Back in business

Nu är jag alltså tillbaka på jobbet. Några verkade ha fattat att jag varit borta, medan andra inte tog någon notis om att jag var där. Jag kan inte säga att jag åstadkommit några större underverk under mina första två dagar, men jag ska nog rulla igång så småningom.

Och så här kul hade vi första dagen (obs, bilden är inte tagen på kontoret).

30 år muck (minst)



Före.



Efter.

 

I dag var sista dagen som föräldraledig efter nästan ett år.

På sistone har jag och bäbin bråkat mer än nånsin. Det är som att vi undermedvetet har förstått att det krävs en del starka krafter för att bryta upp det symbiosförhållande som hindrar oss att gå vidare och leva mer självständiga liv, till bådas nytta.

Men i dag när jag hämtade henne på förskolan fick jag en väldigt lång kram och sen märktes det att vi ansträngde oss båda för att få en fin och trevlig avslutning på denna stora och viktiga period i våra liv. Det kändes fint i hjärtat.

Nu borde jag väl sammanfatta vår tid tillsammans, men jag tror inte jag får till det riktigt. Att det har varit givande, känslosamt, utvecklande och viktigt på hundra olika sätt har jag ju redogjort för tidigare och det står så klart fast.

Nu återstår blott framtiden. Det var två år sen vi hade en familj med två arbetande föräldrar. När vi nu går tillbaka till den vardagen gör vi det med en ytterligare familjemedlem att få in i pusslet. Det är lite läskigt men också spännande.

Allra mest läskigt är dock att min nästa långledighet rimligen kommer den dagen jag går i pension. Det är väldigt långt kvar till dess. Om jag inte lyckas övertyga frun att vi nog skulle ha plats för en liten syster till...

Laktosfritt

Och så har det uppdagats att L hittills givits laktosfri kost under hela sin skolgång. Trots att hon aldrig nånsin visat minsta tecken på laktosintolerans. Ingen fara så klart, hon har väl möjligen fått lite mindre god mat bara, men fascinerande ändå.
Så här tycks det ha gått till: Inför skolstarten fick vi fylla i en lapp med kontaktuppgifter och olika språkliga och kostliga preferenser. Där kryssade vi i rutan med "lakto ovo vegetariskt" (vilket betyder att hon får äta mjölk och ägg men inte kött), eftersom vi i vår familj inte äter kött sedan nåt drygt decennium. Trots att detta alltså var ett förtryckt alternativ och inte något vi skrev dit för att visa att vi kan svåra ord, så hade skolmåltidspersonalen läst det som "laktos och vegetariskt" vilket de tolkade som "kött- och mjölkfritt".
Hon har sett lite benskör ut senaste veckan, men nu har vi sagt till att vräka på med mjölkmaten, så snart har hon nog rätat upp sig.

Inget är som första gången

I dag var det debut för bäbin att både äta och sova på förskolan. Den i vanliga fall abnormt matfriska ungen ratade dock lapskojsen och krävde att få bara majs och gurka. Sen sov hon för kort och väckte alla andra. Men annars gick det bra.
Efter förskolan var hon bjuden på sitt första kalas. Grannen fyllde tre och bjöd på tårta och disko. Där tog bäbin igen den missade lunchen, kan man säga, och klämde i sig två tårtbitar, lite av bordsgrannens tårta och en stor skål majskrokar.
Själv hade jag cykelhjälm för första gången när jag följde M till kören. Jag mötte nästan ingen jag kände.

Ajöken öppna

Planeringsdag på förskolan och paus i inskolningen, så jag och bäbin pinnade i väg till gamla öppna förskolan för att få tiden att gå. Och det var slående att bäbin blivit stor nog att ta nästa steg. Särskilt märktes det under sångsamlingen, där hon nu betedde sig helt annorlunda mot när vi hängde där innan sommaren. Nu skulle hon sitta själv på golvet och inte i mitt knä, och hon satt stilla hela samlingen och gjorde alla rörelser till alla låtar. Precis som vilket storbarn som helst.
Dessutom pekade hon på de andra barnen och sa "bäbi", så det var tydligt att hon vuxit ifrån detta.

Inte så poppis loppis

I dag var det loppis i Röda stan, och vi knallade dit med vårt bord och de grejer som ingen ville köpa förra gången vi stod på ett loppis. M hade samlat ihop lite smågrejer från sitt rum att sälja, medan L som vanligt inte hade en enda sak hon kunde tänka sig att undvara. Det har hon efter sin far. Nu har jag blivit bättre på att undvara saker, men det är fortfarande att jag tänker "oj, den där vore rolig att läsa igen" för varje Spindelmannen-tidning jag lägger upp på loppisbordet.
Tyvärr hade man glömt att marknadsföra loppisen, så försäljningen blev väldigt mager. Vi la klart mycket mer på välgörenhetsfikat än vad vi drog in på våra dukar och skålar. Men det var roligt att vara tillsammans.

Saaaaaaade!

Ibland avlastade M mig i axelbärandet.

I går kväll packade jag bilen med barn och bananer för att åka till Motala folkets park där L skulle få inkassera en av sina antiprylfödelsedagspresenter. En hel konsert med Eric Saade!
Konserten var utomhus och utan sittplatser, så min roll blev att bära barn på axlar. Det var tungt, särskilt som L gärna ville hänga med i vartenda danssteg som togs av den konditionsstarka sång- och danspojken.
Men det var en härlig kväll. I bilen dit gick vi igenom vilka som var hans bästa låtar och kom fram till "Hearts in the air", "Echo" och "Made of pop". Och just de tre låtarna började han hela konserten med!
"Min bästa födelsedagspresent!" ropade L flera gånger under kvällen. "L:s högsta födelsedagspresent" gnällde M och höll för öronen ett par gånger, men var annars lika nöjd.
Barnen var väldigt fina och sig lika. M tyckte att det var ungefär lika intressant att titta på publiken som på scenen. Och L var fullständigt uppslukad och vrålade sitt högsta varje gång Saade bad publiken om gensvar. När han körde sista extranumret, "Popular", skrek L till övriga publiken: "Trea i hela vääärlden!!! Kom igeeeeen!!!"
I bilen hem på natten var hon väldigt, väldigt trött och grät i 40 minuter för att hon inte hade fått köpa en t-shirt (hon var helt på det klara med att jag inte kunde köpa den åt henne och ville lägga sina egna besparingar, men när vi väl skulle slå till fanns bara XL kvar).