2. ”Jag får inte för henne”
Äh men kom igen nu, macho man. Det är ju dina dagar. Att ta dem mot din vilja kallas stöld. Eller behövs det en lektion här? Okej, så här funkar det:
Varje förälder får 240 dagar var, punkt. De är alltså knutna till respektive förälder, precis som a-kassa, semester och annat individuellt. Meningen med detta är att barnet ska få vara lika mycket med båda sina föräldrar, och att de samhällsfunktioner föräldrarna har utanför hemmet ska bli ungefär lika lidande/gynnade av föräldrarnas bortovaro. Sen finns det en liten klausul i systemet som gör att vi till skillnad från andra statliga försäkringar kan skriva över dagar på den andra föräldern. Men det betyder ju inte att det är menat som grundmodell.
Alltså krävs det en aktiv, fysisk handling - ett skriftligt avsägande - från pappan för att mamman ska få fler än sina 240. Och att därför komma dragande med ”jag skulle vilja, men hon låter mig ju inte” blir bara självförnedrande.
Vad hotar hon med? Kökskniven? Skilsmässa? Knappast, va? Du gör det bara för enkelt för dig. Hon har haft barnet i magen och har ett försprång redan där. Vill du att det ska skena i väg fullständigt?
”Familjerna måste få välja själva vad som är bäst för dem” går som ett mantra genom debatten. Men sanningen är ju att det inte handlar om att familjerna sätter sig ner och väljer, utan att de låter allt rulla på som det alltid har gjort i alla tider. Om människor bara försökte närma sig att använda föräldraförsäkringen som den är tänkt att användas skulle individuell föräldraförsäkrings-ivrarna kunna ägna sig åt fotvård i stället för att lägga sig i andra människors liv.
Dödsbäddstest: Föreställ dig att du ligger på dödsbädden. Kommer du då att tänka ”att hålla på och bråka med frugan om nåt så oviktigt som barnen, vad var det egentligen? Där borde jag ha gett mig direkt.”? Om svaret är ja, har du gjort rätt.
3 kommentarer:
Ooooh, jag väntar bara på att punkten ”Därför att det är så tråkigt”. Men det är ju inte en ursäkt, utan bara ett konstaterande, så det kan ju vara svårt att få med på listan. För det är extremt enahanda. Möjligen roligare med större barn som man kan göra saker med. Men amma-byta-bada-söva? Fy sjutton. Dagens stora grej: D-droppar, liksom. Skulle gärna gå tillbaka till jobbet efter förlossningen och så ta ut mina månader efter ett halvår.
Är det här hitte-på-ursäkter eller betar du av en empirisk undersökning?
Anonym 1: Det är väl en dålig ursäkt, så god som någon. Men ärlig och därför lite bättre än de andra. Att tycka att det är tråkigt är ju helt okej, men att strunta i att vara hemma bara för att det är tråkigt håller inte.
Anonym 2: Det här är min högst subjektiva rankning av mäns dåliga ursäkter för att inte ta en ordentlig del av föräldraledigheten. Men det är riktiga, existerande och vanliga ursäkter så klart. Skulle jag köra helt hitte-på skulle jag nog kunna komma på sämre.
Skicka en kommentar