Studiedag för M i dag, och då valde hon att tillbringa förmiddagen på sin lillasysters förskola och lunchen med två kompisar på McDonalds.
Och det sistnämnda ställde till en del bryderier. Då vi är en liten medelklasspräktofamilj i ett område med betydligt mer hard knock life-vibbar blir det ibland lite kulturkrockar. I går kväll knackade det till exempel på dörren klockan 20 och en kompis tyckte att det var lämpligt att M kom ut och lekte. Medan jag tyckte att det var lämpligt att hon började tänka på att borsta tänderna och ta på nattlinnet. Samma sak med dagens McDonalds-besök. Kompisarna får röra sig fritt i hela stan, medan M:s föräldrar tycker att stora rondeller och promenader är läskiga. Frun är hårdare på den punkten än jag, som har lite svårt att säga nej och får lite ont i magen när M riskerar att missa umgänge på grund av hönsiga föräldrar.
I dag fick jag lösa det genom att med bestämdhet hävda att jag och bäbin behövde en promenad precis vid lunchtid och ändå skulle åt samma håll. Och sen fick hon gå därifrån själv.
Självklart ville hon ha hela handen, och ringde direkt när fiskburgaren var uppäten och krävde att få hänga med polarna till Folkparken för att köpa glass. Som av en händelse behövde jag och bäbin ut och röra på oss även då och tog en promenad över Norra promenaden. När vi hade hämtat L behövde vi prompt gå och gunga, så då passade det perfekt att plocka med sig M hem.
Mycket spring och många framkrystade promenadärenden, men vad ska man göra? Barn är mjuka och spårvagnar är hårda.
3 kommentarer:
Bästa du, bra inbäddat! Jag är stolt.
Det kallar jag kärlek i ett nötskal. Men blev du inte genomskådad?
Men herregud.
Skicka en kommentar