Bajs, bajs, baby

Bäbin ser det som ett övergrepp varje gång jag vill att hon ska åka vagn. Hon tycker, med viss rätt, att hon kan gå själv.
Så nu får hon allt som oftast göra det. Det finns dock några problem: hon går inte så fort, drygt hälften av gångerna vill hon gå åt ett helt annat håll än jag, det finns många vattenpölar och hon är inte världens stadigaste, hon är ganska intresserad av sånt hon hittar på marken.
Just det sistnämnda är ett särskilt problem så här års, när en massa bajs bokstavligen kommer fram ur tön. Och eftersom vissa mycket onda hundägare tycker att det är coolt att inte plocka upp efter sig (eller sina hundar) finns det en hel del färska godbitar att ta itu med också.
Just nu ligger traditionsenligt en rykande färsk jättebomb precis i hörnet vid vår parkering, och det är ett äventyr att komma ihåg att leda bort bäbin varje gång vi ska i väg eller kommer hem. Och det sjuka är att det låg en precis likadan, på precis samma ställe så här års för ett år sedan. Det är någon bjässehund (för jag hoppas vid gud att det är en hund) som ser det som sin plikt att bajsa in just det hörnet den första april varje år.
Och tro inte att jag tänker ta bort den själv. Det kommer inte på fråga. Men jag kanske lägger en arg lapp på högen.