Det här är Max

Det här är Max med dotter. Här står de i min hall. Max är också föräldraledig. Det fina med det här är att om det inte vore för att både han och jag är föräldralediga så skulle han inte ha stått i min hall. För jag och Max känner inte varandra särskilt väl. Vi har träffats hos gemensamma bekanta några gånger, och jag tror inte att jag hade kommit på tanken att bjuda hem honom om det inte vore för att jag hade "vi är ju båda pappalediga och borde hänga lite"-kortet att spela ut. Men nu kan vi umgås och dricka kaffe och göra pastasallad och lära känna varandra på ett otvunget vis samtidigt som barnen kastar pusselbitar på varandra på golvet.
Se där - ett väldigt gott skäl att vara föräldraledig. Och vill ni veta en hemlis: det finns flera.