En läxa för Krunis

Möjligen hjälmfrisyr, men inte mer.

Jag och L var ute och tränade cykling här på kvällen, och när vi skulle hem kom Markus Krunegård cyklandes som från ingenstans. Eftersom vi har setts ett par gånger i jobbet och han är en sällsynt trevlig prick stannade han och utbytte lite artighetsfraser. Bland annat avslöjade han att han ska bli far och ägna större delen av sommaren åt att klappa mage här hemma i Norrköping. Jag passade så klart på att slå ett slag för manlig föräldraledighet, även om jag inte är helt på det klara med hur det funkar i hans bransch.
Sen tog L över. Det blev en rejäl utläggning om vikten av att ha hjälm vid cykling, komplett med den sedelärande berättelsen om killen som trillade så hårt att hjälmen sprack itu - "och tänk om han inte hade haft hjälm, då hade det varit huvudet som gick itu".
Krunis tackade och tog emot och lovade att gå hem och grunna på detta. När han hade cyklat i väg frågade L vem det där var. "Det var ju Markus Krunegård", sa jag. "Men han är ju artist", svarade L. "Jo", sa jag, och sen gick vi hem och såg slutet på "Sommarlov".