Ett år och kan redan föra en fullständigt begriplig konversation. Så här lät det nyss:
Frun: "Men har du bajsat?"
Bäbin: "Pappa! Pappa!"
Jag: "Mamma kan faktiskt också byta bajs, tro det eller ej..."
Bäbin (tveksamt): "Mmm..."
Frun: "Jo, kom nu. Tror du inte att jag kan?"
Bäbin: "Nää."
onsdag 29 december 2010
söndag 26 december 2010
I himlen får alla leka
M och L ägnar en del tid att bygga upp en låtkatalog. Meningen är att jag ska spela in låtarna i fråga.
Kvaliteten har varit lite blandad än så länge, men nu har L fått till en riktigt stark text. De första verserna handlar om hur hon och en kompis kämpar för att få leka, men hela tiden möter hinder i form av sjukdom och annat. I den ruggigt starka avslutningsversen (se texten ovan) konstaterar de att de inte får leka i hela sina liv. Men så kommer den mäktiga vändningen när de möts i himlen och leker där hela tiden. Och när man tror att klimax är nått så kommer ännu en vändning när låtens jagperson far i väg till Egypten. Fast efter sportlovet är allt som vanligt igen. I himlen, alltså.
Banne mig det starkaste jag hört i den genren sen "I en sal på lasarettet".
lördag 25 december 2010
Nedslag i julidyllen
Julafton började traditionsenligt med julegröt och Vanquin. Hela familjen plus de två gästerna lät sig väl smaka.
Bäbin fick springmask (därav den fina grötkryddan), men det var ingenting mot vad L drabbades av. Att tappa rösten är ungefär det värsta som kan hända en pratmaskin som hon. Som tur är lärde sig det lilla geniet teckenalfabetet en långtråkig kväll i november. Oturligt nog har inte alla andra i familjen lärt sig det.
Barnen fick många men inte äckligt många julklappar. Föräldrarna lyckades nästan hålla den nya budget/antikonsumtionsgränsen gentemot varandra, jag bättre än frun, och gästerna blev till synes glada över att få välgörenhetsgåvor. På det hela taget en lyckad klapputdelning, även om barnen redan ett dygn senare hade utvecklat ett gravt dataspelsberoende. Men så är det när man håller dem ifrån det till åtta års ålder.
Bäbin fick springmask (därav den fina grötkryddan), men det var ingenting mot vad L drabbades av. Att tappa rösten är ungefär det värsta som kan hända en pratmaskin som hon. Som tur är lärde sig det lilla geniet teckenalfabetet en långtråkig kväll i november. Oturligt nog har inte alla andra i familjen lärt sig det.
Barnen fick många men inte äckligt många julklappar. Föräldrarna lyckades nästan hålla den nya budget/antikonsumtionsgränsen gentemot varandra, jag bättre än frun, och gästerna blev till synes glada över att få välgörenhetsgåvor. På det hela taget en lyckad klapputdelning, även om barnen redan ett dygn senare hade utvecklat ett gravt dataspelsberoende. Men så är det när man håller dem ifrån det till åtta års ålder.
torsdag 23 december 2010
Jullov
Nu tar vi jullov här hemma. Än så länge en till synes idyllisk sådan. Barnen har gjort pepparkakshus, mamman har kokat knäck och kola, jag har gjort mina årliga chilipraliner, granen är klädd och bäbin har lärt sig gå på riktigt.
Och så är ju min "de fem sämsta ursäkterna"-lista avklarad. Den tog lite kraft, särskilt att svara på de arga kommentarerna, men det har varit roligt med supporten också. Nu går bloggen ner på lite jullovssparlåga, men jag har lite idéer om fler listor, så håll utkik framåt nästa år.
God jämställd jul.
Och så är ju min "de fem sämsta ursäkterna"-lista avklarad. Den tog lite kraft, särskilt att svara på de arga kommentarerna, men det har varit roligt med supporten också. Nu går bloggen ner på lite jullovssparlåga, men jag har lite idéer om fler listor, så håll utkik framåt nästa år.
God jämställd jul.
onsdag 22 december 2010
De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn, plats 1
1. ”Kvinnor är ju ändå bättre lämpade”
Låt mig citera något den aktade skådespelaren Börje Ahlstedt säger i den alldeles nya boken om hans liv: ”När kvinnor gör som Solveig Ternström, det vill säga klipper håret och börjar röka cigarr, lämnar de sin medfödda kapacitet som vårdande människor och då blir världen en sämre plats för oss alla.”
Börje Ahlstedt lever med andra ord kvar på 30-talet. Börje har i många sammanhang gjort tydligt för oss att han inte är riktigt riktig, men en ursäkt har han i alla fall: han är faktiskt född på 30-talet. Alla de stackars människor, män som kvinnor, som får barn i dessa dagar och låter mamman ta hela föräldraledigheten med motiveringen att hon ”genetiskt är bättre lämpad” är inte födda på 30-talet. De borde veta bättre.
Annat som ansågs fräscht på 30-talet: Ljudfilm. Planeten Pluto. Judeförföljelse. ”Negerjazz”. Militärer som skjuter demonstranter. Hitler.
Om jag ska sluta raljera: Visst är jag och min fru olika. Jag är mer känslomässigt hämmad, jag är mer intresserad av fotboll och jag är mer slarvig när det gäller att komma ihåg barnens matsäckar, extrakläder och kompisars födelsedagar. Men inget av det har ju med DNA att göra. Det beror på att vi är uppfostrade på olika sätt och genom hela livet i de flesta sammanhang har behandlats olika beroende på om vi står eller sitter ner när vi kissar (nu sitter jag också sedan några år, men ni fattar vad jag menar...). Att extraklädeslådan på dagis skulle ha något med biologi att göra faller ju på sin egen orimlighet. Extraklädeslådor fanns ju inte ens på 30-talet! Och garanterat inte på stenåldern.
Föräldraledigheten är i stället ett utmärkt tillfälle att råda bot på den lättja, självupptagenhet och missriktade koncentrationsförmåga som de flesta män påtvingas genom uppväxten. Jag får kämpa lite hårdare för att hålla den där extraklädeslådan i skick, men det går. Och i gengäld kan jag med mitt okomplicerade förhållande till denna låda lära min fru något om hur ens ställning som god förälder och människa inte i första hand står i relation till antalet extrastrumpor på förskolan.
Det jag vill säga är att det så lätt blir en ond cirkel. Om kvinnan från början får sköta blir hon så klart master på detta och då blir det kortsiktigt lättast att ”hon som vet hur man gör” får köra på i all evighet. Och att hon har första tjing på omhändertagandet och uppfostran betyder ju inte att den modell hon utvecklar är den enda rätta.
Claim your right boys! Killar kan! Chucks kick också ass! Om de bara vill.
Dödsbäddstest: Föreställ dig att du ligger på dödsbädden. Kommer du då att tänka ”om nu Gud skapte en för att sköta bilen och tipsradera, varför skulle en då envises med hålla på och ägna sig åt di där barna? En begriper't då inte.” Om svaret är ja, har du gjort rätt.
måndag 20 december 2010
De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn, plats 2
2. ”Jag får inte för henne”
Äh men kom igen nu, macho man. Det är ju dina dagar. Att ta dem mot din vilja kallas stöld. Eller behövs det en lektion här? Okej, så här funkar det:
Varje förälder får 240 dagar var, punkt. De är alltså knutna till respektive förälder, precis som a-kassa, semester och annat individuellt. Meningen med detta är att barnet ska få vara lika mycket med båda sina föräldrar, och att de samhällsfunktioner föräldrarna har utanför hemmet ska bli ungefär lika lidande/gynnade av föräldrarnas bortovaro. Sen finns det en liten klausul i systemet som gör att vi till skillnad från andra statliga försäkringar kan skriva över dagar på den andra föräldern. Men det betyder ju inte att det är menat som grundmodell.
Alltså krävs det en aktiv, fysisk handling - ett skriftligt avsägande - från pappan för att mamman ska få fler än sina 240. Och att därför komma dragande med ”jag skulle vilja, men hon låter mig ju inte” blir bara självförnedrande.
Vad hotar hon med? Kökskniven? Skilsmässa? Knappast, va? Du gör det bara för enkelt för dig. Hon har haft barnet i magen och har ett försprång redan där. Vill du att det ska skena i väg fullständigt?
”Familjerna måste få välja själva vad som är bäst för dem” går som ett mantra genom debatten. Men sanningen är ju att det inte handlar om att familjerna sätter sig ner och väljer, utan att de låter allt rulla på som det alltid har gjort i alla tider. Om människor bara försökte närma sig att använda föräldraförsäkringen som den är tänkt att användas skulle individuell föräldraförsäkrings-ivrarna kunna ägna sig åt fotvård i stället för att lägga sig i andra människors liv.
Dödsbäddstest: Föreställ dig att du ligger på dödsbädden. Kommer du då att tänka ”att hålla på och bråka med frugan om nåt så oviktigt som barnen, vad var det egentligen? Där borde jag ha gett mig direkt.”? Om svaret är ja, har du gjort rätt.
fredag 17 december 2010
De fem sämsta ursäkterna för män att inte vara med sina barn, plats 3
3. ”Men jag tar ju min del”
Jaså, gör du. Grattis, bra, man bugar. Men tillåt mig tvivla. Risken är stor att du är en av de väldigt många pappor som hävdar att de ”tar sin del” och då syftar på de så kallade ”pappamånaderna”. Vilket är en dubbel missuppfattning.
För de första så är hela utgångspunkten i föräldraförsäkringen - tro det eller ej - att föräldrarna ska ta hälften var av föräldradagarna. Men det återkommer jag till högre upp på listan.
För det andra har ”pappamånaderna” inget specifikt med papporna att göra. Så här är det: varje förälder har 240 dagar att förfoga över. Av dessa går 60 inte att överlåta på den andra föräldern, oavsett kön. Att dessa dagar i folkmun har kommit att kallas ”pappamånader” har så klart att göra med att de tillkommit för att få fler pappor att vara hemma. Vilket dessa månader också har lyckats med, och det är ganska få utanför kristdemokratiska partiet som i dag ifrågasätter dem. Även om de tyvärr har en tendens att pytsas ut i småportioner kring julhelger och sommarlov och därmed inte göra någon större nytta för jämställdheten i vare sig hem eller samhälle.
Dödsbäddstest: Föreställ dig att du ligger på dödsbädden. Kommer du då att tänka ”jag är så jävla stolt över hur jag lyckades lura systemet när kidsen var små. De där tvångsföräldradagarna var ju perfekta för att slippa ta semester i mellandagarna när frugan ändå var hemma och skötte barnomsorgen.”? Om svaret är ja, så har du gjort rätt.
PS: Så här långt in i listan vill jag passa på att be om ursäkt för att den är så tvåsamhetsfokuserad, och i viss mån heteronormativ. Men nu var det just de män som inte vill ta sin del av ansvaret för barnen som jag vill komma åt här. Förhoppningsvis kan jag få till fler listor framöver med andra vinklar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


