fredag 19 augusti 2011

Överdriven konsumtion


Dagens lärdom för min äldsta dotter: Överdriven konsumtion av Läkerol salmiak KAN faktiskt ha en milt laxerande effekt. Jag trodde att det var en vandringssägen.

Tredje dagen på förskolan

Tre inskolningsdagar avklarade och än så länge går allt som det ska. De korta stunder jag går och gömmer mig frågar bäbin efter mig, men nöjer sig med informationen att "pappa kommer sen".
I dag var det premiär för fredagsrutinen "sångsamling", där alla 90 barn på förskolan samlas i den gemensamma lekhallen för att sjunga och dansa till levande musik spelad av två av våra favoritfröknar. Det var roligt.
I dag dök också de första papporna upp, dock i sällskap med mammorna. Min tidigare erfarenhet har annars varit att inskolning främst är en manssyssla, men denna gång har jag alltså varit solo som pappa. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Antingen att de andra papporna vägrar någon som helst föräldraledighet eller att de har varit hemma så länge att mammorna nu vill ta chansen att få en sista stund med sina små. En gissning baserad på vad jag uppsnappat av de andra föräldrarna är att det är ungefär 50/50. Och det är ju i så fall ett lyft för jämställdheten.

torsdag 18 augusti 2011

Bärplockare

Så här års passerar många frukt- och bärsugna typer vårt hus. Vissa går in och plockar för sig av godsakerna utan att fråga, och vissa knackar på och frågar först. De sistnämnda brukar vi ge påsar och plocka fram stege till som tack för vänligheten.
Fast denna sommar är det inte som vanligt. Tidigare har vi haft så mycket frukt att vi kunnat fylla frysen, bjuda alla vi känner att komma och plocka, ta med kassar till jobbet, ställa ut lådor på trottoaren och bjuda in kvarterets alla små gummor att samla fallfrukt och ändå få kasta kilovis med rutten frukt. Men i år: inte ett päron, cirka två plommon och jättelite äpplen.
Så när några kids kom och tiggde äpplen i kväll hjälpte inte ens stegen. Det fanns inget att hämta. Däremot erbjöd jag dem att rensa den övermogna krusbärsbusken. De blev jättenöjda och jag fick ett dåligt samvete löst. En win-win situation.

Vickan ska skaffa barn

Just ja, Victoria och Daniel är med barn. Min inställning till detta är väl som många andras: jätteroligt för dem, och förmodligen en rejäl lättnad med tanke på all hets från press och allmänhet, men förhoppningsvis slipper vi se ungen ta över tronen. Något jag skrev om redan när kvällisarna började hojta om Vickans påstådda rondör.
Något jag har stört mig på under hela resan, och som jag stör mig på i många sammanhang, är hur människor tycks se barn som något man skaffar när helst man önskar. Jag känner flera som inte kan få barn alls eller som genomlider all världens vedermödor för att bli gravida. Och människor som blir gravida men där det ändå slutar i sorg och tragedi. Kan det vara möjligt att alla hovspekulanter lever utan kontakt med en enda ofrivilligt barnlös? Det verkar otroligt.
I dag läste jag om grosessen i Svenska Dagbladet, där vanligtvis formidabla Karin Thunberg gav sig på att skriva en välformulerad men puttinuttig hyllningstext till de väntande tu. Hon citerar först Daniel Westling som visar sig högst medveten om att barn inte är något man skaffar hur som helst, utan något man får som en gåva att vara tacksam över. Karin Thunberg själv är inne på samma spår men ger sig sen på att citera Sara Lidman och där trampar hon rejält i klaveret:
"Men vi vet alla, det är en av livets realiteter, att små barn inte kommer på beställning. Där har det ingen betydelse om vi är kungliga eller vanliga knegare, jobbar på Konsum eller Konsumentverket. Barn kan varken köpas eller drömmas fram och ju äldre jag själv blir, desto mer tror jag att Sara Lidman hade rätt. Hon som hävdade att de sitter i träden. Barnen som ännu inte fötts sitter där, högt upp mot himlen. Med stenkoll ner på marken för att se när de mest lämpliga föräldrarna kommer förbi. Då vet de att det är dags, att nu vågar de släppa taget. För nu kommer de att hamna rätt."
Vilket mäktigt slag i fejset på alla ofrivilligt barnlösa. Lyckas du inte få barn beror det helt enkelt på att du är en dålig förälder. Skäms Sara Lidman och skäms Karin Thunberg som för dravlet vidare.

onsdag 17 augusti 2011

Första dagen på frita

Det är som sagt mycket stort i görningen i dessa dagar. L gjorde i dag sin första dag på frita inför skolstarten på måndag, och jag var ärligt talat mer orolig för det än för bäbins inskolning. Men peppar, peppar gick det riktigt bra det också.
Första timmen var hon lite avvaktande, sen bad hon sin mamma åka till jobbet och för en stund sen hämtade jag henne. Då krävde hon att få vara till klockan 17 i morgon. Så det verkar lovande där också. I alla fall så länge hennes kompisar också är där.

Första dagen på förskolan

I dag tog världens bästa och största bäbi sin mössa och jeansjacka och knallade i väg till första förskoledagen.
Väl på plats var hon blyg i ungefär fyra minuter, sen började hon frossa i de roliga leksakerna och den lyxiga personaltätheten (tre pedagoger och fyra barn första inskolningsdagen) och tog väldigt lite notis om sin pappa som fick stå i ett hörn och känna sig obehövd.
Efter en timme blev hon trött och ville sova, men då var det tyvärr redan dags att gå hem.
Det ser väldigt lovande ut. Det är mest pappan som har ont i hjärtat över att superteamet är på väg att brytas.

tisdag 16 augusti 2011

Mimmi och Maria

Det är så mycket stora saker i görningen i den här familjen att jag inte hinner blogga om allt. Som sagt: vi hade bestämt att barnen kunde få köpa marsvin när alla semesterresor var över. Sagt och gjort: direkt när vi hade kommit hem från Vimmerby i går eftermiddag krävde de att få åka till djuraffären. Där hämtades två nya familjemedlemmar hem. Ett ulligt litet teddymarsvin som heter Mimmi och har M till mor och ett lent litet blandrasmarsvin (släthår+virvel) som heter Maria och har L till mamma. De är mycket söta.
Själv är jag väldigt orolig. I böckerna står det typ att de dör om de äter för lite, för mycket eller fel och framför allt att de får men för livet om de utsätts för minsta lilla ljud eller plötsliga rörelse när de är nya på ett ställe. Att plocka hem fyra spralliga kompisar första dagen var kanske inte det bästa draget, men de verkar ha överlevt. Trots att M råkade lägga en väckarklocka precis bredvid buren och att ingen av oss var hemma och kunde stänga av den när den drog igång i morse.
Frun tycker dock att jag är pjåskig. Särskilt när jag tyckte att de skulle komma ut självmant ur det lilla huset de har fått i sin bur och som de sitter och trycker i större delen av tiden. Så för en stund sen slutade jag med mitt pockande med gräs och andra godsaker och lyfte helt enkelt bort huset och plockade upp de livrädda små rackarna och placerade dem i varsitt barnaknä. Och där satt de sen och mös en lång stund. Vi var alla tagna av det fina ögonblicket. I morgon ska jag få gosa.