fredag 11 februari 2011
Inget fredagsmys utan snacks
Fredagsmyset blir inte riktigt detsamma med frun fastklämd i ett snökaos någonstans i mellansverige, men vi gör vårt bästa. Bäbin tyckte dock att det var dåligt med snacks och tog saken i egna händer. Vips hade hon länsat skötväskeförrådet på smörgåskex, majskrokar och riskakor och ordnat enmansmys i hallen.
Balettkjolar är starkare än svärdet
Man borde väl kommentera det där knivdådet på förskolan i Jönköping, där både dagispersonal och den otäcka nätmobben tycker att en förskolekille som frivilligt tar på sig nagellack får skylla sig själv om han blir knivskuren i nacken. Men det är ju lite öppet mål. Dessutom finns det andra som har kommenterat det så bra redan, som Åsa Erlandsson. Och så skrev jag ju i ämnet bara häromdagen. Killar och föräldrar som vågar trotsa normen är som sagt hjältar, som går i bräschen för att förändra vårt samhälle till det bättre. De förtjänar statyer och inte knivhugg.
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten, plats 4
Brasklappen först: Jag vet att det finns en massa människor därute utan jobb eller med osäker arbetssituation. För dem är det så klart ingen ynnest att slippa jobba.
Men annars:
Jag har ett jobb jag trivs med för det mesta. Det är i sina bra stunder kreativt, jag har fina arbetskamrater, ibland känns det utvecklande och det finns chans att testa lite nya grejer. Men, ärligt talat: det är ett jobb. Och är det ett jobb längtar man per definition efter att få vara ledig oavsett om jobbet handlar om att paketera gem, provsmaka lakrits eller spela funk metal.
Som föräldraledig, särskilt manlig sådan, får man mycket medkänsla och människor vill gärna i alla välmening sätta citationstecken kring ordet ”ledig” – ”ledig och ledig, det vet man ju vilket sjå det kan vara med såna där, hehe”.
Som trebarnsfar åtnjuter jag extra stor respekt från mina medmänniskor, och visst: det kan vara körigt när alla tre är hemma och har med sig kompisar och alla ska ha mellis eller torkas i rumpan samtidigt. Men det är körigt på ett helt annat sätt än att jobba, och även om det inte alltid känns som avkoppling är det en rejäl mental omkoppling som i förlängningen faktiskt funkar just avkopplande.
I 2011 års Sverige byggs vår identitet väldigt mycket på två saker – vår yrkesroll och vår förmåga att konsumera. Alltså borde vi göra allt för att slippa vara hemma från jobbet. Eller? Så klart inte. Att det är på ett visst sätt är inte detsamma som att det borde vara så. Att lämna jobbet för ett halvår eller mer är ett mycket bra sätt att försöka skapa sig en identitet som inte bygger på titlar, yrkesprestation eller nyans på köksluckorna.
Det så många verkar glömma bort i den avgrundsdjupa viljan att undvika statlig inblandning i privatlivet är att det i grund och botten handlar om en nästan världsunik lyx: i detta land får vi betalt för att vara lediga från jobbet och vara med våra barn. Det är en rättighet (och enligt vissa en skyldighet) men framför allt är det en fantastisk och väldigt generös möjlighet.
Dessutom – vad är grejen? Tror du inte att du ska hinna jobba? Jösses, du har ju hela livet på dig. Den tanken borde vara betydligt mer skrämmande än tanken på att lämna trucken eller kundregistret till någon annan i ett halvår.
onsdag 9 februari 2011
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten, plats 5
5. Lättförtjänt karma
Jag vet – det finns knäppisar som tycker att män som tar föräldraledigt är löjliga och illojala. Men annars är manlig föräldraledighet en finfin källa till oproportionerlig kredd.
För att detta inte gäller kvinnor är viktigt att poängtera direkt. En mamma som säger ”för mig är det jätteviktigt att vara hemma med mitt barn” möts förmodligen med en lika förvånad blick som om hon hade sagt ”för mig är det jätteviktigt att borsta tänderna varje dag”. En självklarhet som man ärligt talat är rätt dum i huvudet om man luftar som ett unikt ställningstagande.
En man som säger samma sak är däremot en härlig, engagerad, jämställd kille som kan räkna med varmt kärleksfulla blickar från både arbetskamrater (om han jobbar på rätt ställe) och mammorna på öppna förskolan och att i stället för irritation mötas med småfnittrigt överseende när han väller in med alla döttrarna på folktandvården och låter overallerna täcka 70 procent av golvytan i väntrummet. Tar han dessutom hela sin halva av ledigheten finns chansen att han får uppleva den sköna tillfredsställelsen i att gå från ”rara pappan” till en jämbördig förälder att räkna med. Det är en cool känsla.
Men som sagt: detta gäller inte kvinnor. Skalan är i detta fall fullständigt olika. Sex månader för en man betyder ”overkligt jämställd superpappa” medan det för en kvinna betyder mer åt ”vaddå, vill du inte vara med ditt barn?”-hållet. Orättvist, men det finns många andra skäl för kvinnor att släppa till.
Den som har råd kan annars göra som jag och frun och ta elva månader var. På så sätt är kvinnan fortfarande en ”bra och riktig mamma” medan jag nästan trillar över från ”fina pappan” till ”vad fan är det med honom?”. Men bara nästan.
De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten
Mellan lucia och julafton hystade jag ut en serie inlägg i denna blogg, där jag presenterade mina fem sämsta ursäkter för män att inte ta sin halva av föräldraledigheten. Med mina bloggmått mätt blev detta en mindre succé, som fick upp läsarsiffrorna på en helt ny nivå.
Ämnet är kontroversiellt, och jag fick som väntat en del mothugg. Jag är själv nöjd med serien och får fortfarande en och annan ryggdunk för den av människor som liksom jag tycker att en delad föräldraledighet är något av det mer utilitaristiska man kan ägna sig åt. En win-win-situation både familjeinternt och samhälleligt.
Men själva rubriken gjorde ju att inläggen ofrånkomligen blev lite surmagade och anklagande. Därför är jag glad att i dag kunna dra igång uppföljaren, den mer positivt klingande listan: ”De fem bästa skälen för män att ta sin halva av föräldraledigheten”.
Jag börjar som vanligt bakifrån för spänningens skull. Närsomhelst dimper det femte bästa skälet ner här i bloggen, och sen kommer övriga listplaceringar med jämna intervall och lagom till sportlovet hoppas jag kunna ge er förstaplatsen: det allra bästa skälet att ta sin föräldraledighet. Klipp ut och spara.
måndag 7 februari 2011
Bäst för penis
Nu har jag bloggat i fyra månader och det är dags att kolla statistiken. Det finns nämligen en massa viktig information man kan få om sin blogg och sina läsare. Som att det här inlägget är det överlägset mest lästa, som att näst facebook är Snokis den som har lotsat flest läsare till min blogg och som att min blogg läses av människor i Sverige, USA, Indien, Japan och Storbritannien, i den ordningen.
Men det allra mest intressanta är att man kan se vad folk har googlat på för att hamna i min blogg. "hemma bäst nkpg", "hemmabast erik" och "börje ahlstedt kvinnosyn" är ju fullt förståeliga. Dessa googlare har rimligen vetat vad de har varit ute efter.
Betydligt mer intressanta är de människor som sökt på "cykelpedagogik" och "bäst för penis".
Jag vet inte riktigt vilken av dem som fascinerar mig mest. Vad är cykelpedagogik? Vem vill veta mer om detta? Fick personen ifråga sig något till livs när den kom till min blogg? Om du som sökte på detta ord gör det igen borde du ju rimligen hamna på detta inlägg. Skriv i så fall gärna några rader i kommentarsfältet och berätta om ditt intresse för cykelpedagogik.
Och så har vi "bäst för penis"-googlaren. Vad är han (hon?) ute efter? Är det allmänna tips om penisomsorg? Har penis hamnat i olag och behöver vård? Vill den bara ha det lite skönare? Fick den någon hjälp av denna blogg? I vilka sammanhang googlar man på "bäst för penis"? Kom gärna med förslag, annars kommer jag att grubbla ihjäl mig på detta.
Men det allra mest intressanta är att man kan se vad folk har googlat på för att hamna i min blogg. "hemma bäst nkpg", "hemmabast erik" och "börje ahlstedt kvinnosyn" är ju fullt förståeliga. Dessa googlare har rimligen vetat vad de har varit ute efter.
Betydligt mer intressanta är de människor som sökt på "cykelpedagogik" och "bäst för penis".
Jag vet inte riktigt vilken av dem som fascinerar mig mest. Vad är cykelpedagogik? Vem vill veta mer om detta? Fick personen ifråga sig något till livs när den kom till min blogg? Om du som sökte på detta ord gör det igen borde du ju rimligen hamna på detta inlägg. Skriv i så fall gärna några rader i kommentarsfältet och berätta om ditt intresse för cykelpedagogik.
Och så har vi "bäst för penis"-googlaren. Vad är han (hon?) ute efter? Är det allmänna tips om penisomsorg? Har penis hamnat i olag och behöver vård? Vill den bara ha det lite skönare? Fick den någon hjälp av denna blogg? I vilka sammanhang googlar man på "bäst för penis"? Kom gärna med förslag, annars kommer jag att grubbla ihjäl mig på detta.
Män är också människor
"Men vi män då? Har vi det så jävla bra alltid?"
En ganska vanlig fråga när någon jämställdhetsfråga ska diskuteras. Som om jämställdhetskampen bara handlar om att göra det bättre för kvinnor. För mig handlar det minst lika mycket om en befrielsekamp för män och inte minst små pojkar som så småningom ska bli män. Det allra värsta med påtvingade könsroller och ojämställda orättvisor är inte att flickor tvingas stå i dockvrån och inte tillåts svinga loss med lasersvärd eller monstertruckar.
För mig som tredöttrarsfar känns det inte som att vårt största problem är att vi har för få vapen hemma. Då är det mycket värre att pojkar inte tillåts vara sårbara, mjuka och omvårdande. Och att ett mer tillåtande och icke könsrollscementerande bemötande under uppväxten faktiskt med stor säkerhet skulle leda till mer rättvisa på de områden där män faktiskt är missgynnade gentemot kvinnor: att vi utsätts för mer våld, att vi dör tidigare, att vi är ensammare, att vi tar livet av oss, att vi förlorar vårdnadstvister, att vi får sämre betyg och så vidare.
Jag har just läst ett långt, nyanserat och sifferspäckat reportage i utmärkta nyhetsmagasinet Fokus, där just alla områden där män är i bakvattnet gentemot kvinnor redovisas. Läs gärna. Tyvärr verkar de ha lagt ut hela senaste numret utom just den artikeln på sin hemsida, så ni får knalla till pressbyrån eller bibblan (om ni har köpstopp). Men det är det värt.
En ganska vanlig fråga när någon jämställdhetsfråga ska diskuteras. Som om jämställdhetskampen bara handlar om att göra det bättre för kvinnor. För mig handlar det minst lika mycket om en befrielsekamp för män och inte minst små pojkar som så småningom ska bli män. Det allra värsta med påtvingade könsroller och ojämställda orättvisor är inte att flickor tvingas stå i dockvrån och inte tillåts svinga loss med lasersvärd eller monstertruckar.
För mig som tredöttrarsfar känns det inte som att vårt största problem är att vi har för få vapen hemma. Då är det mycket värre att pojkar inte tillåts vara sårbara, mjuka och omvårdande. Och att ett mer tillåtande och icke könsrollscementerande bemötande under uppväxten faktiskt med stor säkerhet skulle leda till mer rättvisa på de områden där män faktiskt är missgynnade gentemot kvinnor: att vi utsätts för mer våld, att vi dör tidigare, att vi är ensammare, att vi tar livet av oss, att vi förlorar vårdnadstvister, att vi får sämre betyg och så vidare.
Jag har just läst ett långt, nyanserat och sifferspäckat reportage i utmärkta nyhetsmagasinet Fokus, där just alla områden där män är i bakvattnet gentemot kvinnor redovisas. Läs gärna. Tyvärr verkar de ha lagt ut hela senaste numret utom just den artikeln på sin hemsida, så ni får knalla till pressbyrån eller bibblan (om ni har köpstopp). Men det är det värt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


