Just ja, Victoria och Daniel är med barn. Min inställning till detta är väl som många andras: jätteroligt för dem, och förmodligen en rejäl lättnad med tanke på all hets från press och allmänhet, men förhoppningsvis slipper vi se ungen ta över tronen. Något jag skrev om redan när kvällisarna började hojta om Vickans påstådda rondör.
Något jag har stört mig på under hela resan, och som jag stör mig på i många sammanhang, är hur människor tycks se barn som något man skaffar när helst man önskar. Jag känner flera som inte kan få barn alls eller som genomlider all världens vedermödor för att bli gravida. Och människor som blir gravida men där det ändå slutar i sorg och tragedi. Kan det vara möjligt att alla hovspekulanter lever utan kontakt med en enda ofrivilligt barnlös? Det verkar otroligt.
I dag läste jag om grosessen i Svenska Dagbladet, där vanligtvis formidabla Karin Thunberg gav sig på att skriva en välformulerad men puttinuttig hyllningstext till de väntande tu. Hon citerar först Daniel Westling som visar sig högst medveten om att barn inte är något man skaffar hur som helst, utan något man får som en gåva att vara tacksam över. Karin Thunberg själv är inne på samma spår men ger sig sen på att citera Sara Lidman och där trampar hon rejält i klaveret:
"Men vi vet alla, det är en av livets realiteter, att små barn inte kommer på beställning. Där har det ingen betydelse om vi är kungliga eller vanliga knegare, jobbar på Konsum eller Konsumentverket. Barn kan varken köpas eller drömmas fram och ju äldre jag själv blir, desto mer tror jag att Sara Lidman hade rätt. Hon som hävdade att de sitter i träden. Barnen som ännu inte fötts sitter där, högt upp mot himlen. Med stenkoll ner på marken för att se när de mest lämpliga föräldrarna kommer förbi. Då vet de att det är dags, att nu vågar de släppa taget. För nu kommer de att hamna rätt."
Vilket mäktigt slag i fejset på alla ofrivilligt barnlösa. Lyckas du inte få barn beror det helt enkelt på att du är en dålig förälder. Skäms Sara Lidman och skäms Karin Thunberg som för dravlet vidare.
4 kommentarer:
Word.
Och vilket slag i ansiktet på alla barn som växt upp med missbrukare, utvecklingsstörda, oansvariga tonåringar och alla andra typer av föräldrar som inte klarat situationen. De flesta kan ligga sig till en unge, men det är inte alla som klarar ansvaret. Skulle det då vara barnet som valt fel.
(Nu menar jag inte att man på automatik är en dålig förälder om man har ovanstående svårigheter. Men i vissa fall bör man kanske inte skaffa barn alls, och speciellt inte en till om socialen tagit den första.)
Det är som sagt att göra det lite enkelt för sig att ge barnen äran/skulden för vems föräldrar den har. Barn är en gåva och det finns inte alltid så mycket logik i vem som får den gåvan.
Skicka en kommentar