Då var det vardag igen, och därmed har vår privata fritidsgård öppet igen med traditionsenlig fruktdrinksmellis i uterummet. I dag kom sju barn, så då fick jag tina en hel påse bröd.
Om två veckor är det över, vilket känns rätt obegripligt. Då får kvarterets barn hitta nån annanstans att hänga. Tråkigt. I alla fall för mig.
tisdag 16 augusti 2011
Astrid Lindgrens näsa
Våra dagar i Vimmerby avslutades med ett besök vid Astrid Lindgrens Näs. Jag och storbarnen gick på guidad vandring i gigantens barndomshem, där vi fick se sängen hon delade med sin far och annat. Lilla nörd-L hade så klart läst på ordentligt innan och både avbröt och förekom guiden med info om Astrid, hennes syskon och deras liv. Ibland kändes det som att hon ville ta över guidningen, men mest tror jag att hon uppfattades som rätt imponerande och gullig. Och Astrid Lindgren känns som ett mer lättsmält intresse än andra världskriget.
måndag 15 augusti 2011
Astrid Lindgrens värld
Vi räknade efter och insåg att vi gör vår sjätte säsong i rad på Astrid Lindgrens värld, Sveriges överlägset bästa nöjespark. Vi börjar ju kunna konceptet, men i år hade de faktiskt två nya attraktioner som vi var minst sagt nyfikna på. Det ena var att min gamle vän Moe har anställts till den prestigefulla rollen som kapten Långstrump. Han gjorde som väntat en mäktig insats med både humor, pondus och fint utrymme för sin stadiga Tom Waits-stämma. Till och med dansen satt som den skulle, och tyskarna flockades kring honom som flugor kring en komocka.
Den mest intressanta iakttagelsen kring detta var dock att han hade lagt sig till med den där dialekten som alla skådisar på ALV pratar, med vissa undantag (Katthultsbornas mer renodlade småländska och Karlssons enerverande söderslang). Jag har trott att alla kommer från samma ställe, men det gör de så klart inte, och nu fick jag det svart på vitt när jag kunde jämföra med Moes vanliga dialekt. Tänk er 40 procent västgötska, 30 procent småländska och 30 procent gammal pilsnerfilm så kommer ni rätt nära.
Årets andra nyhet var den tungt uppgraderade Mattisborgen. Nästan fullstor och späckad med specialeffekter, som ett helvetesgap som gick att öppna och stänga med blixtar och rökeffekter. Fast den vanliga Skalle-Per var där och det känns tryggt. Jag tror att det har varit samma skådis i alla år vi har besökt plejset.
Skådisarna ja. De imponerar alltid nåt grymt. Inte bara ska de kunna agera, sjunga och dansa. De ska också vara fullfjädrade improvisatörer, lekledare och kunna hantera barn. Och i princip alla är jättebra på allt.
När det gäller barnskådisarna brukar det ju inte vara riktigt samma nivå, men i år hade de castat värsta guldklimpen i rollen som Rasmus/Skorpan. En entertainer av guds nåde med både sångröst och skådespelartalang utöver det vanliga. Härligt.
Bäbin tyckte att Pippi var rolig, men annars var det roligast att gunga och att hon fick ha armband (ett sånt där med telefonnummer på som man ska ha om man kommer bort). Jag fick lite flashbacks från första gången vi var där med M. Man åker skitlångt och betalar jättemycket i inträde och så tycker hon ändå att det är roligast att gunga. Men det finns ju nåt vackert i det också.
Den mest intressanta iakttagelsen kring detta var dock att han hade lagt sig till med den där dialekten som alla skådisar på ALV pratar, med vissa undantag (Katthultsbornas mer renodlade småländska och Karlssons enerverande söderslang). Jag har trott att alla kommer från samma ställe, men det gör de så klart inte, och nu fick jag det svart på vitt när jag kunde jämföra med Moes vanliga dialekt. Tänk er 40 procent västgötska, 30 procent småländska och 30 procent gammal pilsnerfilm så kommer ni rätt nära.
Årets andra nyhet var den tungt uppgraderade Mattisborgen. Nästan fullstor och späckad med specialeffekter, som ett helvetesgap som gick att öppna och stänga med blixtar och rökeffekter. Fast den vanliga Skalle-Per var där och det känns tryggt. Jag tror att det har varit samma skådis i alla år vi har besökt plejset.
Skådisarna ja. De imponerar alltid nåt grymt. Inte bara ska de kunna agera, sjunga och dansa. De ska också vara fullfjädrade improvisatörer, lekledare och kunna hantera barn. Och i princip alla är jättebra på allt.
När det gäller barnskådisarna brukar det ju inte vara riktigt samma nivå, men i år hade de castat värsta guldklimpen i rollen som Rasmus/Skorpan. En entertainer av guds nåde med både sångröst och skådespelartalang utöver det vanliga. Härligt.
Bäbin tyckte att Pippi var rolig, men annars var det roligast att gunga och att hon fick ha armband (ett sånt där med telefonnummer på som man ska ha om man kommer bort). Jag fick lite flashbacks från första gången vi var där med M. Man åker skitlångt och betalar jättemycket i inträde och så tycker hon ändå att det är roligast att gunga. Men det finns ju nåt vackert i det också.
fredag 12 augusti 2011
Tiere bis unser Dach
Sommarens sista semesterresa genomförs just nu på en lantgård i Vimmerby, och än så länge handlar det om att låta våra alltför djurintresserade barn överdosera på djurumgänge. Hästar, hundar, katter, får, höns, ankor, kanin är de varelser de hittills har avverkat, och då har vi bara varit här i några timmar. Och ärligt talat lär det inte bli tal om någon överdosering. Snarare om "mycket vill ha mer". De njuter verkligen. Och när de får någon sekund över läser de marsvinsböcker.
torsdag 11 augusti 2011
Före kristus
Äntligen fick vi tummarna ur och gick för att beskåda den massivt marknadsförda dinosaurieutställningen i Värmekyrkan. Och att kalla det succé var väl att ta i.
L tyckte att den var läskig. M blev sur för att hon faktiskt var tvungen att ta del av utställningen för att kunna svara på tipspromenadsfrågorna. Själv tyckte jag att det var spännande, särskilt som jag har haft lite komplex för min kunskapslucka när det gäller den delen av vår historia. Men att snacka 250 miljoner års-perspektiv och pangea och sånt ger ju alltid en viss grad av existentiell ångest. Och att få veta att jorden med jämna mellanrum har tjongats till så pass så att så där en 96 procent av dess befintliga livsformer har utrotats... tja, det gör det där med "meningen med livet" till en plötsligt ganska innehållslös fråga. Det blev så ogripbart att inte ens L hade nåt att fråga om mer än "var det innan Jesus och det?".
Nåja, nu är det gjort i alla fall. Och om nån vecka ska jag väl kunna sova normalt igen.
L tyckte att den var läskig. M blev sur för att hon faktiskt var tvungen att ta del av utställningen för att kunna svara på tipspromenadsfrågorna. Själv tyckte jag att det var spännande, särskilt som jag har haft lite komplex för min kunskapslucka när det gäller den delen av vår historia. Men att snacka 250 miljoner års-perspektiv och pangea och sånt ger ju alltid en viss grad av existentiell ångest. Och att få veta att jorden med jämna mellanrum har tjongats till så pass så att så där en 96 procent av dess befintliga livsformer har utrotats... tja, det gör det där med "meningen med livet" till en plötsligt ganska innehållslös fråga. Det blev så ogripbart att inte ens L hade nåt att fråga om mer än "var det innan Jesus och det?".
Nåja, nu är det gjort i alla fall. Och om nån vecka ska jag väl kunna sova normalt igen.
tisdag 9 augusti 2011
Stor sittfiol
M har stått i kö i drygt ett och ett halvt år för att få spela gitarr eller piano, och i dag ringde frun och kollade hur det går. Tidigast om ett år trodde de att hon kunde komma in. Hårt.
I alla fall tvingade vi L att bestämma sig för vad hon vill spela, så att vi kan sätta henne i kö redan nu. Hon gjorde en lista på sina två främsta val. Helst vill hon spela cello, eller "stor sittfiol" som det också kallas. Tvåa kom vanlig fiol.
Vi försökte få bäbin att bestämma sig också, men hon var lite otydlig med vad hon ville.
I alla fall tvingade vi L att bestämma sig för vad hon vill spela, så att vi kan sätta henne i kö redan nu. Hon gjorde en lista på sina två främsta val. Helst vill hon spela cello, eller "stor sittfiol" som det också kallas. Tvåa kom vanlig fiol.
Vi försökte få bäbin att bestämma sig också, men hon var lite otydlig med vad hon ville.
måndag 8 augusti 2011
Nu ska världen erövras
Denna dag har MLM blivit med myspacesida, så nu finns inga begränsningar längre. De två förstlingsverken "Disko" och "My love to you" ligger ute, och jag har svårt att se vad som ska kunna stoppa dem från att bli världshits. Vissa kanske invänder att myspace i dessa dagar känns ungefär lika hett som soda stream, men jag tror inte ens att det kan bli ett hinder. Så stark är kraften i dessa tre hitmaskiner. Här kan ni lyssna om ni törs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)