Julafton började traditionsenligt med julegröt och Vanquin. Hela familjen plus de två gästerna lät sig väl smaka.
Bäbin fick springmask (därav den fina grötkryddan), men det var ingenting mot vad L drabbades av. Att tappa rösten är ungefär det värsta som kan hända en pratmaskin som hon. Som tur är lärde sig det lilla geniet teckenalfabetet en långtråkig kväll i november. Oturligt nog har inte alla andra i familjen lärt sig det.
Barnen fick många men inte äckligt många julklappar. Föräldrarna lyckades nästan hålla den nya budget/antikonsumtionsgränsen gentemot varandra, jag bättre än frun, och gästerna blev till synes glada över att få välgörenhetsgåvor. På det hela taget en lyckad klapputdelning, även om barnen redan ett dygn senare hade utvecklat ett gravt dataspelsberoende. Men så är det när man håller dem ifrån det till åtta års ålder.
1 kommentar:
Bäst att Bäbin får ett spel till nästa jul, så kanske hon har tröttnat tills hon är åtta.
Skicka en kommentar