Före kristus

Äntligen fick vi tummarna ur och gick för att beskåda den massivt marknadsförda dinosaurieutställningen i Värmekyrkan. Och att kalla det succé var väl att ta i.
L tyckte att den var läskig. M blev sur för att hon faktiskt var tvungen att ta del av utställningen för att kunna svara på tipspromenadsfrågorna. Själv tyckte jag att det var spännande, särskilt som jag har haft lite komplex för min kunskapslucka när det gäller den delen av vår historia. Men att snacka 250 miljoner års-perspektiv och pangea och sånt ger ju alltid en viss grad av existentiell ångest. Och att få veta att jorden med jämna mellanrum har tjongats till så pass så att så där en 96 procent av dess befintliga livsformer har utrotats... tja, det gör det där med "meningen med livet" till en plötsligt ganska innehållslös fråga. Det blev så ogripbart att inte ens L hade nåt att fråga om mer än "var det innan Jesus och det?".
Nåja, nu är det gjort i alla fall. Och om nån vecka ska jag väl kunna sova normalt igen.

Stor sittfiol

M har stått i kö i drygt ett och ett halvt år för att få spela gitarr eller piano, och i dag ringde frun och kollade hur det går. Tidigast om ett år trodde de att hon kunde komma in. Hårt.
I alla fall tvingade vi L att bestämma sig för vad hon vill spela, så att vi kan sätta henne i kö redan nu. Hon gjorde en lista på sina två främsta val. Helst vill hon spela cello, eller "stor sittfiol" som det också kallas. Tvåa kom vanlig fiol.
Vi försökte få bäbin att bestämma sig också, men hon var lite otydlig med vad hon ville.

Nu ska världen erövras

Denna dag har MLM blivit med myspacesida, så nu finns inga begränsningar längre. De två förstlingsverken "Disko" och "My love to you" ligger ute, och jag har svårt att se vad som ska kunna stoppa dem från att bli världshits. Vissa kanske invänder att myspace i dessa dagar känns ungefär lika hett som soda stream, men jag tror inte ens att det kan bli ett hinder. Så stark är kraften i dessa tre hitmaskiner. Här kan ni lyssna om ni törs.

I grosess

Nån gång i våras kom storbarnen på att de ville ha marsvin. De lånade en massa böcker på bibblan och var väldigt bestämda på att det var detta de hädanefter skulle spara till. Jag och frun bestämde att de var tvungna att vänta till efter alla sommarens semesterresor. Dels för att det är så viktigt att marsvinen får ha lugn och ro från början och verkligen lära känna sina nya mattar, men också för att vi hade nån liten förhoppning om att intresset skulle svalna. Men nu har vi bara en liten kort resa kvar denna sommar, så om en vecka finns inte längre några argument emot marsvinsköpet. Och barnen är mer intresserade än nånsin. Nu har de köpt bur på Blocket och börjat köpa på sig vattenflaska, matskål och annat för att vara redo när tillökningen väl är här. I dag var vi på Djurmagazinet och shoppade, och förutom att M kläckte ur sig ett oroligt "kommer det att lukta så här i mitt rum sen?" (jag svarade självklart "o ja") så var hela besöket laddat med glädje och förväntan.

Nu har de börjat inreda buren och leker olika lekar där de går och köper marsvin/gosedjur och sen släpper ner dem i sitt nya hem där de får bekanta sig med sina nya saker och mattar och allt. Det är väldigt fint att se och jag är numera nästan helt övertygad om att de kommer att bli perfekta marsvinsmammor. Jag börjar faktiskt själv längta lite.

Kändisspotting

Schlingmann, som sagt. Vart vi än gick så dök han upp. På vanliga poppisstranden kom han och la sig ett par filtar bort. När vi bytte till Holmhällar dök han upp där och satte ner sina sandaler just där bäbin bajsat. När halva vårt sällskap bytte tillbaka var han också tillbaka och la sig demonstrativt nära. Till och med sista dagen, när vi stannade vid Burgsviks strand för att svalka oss på väg till färjan, så parkade han bilen en halv minut efter att vi hade anlänt och la sig för att gona sig i den medhavda brassestolen.
Det kändes lite som att han stalkade oss. Men det är ju mycket möjligt att det var han som kände sig stalkad av oss. Så där utifrån sett skulle ju det vara mer logiskt.
Södra Gotland var för övrigt ett litet mecka för den som gillar politik- och mediakändisspotting. Här är dem jag på rak arm kommer ihåg att vi såg, och då kan jag mycket väl ha glömt nån:
Peter Jihde (flexade i tajta badbrallor på närmsta stranden från där vi bodde)
Cecilia Blankens (delade parasoll med Jihdes familj)
Fredrik Wikingsson (köpte lördagsgodis på Coop i Hemse)
Cecilia Gralde (handlade på Ica Hoburgen i Burgsvik)
Allan Larsson (fikade på prästgården i Vamlingbo)
Per Schlingmann (precis överallt)

Historiens vingslag

Och på tal om Holmhällar. Där ligger Pensionat Holmhällar, känt som inspelningsplats för den fina Loa Falkman-filmen "Pensionat Oskar", men också en plats med viss betydelse i min ungdom. När jag och bäbin kom dit tog jag därför henne på en promenad i de klassiska omgivningarna.
För drygt 23 år sedan var jag där på skolresa. Vi bodde i baracker, rymde till raukarna mitt i natten och Björn snodde choklad i fiket. Precis det som hör till en normal lägervecka alltså. Men det mest dramatiska var att jag efter en improviserad rugbymatch drabbades av en allvarlig och ytterst smärtsam testikelåkomma. Klassföräldern Dick (sic!) fick köra mig till nån vårdcentral, förmodligen i Hemse, där läkaren undersökte mig och sedan gav oss ett kuvert där han skrev "AKUT!!!" med stora bokstäver och bad oss att ta oss i ilfart till Visby lasarett. Dick körde i tystnad i 180.
Allt detta berättade jag om för bäbin under vår sightseeing för att hon skulle förstå att på den här platsen hade min och framför allt hennes historia kunnat ta en helt annan vändning. Utan fungerande testiklar - ingen bäbi.
Men när jag hade kommit så långt hade hon redan somnat.

Bäbins bajsattack mot borgarna

I dag fick bäbin för sig att bajsa på stranden vid Holmhällar. Eftersom vi var själva på vår del av stranden prioriterade jag att vaska bäbin i havskanten innan jag slutsanerade platsen för nedslaget. Jag hann ta bort själva huvudklutten med hjälp av en brödpåse, men inte mer.
Just då dök allas vår Per Schlingmann upp (hjärnan bakom "nya moderaterna", Reinfeldts viktigaste sidekick näst Borg, f d partisekreterare, nu hela regeringens pr-geni, reds anm). Något han gjort varje gång vi besökt en strand sedan vi kom till Gotland. Med sig hade han sin röda keps, sina barn och en kompis med barn och fru. De ställde sig precis vid bajset, varpå Per med myndig stämma beordrade alla i sällskapet att ta av sig skorna, eftersom man på stränder är tvungen att gå barfota (enligt "nya moderaterna" alltså, reds anm). En omständlig och utdragen fotavklädningsprocedur tog sin början, medan jag idogt drog bäbins rumpa av och an i vattenbrynet för att slippa gå upp.
Till slut tog Schlingmann och hans posse sina flip-flops i handen och vandrade vidare längs stranden. Jag och bäbin gick upp och kunde konstatera att den gode tysken så att säga hade gjort jobbet åt oss. Stranden var fullständigt ren.
Det kallar jag arbetslinjen, det. Eller hur man nu brukar säga.