Jag proppade bilen full med fem- och sexåringar i går och skjutsade till ett busfabrikenkalas. När en stavgångstant plötsligt blockerade gatan kastade jag ur mig ett spontant "vad tycker ni, ska jag köra på tanten?" Från de tre i baksätet hördes då ett rungande "JAAAAA!" Den enda som sa nej var min dotter i framsätet.
Min spontana tolkning av detta var att jag har lyckats rätt bra som vuxen förebild. Nu, efter en natts kontemplation, är jag inte lika säker. Att min dotter var den enda som faktiskt tog min fråga på allvar säger kanske något helt annat om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar