Vår femåring är ju lite av ett geni. Inte bara kan hon allt om Beatles, Melodifestivalen, svensk riksdagspolitik och medeltiden - hon kan även läsa, skriva och räkna. Att tanken om tidigare skolstart dök upp i våra hjärnor var därför inte helt långsökt.
Nu i kväll var det öppet hus på skolan inför hennes förskoleklasstart och jag passade på att dryfta frågan med både förskoleklassläraren och lågstadiemagistern. Båda avrådde å det bestämdaste: ingen av dem hade någonsin upplevt att något gott kommit ut av att början ettan som sexåring. Jag blev lite häpen över deras tydlighet, men tacksam. Det är alldeles för mycket å ena sidan, å andra sidan i den här världen.
Så nu är beslutet taget. Vi var själva väldigt tveksamma - hon känns mer åldersadekvat på andra områden än de rent kunskapsmässiga, och det finns ju en poäng med den milda och långsamma skoltillvänjningen det innebär att gå i förskoleklass. Plus att det kan vara tråkigt att vara minst i klassen.
L själv var het på att hoppa över från början, men kom sen på att det var en rätt dålig idé: "Jag vet ju inte hur det funkar i skolan, och så tycker jag ju om att prata hela tiden. Det får man nog inte i ettan." Hon har även självinsikt, vårt lilla underbarn.
1 kommentar:
Skicka en kommentar