lördag 12 mars 2011

Köpstopp my ass

För ett par veckor sen började torktumlaren ryka, och häromdagen gav tvättmaskinen upp. Dags för familjeråd i köpstoppsfamiljen, alltså. Vi kom fram till att torktumlaren inte kan klassas som nödvändighet. Det går bra att hänga tvätt. Att klara sig utan tvättmaskin känns dock över gränsen, så i dag for vi iväg och köpte ny. På tisdag levereras en fin, miljövänlig Electrolux till vårt hem.
Inte en dag för tidigt. Tvättberget växer. Själv är jag nere på mina Simpsons-kalsonger nu, och då handlar det verkligen om att bottenskrapa resurserna. Eventuellt får det bli omöblerat på undervåningen ett par dagar.

fredag 11 mars 2011

Tillfällig gäst på varuhuset

Jag och kidsen tjuvstartade fredagsmyset med varsin lyxsemla på Lindahls. Dessförinnan hade barnen slagit ihop månadspengarna och köpt melodifestivalskivan för att kunna plugga inför morgondagen.
Efter två och en halv månads konsumtionsfasta kändes det konstigt att befinna sig i ett varuhus. Halva jag kände bara obehag och ville därifrån så fort som möjligt innan någon såg vad jag höll på med. Den andra halvan ville bläddra och kolla bland alla skivor för att se vad som hade hänt på musikfronten sen årsskiftet. Men det var som vanligt så här års: en massa nya skivor från olika melodifestivalartister som förgäves hoppas på att deras sjundeplats i deltävling tre ska ge karriären en skjuts. Så det gav inte så mycket. Skönt.

torsdag 10 mars 2011

Det luktar katastrof

Arkivbild.
I augusti ska bäbin börja på förskolan. Och självklart ska hon gå på världens bästa förskola, nämligen den som båda hennes systrar går och har gått på i (nästan) alla tider.
Men icke sa nicke. Eftersom det av förklarliga skäl är en väldigt populär förskola och eftersom jag började höra om bekanta som redan fått veta att de har fått plats där i augusti så började jag bli orolig. Därför ringde jag Anita på kommunen för att höra mig för. Och hon gjorde direkt klart för mig att jag verkligen hade skäl för min oro. Eftersom närmsta storasyster börjar förskoleklass i augusti upphävs syskonförturen (precis som jag redan antagit) och det är väldigt många som vill ha plats. Vi kan absolut inte räkna med något. Särskilt som vi varit otaktiska (och ärliga) och sökt från det datum vi vill att hon ska börja inskolningen, dvs mitten på augusti, och inte ett par veckor tidigare. Där missade vi en vecka i kötid och det kan bli avgörande.
Vi har liksom inte ens sökt något andrahandsalternativ. Hon måste gå där. Fröknarna är mer eller mindre en del av familjen, de är de mest proffsiga och engagerade personerna jag känner och bäbin går redan som barn i huset där.
Annars får vi nog fortsätta vara hemma tills det blir nåt ledigt. Finns det vårdnadsbidrag i Norrköping?

Hål

Vi har alltid hållit fanan högt när det gäller barnens sockerintag. Godis på lördagar, kalas och jul. Ingen kräm eller fruktyogurt till mellis. Ingen läsk eller saft om det inte är party eller sjukdom.
Därför kändes det överraskande när L var hos tandläkaren i dag och det visade sig att hon hade början till ett hål på en tand. Och jag kände att jag genast gick i försvarsställning. Vi är ju asduktiga. Då får man inga hål.
Men tydligen gör vi inte tillräckligt. Sockerintaget känns fortfarande rätt rimligt, men vi får bli lite ambitiösare med tandborstningen. Verkligen borsta varje hörn av munnen, inte missa morgonborstningen på helgerna vilket jag har en känsla av att vi gör ibland när jag och frun tror att den andra har tagit ansvar.
L fick dock inget trauma. Hon var mest nöjd med att hon var så duktig att hon fick två presenter av hygienisten. Och att hon var så stor att hon valde bort "det barnsliga Barbie-klistermärket".

onsdag 9 mars 2011

Ett litet steg för Glenn Hysén, ett stort steg för mänskligheten

I kommande nummer av fotbollsmagasinet Offside kliver fotbollsspelaren Anton Hysén ut ur garderoben. Hade han varit artist eller GIS-ingenjör eller nåt hade det så klart inte varit nåt att sprätta champagnekorkarna för, men nu råkar han vara elitfotbollsspelare och då är det en av tidernas tyngsta garderobsdörrar som har sparkats in.
Otroligt nog har det inte under fotbollsallsvenskans 100-åriga historia funnits en enda manlig homosexuell spelare, så det är klart att det är stort att vi nu har en (även om Anton i ärlighetens namn pga av skador och motgångar nu spelar i division 2 och därför inte hade fått alls samma uppmärksamhet om det inte var för efternamnet). Eller så är det så klart inte. Självklart har det funnits en massa bögar som spelat fotboll, men som i den grabbiga jargongen valt att dölja en rätt avgörande del av sig själva. Och tyvärr har det nog också funnits en hel del talang som kvästs innan den ens nådde allsvenskan, bara för att den suttit hos en kille som gillar killar.
Nu ska jag inte orda så mycket om detta, men jag hoppas verkligen att modiga Anton kan bli en dörröppnare för ett nytt fotbolls-Sverige där alla får plats. I övrigt hänvisar jag till Simon Banks mycket fina blogginlägg i ämnet. Simon är sannerligen en välsignelse för svensk fotbollsjournalistik.
Eftersom detta är en pappablogg skulle jag i stället vilja ägna några rader åt Antons pappa, Glenn Hysén. Han känns lite som själva definitionen av uttrycket "en enkel själ", och jag har väl genom året tänkt att han är lite väl enkel, men nu börjar jag få mer och mer respekt för honom. Trots att han är en gammal fräckisgubbe med ett förflutet i den minst sagt jargongiga engelska ligan tar han beskedet om Antons läggning med precis samma göteborgska lugn och avslappning som allt annat. "Det är ju världens vanligaste grej" och "han är nog jävligt lättad nu" är typ det han har att säga. Precis lika okomplicerat och prestigelöst som när han efter att han fått kicken från tv klev in på arbetsförmedlingen. Eller som när han klippte till en man som ofredade honom på en krogtoalett.
Respekt, Anton. Respekt, Glenn.

tisdag 8 mars 2011

Den ljusnande framtid är vår

Det finns så klart en massa jag borde skriva en sån här dag (och då menar jag inte semmelrecept), men jag har lite fullt upp med att vara pappa och hemmaman. Jag får se det som någon sorts aktion i det lilla.
Det finns i alla fall en del jag har glatts åt denna dag. På facebook frodas tänkvärda både allvarliga och humoristiska poänger på dagens tema, och jag har bara sett ett par inlägg av typen "så länge inte vi män får en egen dag tänker jag fan inte fira".
På öppna förskolan i dag var vi tolv pappor och två mammor. Det känns hoppingivande. Så bjussade förskollärarna på semmeltårta också för att fira.
Och så hade jag tänkt ge er Doktor Kosmos bästa låt på temat, "Hjärndöd", men den finns tyvärr inte på youtube. Men ni kan läsa texten här.

måndag 7 mars 2011

Dagens ungdom

Jag proppade bilen full med fem- och sexåringar i går och skjutsade till ett busfabrikenkalas. När en stavgångstant plötsligt blockerade gatan kastade jag ur mig ett spontant "vad tycker ni, ska jag köra på tanten?" Från de tre i baksätet hördes då ett rungande "JAAAAA!" Den enda som sa nej var min dotter i framsätet.
Min spontana tolkning av detta var att jag har lyckats rätt bra som vuxen förebild. Nu, efter en natts kontemplation, är jag inte lika säker. Att min dotter var den enda som faktiskt tog min fråga på allvar säger kanske något helt annat om detta.