måndag 15 augusti 2011

Astrid Lindgrens värld

Vi räknade efter och insåg att vi gör vår sjätte säsong i rad på Astrid Lindgrens värld, Sveriges överlägset bästa nöjespark. Vi börjar ju kunna konceptet, men i år hade de faktiskt två nya attraktioner som vi var minst sagt nyfikna på. Det ena var att min gamle vän Moe har anställts till den prestigefulla rollen som kapten Långstrump. Han gjorde som väntat en mäktig insats med både humor, pondus och fint utrymme för sin stadiga Tom Waits-stämma. Till och med dansen satt som den skulle, och tyskarna flockades kring honom som flugor kring en komocka.
Den mest intressanta iakttagelsen kring detta var dock att han hade lagt sig till med den där dialekten som alla skådisar på ALV pratar, med vissa undantag (Katthultsbornas mer renodlade småländska och Karlssons enerverande söderslang). Jag har trott att alla kommer från samma ställe, men det gör de så klart inte, och nu fick jag det svart på vitt när jag kunde jämföra med Moes vanliga dialekt. Tänk er 40 procent västgötska, 30 procent småländska och 30 procent gammal pilsnerfilm så kommer ni rätt nära.
Årets andra nyhet var den tungt uppgraderade Mattisborgen. Nästan fullstor och späckad med specialeffekter, som ett helvetesgap som gick att öppna och stänga med blixtar och rökeffekter. Fast den vanliga Skalle-Per var där och det känns tryggt. Jag tror att det har varit samma skådis i alla år vi har besökt plejset.
Skådisarna ja. De imponerar alltid nåt grymt. Inte bara ska de kunna agera, sjunga och dansa. De ska också vara fullfjädrade improvisatörer, lekledare och kunna hantera barn. Och i princip alla är jättebra på allt.
När det gäller barnskådisarna brukar det ju inte vara riktigt samma nivå, men i år hade de castat värsta guldklimpen i rollen som Rasmus/Skorpan. En entertainer av guds nåde med både sångröst och skådespelartalang utöver det vanliga. Härligt.
Bäbin tyckte att Pippi var rolig, men annars var det roligast att gunga och att hon fick ha armband (ett sånt där med telefonnummer på som man ska ha om man kommer bort). Jag fick lite flashbacks från första gången vi var där med M. Man åker skitlångt och betalar jättemycket i inträde och så tycker hon ändå att det är roligast att gunga. Men det finns ju nåt vackert i det också.

Inga kommentarer: