Du satt hårt inne. Det var verkligen inte självklart att du skulle komma. När din yngsta storasyster var ungefär ett och ett halvt bestämde vi oss för att det fick vara nog. Två var precis vad vi klarade av och hade plats för. Vi gav bort alla bäbisgrejer och stängde butiken. Men behöll ändå nyckeln utifall utifall.
Och mycket riktigt: till slut blev längtan för svår. Att få barn är ändå så sjukt maxat att det är svårt att låta bli när man som vi har den djupt orättvisa lyxen att än så länge kunna i princip när vi vill.
Ditt första år har inte varit bara glatt, men de ledsamheter som har varit har sannerligen inte berott på dig. Du har varit en fullträff från början. En från början godmodig typ på gränsen till självutplåning, men som på sistone blivit en färgstark, oerhört rolig och ibland rätt krävande donna.
Inför kommande år lovar jag följande:
Att vi ska fortsätta att snacka om allt.
Att sjunga mer med dig. Vi ligger efter på öppna förskolan.
Att gunga mer. Det är kul.
Att vara ihärdig med bokläsandet, även om du är minst sagt otålig.
Att brottas med dig minst en gång om dagen.
Att ge dig mat. Mycket mat.
Att aldrig glömma bort vilken lyx det är att ha dig och att få vara med dig så mycket.
En massa andra saker som jag inte kommer på nu. Vi kan ta dem på tu man hand vartefter.
Från dig önskar jag bara att du ska fortsätta att vara den du är. Om du kan skära ner en gnutta på gnällandet och skrikandet är det ett plus, men inget måste. Och det gäller väl lika mycket mig i så fall.
Du är i alla fall världens bästa bäbis och den som inte fattar det får skylla sig själv.
Kärlek och respekt.
/Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar