måndag 29 november 2010
Oardean jomajonderan
Någonstans i Norrköping framförs just nu en synnerligen högljudd version av Elena Paparizous gamla eurovisionvinnare "Majonderan". Och vänta nu... jag ska lyssna lite bara... Jo, det är hemma hos mig. Och sämre låtar finns väl att vakna till om man är en ljudkänslig bäbis.
söndag 28 november 2010
En söndag att minnas
På söndagen inkasserade L en gammal födelsedagspresent och tog med sig Maya på 3D-dejt. Det var en magnifik upplevelse och de unga tu satt och viftade frejdigt med händerna framför ansiktena för att omfamna/värja sig mot allt som hände på bioduken. Filmvalet föll på Dumma mej, och jag fick följa med eftersom det var sjuårsgräns. Filmen var bra. Inte minst det faktum att hjältarna var tre systrar i typ M:s, L:s och J:s ålder. Det kan ju vara första gången i världshistorien, och identifikationen var så klart total.
M tog också med sig en dejt, men de var något för coola för att sitta med gamla pappa, så de krävde egna platser i salongen.
Sen tog vi långpromenad till eftermiddagens glöggparty, och det var bara bäbin som tyckte att det var roligt att vara ute i vädret. Hon fick ju göra sulkydebut och tyckte inte att nylonstrumpbrallor var lämpligt snöstormsplagg. Det tyckte däremot hennes ömma moder.
M tog också med sig en dejt, men de var något för coola för att sitta med gamla pappa, så de krävde egna platser i salongen.
Sen tog vi långpromenad till eftermiddagens glöggparty, och det var bara bäbin som tyckte att det var roligt att vara ute i vädret. Hon fick ju göra sulkydebut och tyckte inte att nylonstrumpbrallor var lämpligt snöstormsplagg. Det tyckte däremot hennes ömma moder.
fredag 26 november 2010
Hyfsat umbärlig
I dag ringde det på mobilen:
- Hej, det är Annette nere i receptionen. Du har ett besök här. Kan du komma ner?
- Eh... Nä, jag är hemma. I Norrköping. Jag har varit föräldraledig i två månader...
- Jaha.
- Du kanske kan fråga Daniel i stället. Han vickar för mig.
- Jaså? Ja, jag får göra det då.
En baksida med att vara föräldraledig är att man inser hur fullständigt utbytbar man är. Jag räknar med att ungefär hälften av mina arbetskamrater inte ens kommer att veta att jag har varit borta när jag kommer tillbaka efter nästan ett år.
Men det är också den enda baksidan med att vara föräldraledig.
- Hej, det är Annette nere i receptionen. Du har ett besök här. Kan du komma ner?
- Eh... Nä, jag är hemma. I Norrköping. Jag har varit föräldraledig i två månader...
- Jaha.
- Du kanske kan fråga Daniel i stället. Han vickar för mig.
- Jaså? Ja, jag får göra det då.
En baksida med att vara föräldraledig är att man inser hur fullständigt utbytbar man är. Jag räknar med att ungefär hälften av mina arbetskamrater inte ens kommer att veta att jag har varit borta när jag kommer tillbaka efter nästan ett år.
Men det är också den enda baksidan med att vara föräldraledig.
Det här är Max
Det här är Max med dotter. Här står de i min hall. Max är också föräldraledig. Det fina med det här är att om det inte vore för att både han och jag är föräldralediga så skulle han inte ha stått i min hall. För jag och Max känner inte varandra särskilt väl. Vi har träffats hos gemensamma bekanta några gånger, och jag tror inte att jag hade kommit på tanken att bjuda hem honom om det inte vore för att jag hade "vi är ju båda pappalediga och borde hänga lite"-kortet att spela ut. Men nu kan vi umgås och dricka kaffe och göra pastasallad och lära känna varandra på ett otvunget vis samtidigt som barnen kastar pusselbitar på varandra på golvet.
Se där - ett väldigt gott skäl att vara föräldraledig. Och vill ni veta en hemlis: det finns flera.
Se där - ett väldigt gott skäl att vara föräldraledig. Och vill ni veta en hemlis: det finns flera.
torsdag 25 november 2010
Jekyll och Hyde
Utvecklingssamtal för L i dag, och det var bara att håva in berömmet som en bloggkollega brukar uttrycka det. Att hon är en rolig, härlig, glad, duktig och besynnerligt smart person visste jag ju redan, men på förskolan är hon tydligen bara det. Här hemma är hon ju lite mer bipolär och är inte rädd att ta till vare sig nävar, avgrundsvrål, "jag flyttar nu"-hot eller "du är dum i huvet"-smädelser. På förskolan är hon Bruce Banner för jämnan.*
*Nördig Marvel-referens. Fråga närmsta kille i glasögon vad jag menar.
*Nördig Marvel-referens. Fråga närmsta kille i glasögon vad jag menar.
onsdag 24 november 2010
Duktighetssträvan slog fåfängan
Femårskontroll och utskrivning på BVC i dag. På vägen dit redogjorde L för sin plan att fejka på syntestet eftersom hon tycker att det är så snyggt med glasögon. När det väl kom till kritan satte hon allt, utom att hon misstog ett O för ett G på nedersta raden med höger öga. Men det räckte inte för att bli brillorm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)