Brasklappen först: Jag vet att det finns en massa människor därute utan jobb eller med osäker arbetssituation. För dem är det så klart ingen ynnest att slippa jobba.
Men annars:
Jag har ett jobb jag trivs med för det mesta. Det är i sina bra stunder kreativt, jag har fina arbetskamrater, ibland känns det utvecklande och det finns chans att testa lite nya grejer. Men, ärligt talat: det är ett jobb. Och är det ett jobb längtar man per definition efter att få vara ledig oavsett om jobbet handlar om att paketera gem, provsmaka lakrits eller spela funk metal.
Som föräldraledig, särskilt manlig sådan, får man mycket medkänsla och människor vill gärna i alla välmening sätta citationstecken kring ordet ”ledig” – ”ledig och ledig, det vet man ju vilket sjå det kan vara med såna där, hehe”.
Som trebarnsfar åtnjuter jag extra stor respekt från mina medmänniskor, och visst: det kan vara körigt när alla tre är hemma och har med sig kompisar och alla ska ha mellis eller torkas i rumpan samtidigt. Men det är körigt på ett helt annat sätt än att jobba, och även om det inte alltid känns som avkoppling är det en rejäl mental omkoppling som i förlängningen faktiskt funkar just avkopplande.
I 2011 års Sverige byggs vår identitet väldigt mycket på två saker – vår yrkesroll och vår förmåga att konsumera. Alltså borde vi göra allt för att slippa vara hemma från jobbet. Eller? Så klart inte. Att det är på ett visst sätt är inte detsamma som att det borde vara så. Att lämna jobbet för ett halvår eller mer är ett mycket bra sätt att försöka skapa sig en identitet som inte bygger på titlar, yrkesprestation eller nyans på köksluckorna.
Det så många verkar glömma bort i den avgrundsdjupa viljan att undvika statlig inblandning i privatlivet är att det i grund och botten handlar om en nästan världsunik lyx: i detta land får vi betalt för att vara lediga från jobbet och vara med våra barn. Det är en rättighet (och enligt vissa en skyldighet) men framför allt är det en fantastisk och väldigt generös möjlighet.
Dessutom – vad är grejen? Tror du inte att du ska hinna jobba? Jösses, du har ju hela livet på dig. Den tanken borde vara betydligt mer skrämmande än tanken på att lämna trucken eller kundregistret till någon annan i ett halvår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar