Köpglädje

Att L är den i familjen som lider mest av vårt köpstopp råder det ingen tvekan om. Hennes ha-begär blossar upp titt som tätt och brinner som en supernova, men slocknar oftast efter någon dag. Men medan den brinner är den inte lätt att hålla i schack.
Att säga nej till att jag ska köpa saker till henne är lätt. Har man bestämt nåt så har man. Särskilt om man har kablat ut det i all världens press och eter. När hon vill köpa för egna pengar är det svårare. I dag lyckades jag inte stå emot, så då promenerade vi iväg i snörusket och hon fick lägga 30 av sina surt förvärvade pengar på ett par plastgrejer hon hett åtrådde.
När vi kom hem var hon så lycklig över köpet att hon städade sitt rum. Och i rena lyckoruset städade hon sin storasysters rum också (se bilden).
Själva grejerna har hon dock inte ens packat upp. Det är köpandet och ägandet som är det roliga.