Skillnaden

Vad är skillnaden mellan det ni gör och ett vanligt "sparande till långresa"?
Frågan dök upp i ett kommentarsfält apropå vår antikonsumtionsdrive och jag förstår undrandet. De skillnader jag kommer på spontant är följande:
Köpstoppet är huvudsaken. När vi insåg att en bieffekt förmodligen skulle bli att vi sparade pengar kändes en resa som ett schysst alternativ och en bra motivator för barnen.
Att inte köpa saker är inte samma sak som att spara pengar. Vi säger nej till prylar och kläder för att produktionen av dessa sabbar miljön och för att prylägarhetsen inte känns sund. Vi säger däremot inte nej till t ex att äta ute, bio och konserter. Skulle det vara ett sparprojekt skulle vi förmodligen säga nej till mer sånt också. Vi skulle förmodligen även dra ner på matkostnaderna. Nu handlar vi mat som vanligt och satsar hellre på ekologiskt och nyttigt än billigast. Vilket vi får ännu mer råd till när vi inte handlar annat.
Som synes är det inget särskilt svårt projekt att genomföra och inte så mycket att skryta om. För oss, som inte var särskilt materialistiska innan, har det än så länge typ inneburit att jag hoppat över ett par roliga skivinköp och frun skippat lite nya vårkläder. Och att det blev ett lättare beslut att strunta i ny torktumlare. För oss är det här egentligen snarare en intensifiering av den livsstil vi hade innan, där vi hellre har använt våra pengar till att vara föräldralediga länge och att äta saker som är bra för oss och för världen än till teknikprylar och dyra kläder.
Att ett så här ideologiskt styrt köpstopp är en lyx man kan unna sig i en familj där två tjänar pengar är jag fullt medveten om, och har även påpekat i flera sammanhang. Det är så klart många som har köpstopp bara för att de är så illa tvungna. Men jag ser också en allmän konsumtionsminskning som ett bra sätt att minska den galopperande statusjakt som finns i samhället, där prylarna definierar vilka vi är. Och det gynnar ju dem som inte har så mycket pengar och tyvärr känner att de måste skämmas över det.
Och som jag skrivit här tidigare: det känns inte helt välförtjänt att just jag och frun blivit några slags frontfigurer för den östgötska antikonsumtionsrörelsen, men jag har som policy att svara när någon frågar mig saker. Och jag tycker att det är bra att en minskad konsumtion diskuteras. All den positiva respons vi har fått på detta känns också bra, eftersom det innebär att vi trots vår blygsamma insats har inspirerat andra människor att ta ett större ansvar för vårt samhälle.

PS. Broxomatic är ett finare/fulare ord för diskmaskinssalt. DS.