Sista dagen med världens bästa

Just nu gör L sin sista dag någonsin på förskolan. Hon var glad när jag lämnade henne, men jag gissar att den stora tomheten kommer att infinna sig senast framåt kvällen när hon inser att hon nu har skilts från sina älskade, älskade fröknar. Som tur är är det lagstiftning på att hon måste hälsa på minst två gånger i veckan. I alla fall enligt fröknarna, och jag ser ingen anledning att misstro dem.
I morse grattade L med varsin trädgårdsbukett och en liten dunge Vi-skogenträd. Själv höll jag mig i bakgrunden. Hade jag försökt säga nåt hade jag bara börjat grina, och då hade barnen blivit rädda. Som ni vet har ju L världens mest kompetenta fröknar, med ett personligt engagemang som går utanför alla krav man nånsin kan ställa. Hade det inte varit för att bäbin ska få ha dem från och med i höst hade jag garanterat ställt till en scen.