Jag har trott att bäbin har nio tänder - fyra uppe, fyra nere och en kindtand uppe till vänster - men under lunchen i dag gjorde jag en ny inventering. Det visade sig att hon har ca 13. Två kindtänder i vänstra nederkäken (kan vara en väldigt stor), en kindtand uppe till höger och en tand en bit in i gommen sett från den vänstra överkäkskindtanden.
Hm. Den där sista känns inte helt okej. Den känns typ som nåt man kan ta inträde för på Kiviks marknad.
onsdag 24 november 2010
tisdag 23 november 2010
Faller en faller två faller frun
Den officiella siffran på antal smittade av magsjuka efter festen var i går kväll förresten uppe i sju personer. Men då har vi inte varit i kontakt med alla.
I vår familj verkar det ha slutat på blygsamma två av fem. Men frun kanske blir hemma från jobbet i morgon ändå. När vi för en stund sen skulle återställa möblemanget efter festen slant det till lite och hon rasade ner för en hel trappa och blev liggande längst ner på mage i en onaturlig ställning. Smärtan i högerarmen jämförde hon just med att föda barn. Och det är ju som bekant lika skönt som att skita ut en soffgrupp.
I vår familj verkar det ha slutat på blygsamma två av fem. Men frun kanske blir hemma från jobbet i morgon ändå. När vi för en stund sen skulle återställa möblemanget efter festen slant det till lite och hon rasade ner för en hel trappa och blev liggande längst ner på mage i en onaturlig ställning. Smärtan i högerarmen jämförde hon just med att föda barn. Och det är ju som bekant lika skönt som att skita ut en soffgrupp.
Det viktigaste är att vara snäll
Mannen som går under aliaset Grobianhannen skriver ofta långa och välformulerade och ibland till och med välgenomtänkta kommentarer till mina inlägg. Det uppskattas. För enkelhetens skull svarar jag på hans senaste kommentar som ett blogginlägg:
Visst, det kan vara ett problem att läsbegåvade barn understimuleras i grundskolan. Men jag tror ändå att det finns bättre sätt att lösa det på än genom klassöverhoppning eller elitklasser. Även vår andraklassare ligger före sina klasskamrater på just läsning, skrivning och matte och där försöker läraren ordna det genom att ge henne en egen, svårare läsebok och mer avancerad mattebok. Och att man är jättebra i vissa ämnen behöver ju inte betyda att man är som en äldre elev i andra ämnen, eller socialt i klassen. Sen kan jag i och för sig tycka att det blir lite knasigt när hon ska sitta och leka på lektionerna för att hon är klar tidigt, men ändå ha läxa fyra dagar i veckan. Men det är nån rättvise/studievanegrej från magisterns håll.
Annars känner jag när det gäller mina barn, som har läshuvuden och kommer från ett hem där det läses och skrives mycket, att det inte känns som prio ett att det kunskapsdrillas järnet i skolan. De andra aspekterna: värdegrundsarbetet, den sociala träningen och självförtroendebyggandet känns viktigare. I alla fall i grundskolan.
Som av en händelse tar Östgöta Correspondenten upp det här i dag. Dock bara i papperstidningen, tror jag.
Visst, det kan vara ett problem att läsbegåvade barn understimuleras i grundskolan. Men jag tror ändå att det finns bättre sätt att lösa det på än genom klassöverhoppning eller elitklasser. Även vår andraklassare ligger före sina klasskamrater på just läsning, skrivning och matte och där försöker läraren ordna det genom att ge henne en egen, svårare läsebok och mer avancerad mattebok. Och att man är jättebra i vissa ämnen behöver ju inte betyda att man är som en äldre elev i andra ämnen, eller socialt i klassen. Sen kan jag i och för sig tycka att det blir lite knasigt när hon ska sitta och leka på lektionerna för att hon är klar tidigt, men ändå ha läxa fyra dagar i veckan. Men det är nån rättvise/studievanegrej från magisterns håll.
Annars känner jag när det gäller mina barn, som har läshuvuden och kommer från ett hem där det läses och skrives mycket, att det inte känns som prio ett att det kunskapsdrillas järnet i skolan. De andra aspekterna: värdegrundsarbetet, den sociala träningen och självförtroendebyggandet känns viktigare. I alla fall i grundskolan.
Som av en händelse tar Östgöta Correspondenten upp det här i dag. Dock bara i papperstidningen, tror jag.
måndag 22 november 2010
Före sin tid
Vår femåring är ju lite av ett geni. Inte bara kan hon allt om Beatles, Melodifestivalen, svensk riksdagspolitik och medeltiden - hon kan även läsa, skriva och räkna. Att tanken om tidigare skolstart dök upp i våra hjärnor var därför inte helt långsökt.
Nu i kväll var det öppet hus på skolan inför hennes förskoleklasstart och jag passade på att dryfta frågan med både förskoleklassläraren och lågstadiemagistern. Båda avrådde å det bestämdaste: ingen av dem hade någonsin upplevt att något gott kommit ut av att början ettan som sexåring. Jag blev lite häpen över deras tydlighet, men tacksam. Det är alldeles för mycket å ena sidan, å andra sidan i den här världen.
Så nu är beslutet taget. Vi var själva väldigt tveksamma - hon känns mer åldersadekvat på andra områden än de rent kunskapsmässiga, och det finns ju en poäng med den milda och långsamma skoltillvänjningen det innebär att gå i förskoleklass. Plus att det kan vara tråkigt att vara minst i klassen.
L själv var het på att hoppa över från början, men kom sen på att det var en rätt dålig idé: "Jag vet ju inte hur det funkar i skolan, och så tycker jag ju om att prata hela tiden. Det får man nog inte i ettan." Hon har även självinsikt, vårt lilla underbarn.
Nu i kväll var det öppet hus på skolan inför hennes förskoleklasstart och jag passade på att dryfta frågan med både förskoleklassläraren och lågstadiemagistern. Båda avrådde å det bestämdaste: ingen av dem hade någonsin upplevt att något gott kommit ut av att början ettan som sexåring. Jag blev lite häpen över deras tydlighet, men tacksam. Det är alldeles för mycket å ena sidan, å andra sidan i den här världen.
Så nu är beslutet taget. Vi var själva väldigt tveksamma - hon känns mer åldersadekvat på andra områden än de rent kunskapsmässiga, och det finns ju en poäng med den milda och långsamma skoltillvänjningen det innebär att gå i förskoleklass. Plus att det kan vara tråkigt att vara minst i klassen.
L själv var het på att hoppa över från början, men kom sen på att det var en rätt dålig idé: "Jag vet ju inte hur det funkar i skolan, och så tycker jag ju om att prata hela tiden. Det får man nog inte i ettan." Hon har även självinsikt, vårt lilla underbarn.
Faller en faller två falleralla
Så var det dag två efter den stora magsjukefesten. Nu har även storasyster fallit. Dessutom har både mormor och farmor ägnat natten åt konvulsioner, rapporteras det. Hur många orapporterade fall vi har ute i landet vågar jag inte ens tänka på. Jag vill bara förtydliga: det är magsjuka. Inte matförgiftning.
Och denna dag kommer att ägnas åt samtliga avsnitt av Fem myror.
Och denna dag kommer att ägnas åt samtliga avsnitt av Fem myror.
söndag 21 november 2010
P som i penis
Och det hade inte blivit något kalas alls om det inte varit för att huvudpersonens mormor och man kommit ett par dagar innan partyt och bistått med underhåll av barn och bakning av brownies. Som de utbildade förskollärare de är lyckades de till och med spränga in lite pedagogik i all hetsen. Mormorn lärde till exempel barnbarnen ett nytt ord under barnalfapetspelandet.
Dagen efter
Det var verkligen dagen efter i dag. Tidernas tredje och förmodligen sista namnkalas var avklarat, och både barnen och vi var tämligen utslagna. Särskilt L, som avslutade festligheterna med att ägna halva natten åt våldsamma kräkningar. Dagens feber tyder på att det är en rejäl magsjuka och inte matförgiftning, så av två onda ting fick vi ju det bästa. Hellre att ha smittat 40 pers med magsjuka än att ha förgiftat dem med en sur hoummus.
Dagen tillbringade de stora barnen med att se samtliga 24 avsnitt av 2006 års julkalender. Ett rekord så gott som något.
Tyvärr är det ju omöjligt att umgås med folk när man ordnar storfest, men de hade ju varandra och verkade nöjda med det. Maten var grym, underhållningen efter bästa förmåga och jag var inte alltför butter. Huvudpersonen var i fin form, särskilt på efterfesten. Men som sagt lite bakis i dag.
Dagen tillbringade de stora barnen med att se samtliga 24 avsnitt av 2006 års julkalender. Ett rekord så gott som något.
Tyvärr är det ju omöjligt att umgås med folk när man ordnar storfest, men de hade ju varandra och verkade nöjda med det. Maten var grym, underhållningen efter bästa förmåga och jag var inte alltför butter. Huvudpersonen var i fin form, särskilt på efterfesten. Men som sagt lite bakis i dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)