Nio sätt att leda in dina barn på den rätta vägen

Ni följer väl köpstoppsbloggen? Just nu toppar ett inlägg som handlar just om den känsligaste biten i ett allmänt familjeköpstopp: barnen. Det gäller ju alla ideologiska idéer man kommer på - det är en balansgång i vilken grad man ka använda barnen som slagträ i sin egen personliga kamp.
Köpstopps-Ann-Christin kommenterar de nio tips på hur man motiverar barnen som hon hittat hos den utländska mammabloggaren Tsh.
Jag snor denna ypperliga lista och skriver mina egna kommentarer:

1. Be hyper-selective about your toy selections.
När vår äldsta var liten sträckte hon en dag på sig i vagnen, pekade på ett paket tuschpennor och sa med emfas: "Jag BEHÖVER de där." Det var svårt att inte ta henne på allvar, och det visade sig också att hon hade rätt. De där tuschpennorna var hennes främsta leksak under en lång tid framöver. Ibland ritade hon med dem, men oftare var de helt andra saker: maträtter, biljetter, byggstenar, allt man kunde tänkas behöva. Även andra saker har förvandlats till universalleksaker i hennes händer: memorykort, klossar, pärlplattor. Så visst - det är mycket bättre att satsa på fantasistimulerande och mångsidiga leksaker än såna som redan är färdiga.
Men det handlar mycket om läggning också. Hennes lillasyster har inte samma fantasi - hon är mycket mer beroende av lekkamrater och färdiga leksaker. Och kan lätt dra igång en BEHÖVER-kampanj på en grej som hon sen leker med i fem minuter innan den är bortglömd för all framtid.

2. Make your own toys.
Också något storasyster är väldigt duktig på. Hon får gärna en idé och börjar genast skapa (och då kan lillasyster gärna haka på, men hon skulle aldrig komma på idén själv). Sen är det ganska sällan det leks med den färdiga produkten, och ärligt talat sällan det ens blir en färdig produkt, men skaparprocessen är rolig lek i sig.

3. Rotate those toys.
Ett knep vi borde använda mer. Vi försöker rensa ut lite ibland, och storasyster är en osentimental typ som gärna skänker bort grejer till polska barnhem och annat, eller ännu hellre kollar om det går att sälja för att dra in en hacka. Lillasyster känner dock alltid att hon inte kan avvara minsta lilla Happy Meal-skräpleksak, och att hon ofta verkligen behöver ärva det systern har rensat bort. Men att plocka bort i smyg och sen ta fram skulle ju vara ett bra sätt att få snurr på grejerna utan att bli av med dem.

4. Let them be involved in your shopping process.Också en balansgång. Ibland får de för sig att vi säger nej till vissa saker för att vi inte har råd, när det egentligen handlar om att vi tycker att det är onödigt. Storasysters bästis får enligt uppgift "allt hon vill ha" (förmodligen och förhoppningsvis en sanning med modifikation, men hon har uppenbarligen mycket grejer). Där har jag försökt förklara att vi tycker att det är roligare att använda våra pengar till att bo stort och bra och att äta bra och sånt, och att vi tycker att barn bör lära sig att man inte kan få allt man pekar på, men jag brukar inte riktigt nå fram. Där har vårt köpstoppsbeslut hjälpt. Nu går det lätt att hänvisa till själva beslutet och man slipper motivera varje gång.

5. Let them purge with you.
Som sagt: vi försöker rensa lite ibland. Samtidigt är jag inte världens bästa på att skiljas från saker själv... Men härom året samlade vi ihop en massa grejor och ställde oss på Himmelstalundsloppisen och det gick över förväntan. Så det gör vi nog igen efter sommaren, och det är ju ett sätt att få barnen att bli mer rensningsvilliga.

6. Have them earn money for their treats.
Tjäna och tjäna... De får månadspeng som de är duktiga på att spara och som det så klart trots köpstopp står dem fritt att använda som de finner bäst. Bästisen jag refererade till tidigare får, blev jag tydligt informerad om härom dagen, pengar varje gång hon har alla rätt på läxan och varje gång hon hjälper till med något hemma. Än så länge säger jag nej till att införa detta hemma. Det förstnämnda skulle bli för dyrt eftersom vi har så många läshuvuden i familjen, och det andra känns lite för mycket som barnarbete. Man har ju en dröm om att de ska hjälpa till utan att kräva nåt i gengäld...

7. Encourage the right words.Här är Tsh inne på att man ska säga "jag gillar det där" i stället för "jag vill ha den där", för att på så sätt få ner habegäret och få barnen att fatta att man inte kan få allt man vill ha. Det ska också få dem att förstå att man gärna kan vilja ha saker, men att det handlar om att välja vad man vill lägga pengarna på. Lite flummigt, men det kanske funkar.

8. Be selective about their friends.
Nja. Visst, det blir nog vare sig man vill det eller inte så att man uppmuntrar dem att leka mer med de barn  man gillar (och vars föräldrar man trivs med), men att tvinga barnen att välja bort kompisar för att de är för materialistiska känns väldigt tveksamt. De måste ju få välja själva vem de vill vara med. Så klart.

9. Sponsor a child.
Vi har faktiskt ett fadderbarn - Edileide i Brasilien. Jag borde bli bättre på att utnyttja henne i min argumentation med barnen...