Rättelse

Frun är inte alls nöjd med det här inlägget. Sen hon kom hem från generalrepet för ett par timmar sen har det gått åt en flaska vin för att reda ut var vi egentligen står i barnlitteraturfrågan. Jag får därför be om att införa följande rättelse:
Frun tycker att "Alla vi barn i Bullerbyn" är könsstereotyp smörja och en av Astrid Lindgrens sämsta. Tacka vet hon Madicken ("betydligt mer mångbottnad") och Bröderna Lejonhjärta ("mycket sorgligare").
Hon vill även anföra att hon (precis som jag) sätter Pija Lindenbaum som en av de främsta någonsin. Och hon har ju stora bilder (och tydliga stories).
Hon tycker även att "Loranga, Masarin och Dartanjang" är mycket bra, även om de inte går upp emot Barbro Lindgrens mästerserie med "Jättehemligt", "Världshemligt" osv (som jag minns som mycket deprimerande socialrealistiska berättelser som mina psykologföräldrar tvingade mig att läsa).
Apropå "Fickspöken" kan hon också tycka att den är lite rolig, men det är också viktigt att känna samhörighet med de litterära gestalterna, och det är svårt att göra det med "en himla näsduk".
Annars handlar det mest om att hon vill undvika att ge vår mellersta dotter anledning att ställa följdfrågor, då det kan fördröja läggningsprocessen med timmar. Och där har hon en poäng, får jag medge.