lite mer udda rätter som tacos, pad thai och rödbetscarpaccio. Det var minst sagt dignande.

Nedslag i julidyllen

 Julafton började traditionsenligt med julegröt och Vanquin. Hela familjen plus de två gästerna lät sig väl smaka.

Bäbin fick springmask (därav den fina grötkryddan), men det var ingenting mot vad L drabbades av. Att tappa rösten är ungefär det värsta som kan hända en pratmaskin som hon. Som tur är lärde sig det lilla geniet teckenalfabetet en långtråkig kväll i november. Oturligt nog har inte alla andra i familjen lärt sig det.

Barnen fick många men inte äckligt många julklappar. Föräldrarna lyckades nästan hålla den nya budget/antikonsumtionsgränsen gentemot varandra, jag bättre än frun, och gästerna blev till synes glada över att få välgörenhetsgåvor. På det hela taget en lyckad klapputdelning, även om barnen redan ett dygn senare hade utvecklat ett gravt dataspelsberoende. Men så är det när man håller dem ifrån det till åtta års ålder.

Jullov

Nu tar vi jullov här hemma. Än så länge en till synes idyllisk sådan. Barnen har gjort pepparkakshus, mamman har kokat knäck och kola, jag har gjort mina årliga chilipraliner, granen är klädd och bäbin har lärt sig gå på riktigt.
Och så är ju min "de fem sämsta ursäkterna"-lista avklarad. Den tog lite kraft, särskilt att svara på de arga kommentarerna, men det har varit roligt med supporten också. Nu går bloggen ner på lite jullovssparlåga, men jag har lite idéer om fler listor, så håll utkik framåt nästa år.
God jämställd jul.