Skåne

Världens trögaste modem och världens intensivaste ettochetthalvtåring gör att det är lite svårbloggat just nu, men jag hoppas att det blir lite bättre i slutet på veckan. Jag och de två små är i alla fall i fina och platta Skåne efter en härlig roadtrip genom Sverige. Här är det chartervärme precis som i övriga landet, så vi svettas, badar och äter Engelholmsglass.

Morgonritual

Alla har vi våra rutiner.
Grannen går varje morgon efter frukost ut och ställer sig på garageuppfarten och drar igång sin elektriska såg för att såga brädor till sitt evighetslekstugebygge.
Bäbin går varje morgon efter frukost till glipan i uterumsdörren och ropar "Manni! Manni! Manni!" ända tills grannen gått in i garaget och gömt sig.

Midsommar

De senaste åren har Rättvik dominerat, eftersom min midsommarfetischist till fru kommer därifrån, men i mitt liv har klart flest midsomrar tillbringats i den lilla byn Mora utanför Eskilstuna. I år var det dags igen, förmodligen för sista gången eftersom min far med fru flyttar därifrån nästa år. De stora barnen och deras kusiner tog detta historiska tillfälle på allvar, och såg till att få bära den största midsommarkransen i det traditionsenliga flaggtåget från Backgårn.

Bäbin fick inte bära, men firade med liv och lust och gjorde sitt bästa i "Mormors lilla kråka" och "Små fåglarna i skogen".

Frampå småtimmarna gick vi (jag, storbarn, kusiner, faster och farbröder) traditionsenligt till Sågen för att håna ortsbefolkningen. Det visade sig att det inte fanns så många att håna längre, så då tog vi vårt ansvar och hoppade upp på dansgolvet för att ge andra chansen att upprätthålla traditionen i vårt ställe.

För M var som vanligt höjdpunkten att få umgås med sin tretton dagar äldre kusin. En härlig person som vid en snabb anblick kan verka väldigt olik M, men det finns någon magisk connection mellan dem som gör att de trots att de inte har setts på ett halvår har en startsträcka på ungefär minus en sekund och sen bara leker och leker dygnet runt tills man får slita dem ifrån varandra för att det är dags att åka hem. Som tur är kommer det denna gång dröja mindre än en vecka tills den dynamiska tvillingkusinduon får ses igen.

Att hånglas med pungen

L:s två favoritord är för tillfället "pung" och "hångla". När jag var bortbjuden i fredags kväll kände hon sig till och med tvungen att ringa mig mitt i middagen för att sjunga en sång om min pung och hur jag hånglas med den.
Dagens lunch ägnades åt att gasta ut dessa ord i olika tonlägen, med betydligt mindre finess än när hon skulle sjunga om dem. Ganska tidigt fick vår lunchgäst nog och röt ifrån att vi "faktiskt sitter vid ett matbord", men det hjälpte föga. Själv kände jag mig helt okej med samtalsämnet, och bäbin var glad att ha lärt sig två nya ord.

En läxa för Krunis

Möjligen hjälmfrisyr, men inte mer.

Jag och L var ute och tränade cykling här på kvällen, och när vi skulle hem kom Markus Krunegård cyklandes som från ingenstans. Eftersom vi har setts ett par gånger i jobbet och han är en sällsynt trevlig prick stannade han och utbytte lite artighetsfraser. Bland annat avslöjade han att han ska bli far och ägna större delen av sommaren åt att klappa mage här hemma i Norrköping. Jag passade så klart på att slå ett slag för manlig föräldraledighet, även om jag inte är helt på det klara med hur det funkar i hans bransch.
Sen tog L över. Det blev en rejäl utläggning om vikten av att ha hjälm vid cykling, komplett med den sedelärande berättelsen om killen som trillade så hårt att hjälmen sprack itu - "och tänk om han inte hade haft hjälm, då hade det varit huvudet som gick itu".
Krunis tackade och tog emot och lovade att gå hem och grunna på detta. När han hade cyklat i väg frågade L vem det där var. "Det var ju Markus Krunegård", sa jag. "Men han är ju artist", svarade L. "Jo", sa jag, och sen gick vi hem och såg slutet på "Sommarlov".

Ni är jude!

Läsfest! L har tömt bibblan på litteratur om sina tre största intressen Anne Frank, Adolf Hitler och Gustav Vasa. Nu har hon att göra hela sommarlovet.
Vi har även rett ut detta med hur man blir jude, och att det ärvs på mödernet vilket gör att jag är jude men inte L. Detta är hon sur över, men hon längtar tills hon får träffa sina judekusiner i midsommar. "Jag är inte helt säker på att de ens vet att de är judar", har jag förklarat, men det gör bara att hon längtar ännu mer. Hon vill helst ringa till dem redan nu och skrika "NI ÄR JUDE!!!" men jag har sagt att hon får vänta.

Att skiljas är att dö en smula

Det är sannerligen avskedsdagar. M sa hejdå för evigt till läraren och ett helt gäng klasskamrater i torsdags (hon får bara behålla några när hon börjar trean). L slutade ju förskolan officiellt i onsdags, men vi har sprungit där lite så där varannan dag sen dess eftersom vi lider av sån svår separationsångest och har så många blommor att dela ut. Och i dag fick bäbin gå för sista gången på sin roliga öppna förskola. De flesta gamla kompisarna har redan hunnit sluta och fröken Tina var inte där, så det blev inte så känslosamt. Men skönt att få ett tydligt avslut i alla fall.

Och för Norrköpings kommun kommer det nog att bli ett ekonomiskt uppsving. Öppna fs-fikat kostar 15 kr per familj och då ingår hur mycket macka och kaffe man vill ha. När både bäbin, L och jag är med skulle jag gissa att vi klämmer polarkakor för uppskattningsvis ett par hundra.
Å andra sidan ska både bäbin och L från och med i höst äta varje dag på kommunens bekostnad, så de lär nog få lägga ner nån skola eller nåt för att få det att gå runt.