Den här bloggen är väl inte Sveriges piggaste för tillfället, och jag vet inte hur man ska göra i såna lägen. Ska man göra som Foppa och köra halvskadad i flera år efter bäst-före-datum eller ska man göra som Klüft och säga tack och hej när man är på topp?
Nja, med risk för att bli patetisk kör jag nog på Foppa-spåret, i alla fall ett tag till.
Grejen är att jag är lite överrumplad av arbetslivet för tillfället. Särskilt som jag sen i måndags vikar för chefen som är tjänstledig. Just nu är jag den där pappan jag inte vill vara - den som låter frun jobba deltid och ta det mesta av vabben (eller jobba hemma som det egentligen handlar om eftersom hon också har ett jobb med en massa ansvar som ingen annan löser om hon är borta) medan jag själv går upp i jobbet. Fast jag försöker ändå hänga i och hämtar barnen ett par dagar i veckan, men då känner jag mig dålig som går tidigt från jobbet även om jag kompenserar det andra tider på dygnet. Klassiskt.
Fast det är bara i tre veckor till. Sen har jag mitt vanliga jobb och ska gå ner på deltid och då blir jag en pappa att räkna med igen. Hoppas jag.
Det är i alla fall en ganska stor omställning att gå från hundraprocentspappa till att missa så mycket av deras liv. Och i kombination med cirkusträning, simskola, kör, piano, föräldramöten, kick-offer, innebandy och allt annat som drar i en gör det att det blir svårt att få till någon önskvärd frekvens på blogginläggen.
Fast denna helg är faktiskt frun på jobbresa och jag hemma med huset fullt av barnen och deras kompisar, så då känns allt så där tryggt och vant igen.
PS. Efter nio dagar med mellan 39 och 40 graders feber fick M äntligen penicillin i onsdags, och i torsdags morse var hon feberfri. Nu funkar hon nästan som vanligt igen, även om hon har hosta och behöver äta i kapp en del. DS.
lördag 17 september 2011
Arbetschock
måndag 12 september 2011
Evighet
Sjunde dagen med över 39 graders feber. Det känns inte rätt och riktigt. Kanske ska hon eller Gud ta igen för att hon i princip inte har varit hemma en dag sen hon började skolan för tre år sen.
I går fick hon i alla fall träffa doktor och ta lite prover, men det var inget fel på henne. Förutom det där med febern då och att hon hostar bröstet ur sig och blöder näsblod, men det är ju normala biverkningar.
Och i kväll, efter en dos alvedon, petade hon i sig tre hela pannkakor. Mindre än hälften av en normalportion för henne, men ändå ett klart steg framåt aptitmässigt. Och en normalportion för andra barn i hennes ålder (bäbin åt 3,5 pannkakor och ropade sen omväxlingsvis "mea mat" och "mea juju*").
*juju=druvor
I går fick hon i alla fall träffa doktor och ta lite prover, men det var inget fel på henne. Förutom det där med febern då och att hon hostar bröstet ur sig och blöder näsblod, men det är ju normala biverkningar.
Och i kväll, efter en dos alvedon, petade hon i sig tre hela pannkakor. Mindre än hälften av en normalportion för henne, men ändå ett klart steg framåt aptitmässigt. Och en normalportion för andra barn i hennes ålder (bäbin åt 3,5 pannkakor och ropade sen omväxlingsvis "mea mat" och "mea juju*").
*juju=druvor
lördag 10 september 2011
fredag 9 september 2011
Vadå jag dyster?
Vab-hösten har börjat. Dock lite otippat med den annars ständigt kärnfriska M, som nu har varit febrig och dan sen i tisdags. I går kväll var hon uppe på 39,6, i dag är det något lägre.
På plussidan finns ju att man får tid att spela gamla kortspel från förr.
På plussidan finns ju att man får tid att spela gamla kortspel från förr.
måndag 5 september 2011
En mycket bra film
Trassel är en mycket bra film tycker vi i vår familj. I dag såg L den för femte eller sjätte gången, och för första gången utan att gråta där i slutet när Rapunzel och Flynn räddar livet på varandra.
L är ett mycket fint barn.
L är ett mycket fint barn.
söndag 4 september 2011
Mamma?
Frun har kört rätt hårt i löparspåren de senaste månaderna, och i går kom belöningen: hon kom på ungefär 2500:e plats i Tjejmilen. Av 30 000 startande. Vi är mycket stolta här hemma.
Fast kanske borde hon lugna sig lite ett tag framöver. När bäbin såg en bild på 90-talslöparstjärnan Sara Wedlund i tidningen i morse sa hon: "Titta! Mamma dä!".
Fast kanske borde hon lugna sig lite ett tag framöver. När bäbin såg en bild på 90-talslöparstjärnan Sara Wedlund i tidningen i morse sa hon: "Titta! Mamma dä!".
lördag 3 september 2011
Trygghetstörst
När omvärld och förutsättningar ändras drastiskt tenderar vi människor att än hårdare gripa tag i traditioner och ritualer. Bäbin har hanterat den senaste veckans omvälvande omställningar genom att damma av sin gamla bricka. Sushimattan är dock ny.
fredag 2 september 2011
Back in business
Nu är jag alltså tillbaka på jobbet. Några verkade ha fattat att jag varit borta, medan andra inte tog någon notis om att jag var där. Jag kan inte säga att jag åstadkommit några större underverk under mina första två dagar, men jag ska nog rulla igång så småningom.
Och så här kul hade vi första dagen (obs, bilden är inte tagen på kontoret).
Och så här kul hade vi första dagen (obs, bilden är inte tagen på kontoret).
onsdag 31 augusti 2011
30 år muck (minst)
| Före. |
| Efter. |
I dag var sista dagen som föräldraledig efter nästan ett år.
På sistone har jag och bäbin bråkat mer än nånsin. Det är som att vi undermedvetet har förstått att det krävs en del starka krafter för att bryta upp det symbiosförhållande som hindrar oss att gå vidare och leva mer självständiga liv, till bådas nytta.
Men i dag när jag hämtade henne på förskolan fick jag en väldigt lång kram och sen märktes det att vi ansträngde oss båda för att få en fin och trevlig avslutning på denna stora och viktiga period i våra liv. Det kändes fint i hjärtat.
Nu borde jag väl sammanfatta vår tid tillsammans, men jag tror inte jag får till det riktigt. Att det har varit givande, känslosamt, utvecklande och viktigt på hundra olika sätt har jag ju redogjort för tidigare och det står så klart fast.
Nu återstår blott framtiden. Det var två år sen vi hade en familj med två arbetande föräldrar. När vi nu går tillbaka till den vardagen gör vi det med en ytterligare familjemedlem att få in i pusslet. Det är lite läskigt men också spännande.
Allra mest läskigt är dock att min nästa långledighet rimligen kommer den dagen jag går i pension. Det är väldigt långt kvar till dess. Om jag inte lyckas övertyga frun att vi nog skulle ha plats för en liten syster till...
Etiketter:
Arbetsliv,
Hyllningar,
Utveckling,
Vardagsliv,
Vuxenliv
Laktosfritt
Och så har det uppdagats att L hittills givits laktosfri kost under hela sin skolgång. Trots att hon aldrig nånsin visat minsta tecken på laktosintolerans. Ingen fara så klart, hon har väl möjligen fått lite mindre god mat bara, men fascinerande ändå.
Så här tycks det ha gått till: Inför skolstarten fick vi fylla i en lapp med kontaktuppgifter och olika språkliga och kostliga preferenser. Där kryssade vi i rutan med "lakto ovo vegetariskt" (vilket betyder att hon får äta mjölk och ägg men inte kött), eftersom vi i vår familj inte äter kött sedan nåt drygt decennium. Trots att detta alltså var ett förtryckt alternativ och inte något vi skrev dit för att visa att vi kan svåra ord, så hade skolmåltidspersonalen läst det som "laktos och vegetariskt" vilket de tolkade som "kött- och mjölkfritt".
Hon har sett lite benskör ut senaste veckan, men nu har vi sagt till att vräka på med mjölkmaten, så snart har hon nog rätat upp sig.
Så här tycks det ha gått till: Inför skolstarten fick vi fylla i en lapp med kontaktuppgifter och olika språkliga och kostliga preferenser. Där kryssade vi i rutan med "lakto ovo vegetariskt" (vilket betyder att hon får äta mjölk och ägg men inte kött), eftersom vi i vår familj inte äter kött sedan nåt drygt decennium. Trots att detta alltså var ett förtryckt alternativ och inte något vi skrev dit för att visa att vi kan svåra ord, så hade skolmåltidspersonalen läst det som "laktos och vegetariskt" vilket de tolkade som "kött- och mjölkfritt".
Hon har sett lite benskör ut senaste veckan, men nu har vi sagt till att vräka på med mjölkmaten, så snart har hon nog rätat upp sig.
tisdag 30 augusti 2011
Inget är som första gången
I dag var det debut för bäbin att både äta och sova på förskolan. Den i vanliga fall abnormt matfriska ungen ratade dock lapskojsen och krävde att få bara majs och gurka. Sen sov hon för kort och väckte alla andra. Men annars gick det bra.
Efter förskolan var hon bjuden på sitt första kalas. Grannen fyllde tre och bjöd på tårta och disko. Där tog bäbin igen den missade lunchen, kan man säga, och klämde i sig två tårtbitar, lite av bordsgrannens tårta och en stor skål majskrokar.
Själv hade jag cykelhjälm för första gången när jag följde M till kören. Jag mötte nästan ingen jag kände.
Efter förskolan var hon bjuden på sitt första kalas. Grannen fyllde tre och bjöd på tårta och disko. Där tog bäbin igen den missade lunchen, kan man säga, och klämde i sig två tårtbitar, lite av bordsgrannens tårta och en stor skål majskrokar.
Själv hade jag cykelhjälm för första gången när jag följde M till kören. Jag mötte nästan ingen jag kände.
måndag 29 augusti 2011
Ajöken öppna
Planeringsdag på förskolan och paus i inskolningen, så jag och bäbin pinnade i väg till gamla öppna förskolan för att få tiden att gå. Och det var slående att bäbin blivit stor nog att ta nästa steg. Särskilt märktes det under sångsamlingen, där hon nu betedde sig helt annorlunda mot när vi hängde där innan sommaren. Nu skulle hon sitta själv på golvet och inte i mitt knä, och hon satt stilla hela samlingen och gjorde alla rörelser till alla låtar. Precis som vilket storbarn som helst.
Dessutom pekade hon på de andra barnen och sa "bäbi", så det var tydligt att hon vuxit ifrån detta.
Dessutom pekade hon på de andra barnen och sa "bäbi", så det var tydligt att hon vuxit ifrån detta.
söndag 28 augusti 2011
Inte så poppis loppis
I dag var det loppis i Röda stan, och vi knallade dit med vårt bord och de grejer som ingen ville köpa förra gången vi stod på ett loppis. M hade samlat ihop lite smågrejer från sitt rum att sälja, medan L som vanligt inte hade en enda sak hon kunde tänka sig att undvara. Det har hon efter sin far. Nu har jag blivit bättre på att undvara saker, men det är fortfarande att jag tänker "oj, den där vore rolig att läsa igen" för varje Spindelmannen-tidning jag lägger upp på loppisbordet.
Tyvärr hade man glömt att marknadsföra loppisen, så försäljningen blev väldigt mager. Vi la klart mycket mer på välgörenhetsfikat än vad vi drog in på våra dukar och skålar. Men det var roligt att vara tillsammans.
Tyvärr hade man glömt att marknadsföra loppisen, så försäljningen blev väldigt mager. Vi la klart mycket mer på välgörenhetsfikat än vad vi drog in på våra dukar och skålar. Men det var roligt att vara tillsammans.
Saaaaaaade!
| Ibland avlastade M mig i axelbärandet. |
Konserten var utomhus och utan sittplatser, så min roll blev att bära barn på axlar. Det var tungt, särskilt som L gärna ville hänga med i vartenda danssteg som togs av den konditionsstarka sång- och danspojken.
Men det var en härlig kväll. I bilen dit gick vi igenom vilka som var hans bästa låtar och kom fram till "Hearts in the air", "Echo" och "Made of pop". Och just de tre låtarna började han hela konserten med!
"Min bästa födelsedagspresent!" ropade L flera gånger under kvällen. "L:s högsta födelsedagspresent" gnällde M och höll för öronen ett par gånger, men var annars lika nöjd.
Barnen var väldigt fina och sig lika. M tyckte att det var ungefär lika intressant att titta på publiken som på scenen. Och L var fullständigt uppslukad och vrålade sitt högsta varje gång Saade bad publiken om gensvar. När han körde sista extranumret, "Popular", skrek L till övriga publiken: "Trea i hela vääärlden!!! Kom igeeeeen!!!"
I bilen hem på natten var hon väldigt, väldigt trött och grät i 40 minuter för att hon inte hade fått köpa en t-shirt (hon var helt på det klara med att jag inte kunde köpa den åt henne och ville lägga sina egna besparingar, men när vi väl skulle slå till fanns bara XL kvar).
lördag 27 augusti 2011
Public announcement
Det är ju svårt att motstå en sån läsarstorm. Tack, Anita, Lina, Grobianhannen och er andra för ert stöd. Klart jag ska fortsätta blogga. Eventuellt får jag byta namn till "Borta är också bra" eller nåt.
Så från och med torsdag kör jag en något mer arbetsplatsinriktad blogg, så får vi se hur det går. Håll tummarna.
Så från och med torsdag kör jag en något mer arbetsplatsinriktad blogg, så får vi se hur det går. Håll tummarna.
fredag 26 augusti 2011
Världens starkaste björn
Jag och de två små gick till vårt favoritmuseum, Arbetets, för att kolla in Bamse-utställningen. Den var väl ärligt talat sådär. Väldigt liten och bestod i princip av några gamla serietidningar som jag redan hade läst, lite filmvisning av filmer vi redan har hemma och en tipspromenad som L löste på två minuter. Men jag och L var väldigt överens om en sak: om vi någon gång ska köpa platt-tv ska vi ha den i taket. Mycket skönt.
Inskolad och klar
Bäbin är värsta inskolningsgeniet. I morse lämnade jag henne vid dörren för första gången. Hon gav mig ett glatt "hejdå!" och gick sen till fönstret och vinkade och skrattade med hela ansiktet.
När jag kom och hämtade henne på gården kom en av de andra avdelningarnas fröknar förbi och ropade "tjena primadonnan!". Lite research senare fick jag veta att hon fullständigt hade styrt upp dagens sångsamling (där alla 90 barn på förskolan är med) och dansat, sjungit, klappat och lett rörelserna. Allt ståendes mitt i ringen. Så nu är hon kändis och hennes fröknar är ganska tacksamma över att hon är så lätthanterlig. De har ganska många andra ettåringar att ta hand om, med alltifrån lite normal lämningsångest till så kallade affektkramper.
Ju mer bekväm bäbin har blivit på förskolan, desto odrägligare har hon blivit mot sin far. Men det är ju ett billigt pris att betala. Och egentligen ganska schysst: det gör mitt återinträde i arbete lättare att acceptera.
När jag kom och hämtade henne på gården kom en av de andra avdelningarnas fröknar förbi och ropade "tjena primadonnan!". Lite research senare fick jag veta att hon fullständigt hade styrt upp dagens sångsamling (där alla 90 barn på förskolan är med) och dansat, sjungit, klappat och lett rörelserna. Allt ståendes mitt i ringen. Så nu är hon kändis och hennes fröknar är ganska tacksamma över att hon är så lätthanterlig. De har ganska många andra ettåringar att ta hand om, med alltifrån lite normal lämningsångest till så kallade affektkramper.
Ju mer bekväm bäbin har blivit på förskolan, desto odrägligare har hon blivit mot sin far. Men det är ju ett billigt pris att betala. Och egentligen ganska schysst: det gör mitt återinträde i arbete lättare att acceptera.
torsdag 25 augusti 2011
Tjejigt mp3-dilemma
Förra gången de besudlade vår brevlåda var det som tur var jag som tog in posten. I dag var det min sexåriga dotter, och hon blev så klart fullständigt bländad av all rosa grannlåt.
Den förskräckliga tidningen GIRL:IT, där alla ord har prefixet "tjej", vill verkligen lura till sig småflickornas hjärtan. Även om den var adresserad till frun är så klart tanken att familjens rosa- och glittertörstande lågstadieflickor ska hitta den och börja tjata.
Och jag förstod helt klart att det såg ut som en väldigt bra affär för L: betala 9 kronor för medlemskapet och få en mp3-spelare på köpet, förutom alla andra tjejiga grejer: böcker, make-up och tidning med tjejiga fakta om Justin Bieber och Eric Saade. Men jag var förstås tvungen att berätta ett par obehagliga fakta om hur den kommersiella vuxenvärlden funkar:
1. Jo, det står att det kostar 9:-. Men det finns också något som kallas "det finstilta", som det är meningen att man inte ska se förrän det är försent. I detta fall innehöll "det finstilta" fakta som att porto tillkommer på 39 kr och framför allt: att man förbinder sig att köpa minst ett till medlemspaket för 199:- (plus porto på 44:-). Så allt som allt kostar just denna "mp3-spelare på köpet" närmare 300 spänn.
2. Tidningar som GIRL:IT vill tjäna pengar på att få barn att tro att vissa saker bara passar för flickor och vissa saker bara passar för pojkar. Och det är ju så dumt så man inte tror att det är sant. Det är ju olika från person till person vad man är intresserad av och vad man gillar för färger. Och att de gör det mot just barn är extra elakt. Tänk den pojke som tycker jättemycket om stickers och Eric Saade. Om han får läsa att det inte är för honom bara för att han har snopp kanske han känner sig konstig och dum och det är ju jätteonödigt och taskigt gjort av vuxna som borde veta bättre.
3. Titta på bilden på GIRL:IT:s chefredaktör. I ansiktet ser hon ut att vara lika gammal som jag. Men hon har såna kläder som din åttaåriga storasysters klasskompisar brukar ha, och står som en trulig trettonåring med benen. Det är ju konstigt om något.
Ärligt talat tänkte jag bara det där om chefredaktören. Jag vill inte döma andras utseenden inför mina barn. Det är en dålig vuxenvana som jag inte vill att de ska lägga sig till med.
Men de andra argumenten köpte hon. Särskilt nummer två. "Om jag hade en bror som ville ha de där grejerna så skulle jag skicka efter dem åt honom, och skriva mitt namn. För det är ju orättvist att han inte kan få en mp3-spelare för att han är kille", sa hon och fortsatte "och om min kompis Julian vill leka med de där sakerna så måste han ju få det, det ska ju inte de bestämma".
Sen kom frun hem och påminde om att både hon och jag hade varsin gammal mp3-spelare som vi inte använde så då kunde systrarna få varsin gratis i stället. Så sparade de både pengar, miljö och slapp uppmuntra ett otäckt barnalurarföretag med en könssyn från 50-talet.
Den förskräckliga tidningen GIRL:IT, där alla ord har prefixet "tjej", vill verkligen lura till sig småflickornas hjärtan. Även om den var adresserad till frun är så klart tanken att familjens rosa- och glittertörstande lågstadieflickor ska hitta den och börja tjata.
Och jag förstod helt klart att det såg ut som en väldigt bra affär för L: betala 9 kronor för medlemskapet och få en mp3-spelare på köpet, förutom alla andra tjejiga grejer: böcker, make-up och tidning med tjejiga fakta om Justin Bieber och Eric Saade. Men jag var förstås tvungen att berätta ett par obehagliga fakta om hur den kommersiella vuxenvärlden funkar:
1. Jo, det står att det kostar 9:-. Men det finns också något som kallas "det finstilta", som det är meningen att man inte ska se förrän det är försent. I detta fall innehöll "det finstilta" fakta som att porto tillkommer på 39 kr och framför allt: att man förbinder sig att köpa minst ett till medlemspaket för 199:- (plus porto på 44:-). Så allt som allt kostar just denna "mp3-spelare på köpet" närmare 300 spänn.
2. Tidningar som GIRL:IT vill tjäna pengar på att få barn att tro att vissa saker bara passar för flickor och vissa saker bara passar för pojkar. Och det är ju så dumt så man inte tror att det är sant. Det är ju olika från person till person vad man är intresserad av och vad man gillar för färger. Och att de gör det mot just barn är extra elakt. Tänk den pojke som tycker jättemycket om stickers och Eric Saade. Om han får läsa att det inte är för honom bara för att han har snopp kanske han känner sig konstig och dum och det är ju jätteonödigt och taskigt gjort av vuxna som borde veta bättre.
3. Titta på bilden på GIRL:IT:s chefredaktör. I ansiktet ser hon ut att vara lika gammal som jag. Men hon har såna kläder som din åttaåriga storasysters klasskompisar brukar ha, och står som en trulig trettonåring med benen. Det är ju konstigt om något.
Ärligt talat tänkte jag bara det där om chefredaktören. Jag vill inte döma andras utseenden inför mina barn. Det är en dålig vuxenvana som jag inte vill att de ska lägga sig till med.
Men de andra argumenten köpte hon. Särskilt nummer två. "Om jag hade en bror som ville ha de där grejerna så skulle jag skicka efter dem åt honom, och skriva mitt namn. För det är ju orättvist att han inte kan få en mp3-spelare för att han är kille", sa hon och fortsatte "och om min kompis Julian vill leka med de där sakerna så måste han ju få det, det ska ju inte de bestämma".
Sen kom frun hem och påminde om att både hon och jag hade varsin gammal mp3-spelare som vi inte använde så då kunde systrarna få varsin gratis i stället. Så sparade de både pengar, miljö och slapp uppmuntra ett otäckt barnalurarföretag med en könssyn från 50-talet.
Etiketter:
Antikonsumtionens år,
Det där med genus,
Kultur,
Listor
En vecka muck
Nu är det en vecka kvar på min och bäbins tid tillsammans. Hon trivs super på förskolan och trotsar och håller på när hon är med mig, så det känns som att det är dags. Men det är ju ändå konstigt och overkligt. Förhoppningsvis kan jag samla mig till en mer utbroderad känsloredogörelse när det närmar sig riktig point-of-no-return.
En stor fråga är ju hur jag ska göra med denna blogg. Det som talar emot en fortsättning är förstås att det är en föräldraledighetsblogg. En annan sak som talar emot är att besöksstatistiken inte har varit så rolig läsning på sistone. Men det sistnämnda kanske främst handlar om marknadsföring.
Det som talar för är att det för det mesta är kul att blogga och att man ju kan ha saker att säga om föräldraskap även om man jobbar. Vi får se hur det blir...
En stor fråga är ju hur jag ska göra med denna blogg. Det som talar emot en fortsättning är förstås att det är en föräldraledighetsblogg. En annan sak som talar emot är att besöksstatistiken inte har varit så rolig läsning på sistone. Men det sistnämnda kanske främst handlar om marknadsföring.
Det som talar för är att det för det mesta är kul att blogga och att man ju kan ha saker att säga om föräldraskap även om man jobbar. Vi får se hur det blir...
måndag 22 augusti 2011
Första skoldagen
Så har lilla L börjat skolan. Lite så där i förbifarten som det lätt blir när man är andra barnet.
Det var i alla fall en allvarlig förskoleklasselev jag hämtade i eftermiddags. Att gå i skolan är ingen lek. Men efter en stund tinade hon upp, och det verkar som att hon tycker att det är helt okej. Även om det är mycket roligare på frita.
Det känns än så länge som att det finns två faktorer som kan ställa till problem för henne. Det ena är att hon läser kapitelböcker lika lätt som hon borstar tänderna medan hennes klasskamrater i bästa fall kan skriva sina namn. Det andra är att de verkligen verkar ha gått in för att splitta på de olika bästisparen från förskolan när de delat in klasserna. På rasterna i dag lekte L bara med sina äldre kompisar i ettan och inget med klassisarna. Men det kan förhoppningsvis lossna med tiden.
Det var i alla fall en allvarlig förskoleklasselev jag hämtade i eftermiddags. Att gå i skolan är ingen lek. Men efter en stund tinade hon upp, och det verkar som att hon tycker att det är helt okej. Även om det är mycket roligare på frita.
Det känns än så länge som att det finns två faktorer som kan ställa till problem för henne. Det ena är att hon läser kapitelböcker lika lätt som hon borstar tänderna medan hennes klasskamrater i bästa fall kan skriva sina namn. Det andra är att de verkligen verkar ha gått in för att splitta på de olika bästisparen från förskolan när de delat in klasserna. På rasterna i dag lekte L bara med sina äldre kompisar i ettan och inget med klassisarna. Men det kan förhoppningsvis lossna med tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


