Män är också människor

"Men vi män då? Har vi det så jävla bra alltid?"
En ganska vanlig fråga när någon jämställdhetsfråga ska diskuteras. Som om jämställdhetskampen bara handlar om att göra det bättre för kvinnor. För mig handlar det minst lika mycket om en befrielsekamp för män och inte minst små pojkar som så småningom ska bli män. Det allra värsta med påtvingade könsroller och ojämställda orättvisor är inte att flickor tvingas stå i dockvrån och inte tillåts svinga loss med lasersvärd eller monstertruckar.
För mig som tredöttrarsfar känns det inte som att vårt största problem är att vi har för få vapen hemma. Då är det mycket värre att pojkar inte tillåts vara sårbara, mjuka och omvårdande. Och att ett mer tillåtande och icke könsrollscementerande bemötande under uppväxten faktiskt med stor säkerhet skulle leda till mer rättvisa på de områden där män faktiskt är missgynnade gentemot kvinnor: att vi utsätts för mer våld, att vi dör tidigare, att vi är ensammare, att vi tar livet av oss, att vi förlorar vårdnadstvister, att vi får sämre betyg och så vidare.
Jag har just läst ett långt, nyanserat och sifferspäckat reportage i utmärkta nyhetsmagasinet Fokus, där just alla områden där män är i bakvattnet gentemot kvinnor redovisas. Läs gärna. Tyvärr verkar de ha lagt ut hela senaste numret utom just den artikeln på sin hemsida, så ni får knalla till pressbyrån eller bibblan (om ni har köpstopp). Men det är det värt.