Sträckan Norrköping-Sundsvall är lång. Särskilt om man åker tåg med tre barn. Jag ska erkänna att jag var orolig i förväg, men jag får säga att det gick över förväntan. Bäbin visade sig vara paniskt rädd för tågtoaletter och den äldsta visade sig pendla mellan djup åksjuka och överraskande sprallighet, men annars gick allt någorlunda värdigt till.
Från Stockholm fick vi sällskap av dem som vi var på väg hem till: Pirre med sina två döttrar. Då blev allt roligare. Och det dröjde inte länge innan en parant madame kom fram och smickrade: "Ni är såå söta med alla era barn." Hon hade nog sagt precis samma sak om det hade varit våra fruar som åkte.
5 kommentarer:
Men om Pirre är en man kanske det var så att tanten var oerhört vidsynt och antog att det var era gemensamma barn.
Jag vill bara förtydliga att jag tyvärr inte tror att tanten trodde att det var deras gemensamma barn.
Jag tror att jag tänker klart mindre heteronormativ än snittet, och jag är rätt övertygad om att damen ifråga inte ens tänkte tanken att jag och Pirre kunde vara ett par. Och jag tror att en regnbågsfamilj med fem barn tyvärr är lite av en utopi under den närmaste framtiden.
Det är möjligt att delar av den feministiska rörelsen kan vara heteronormativ, men det går ju inte att omfamna hela världen i precis varje fråga, och vill man ge sig på heteronormen finns det ungefär 45000 andra områden med värre skurkar.
Är det inte dags att uppdatera snart? Jag undrar vad ni gör på dagarna.
Skicka en kommentar