Mardröm

I dag hände en av de saker som inte får hända. Bäbin var plötsligt försvunnen. När jag hörde steg i trappan trillade poletten ner och jag hann fram precis i tid för att få se henne studsa ner trappsteg för trappsteg innan jag lyckades fånga henne strax innan hon nådde hallgolvet.
Det där med att småbarn är så mjuka i kroppen och tål allt stämmer lyckligtvis. En hyfsad bula i bakhuvudet och ett halvstort blåmärke i pannan var till synes de enda skadorna, och efter att ha snyftat i min famn några minuter var allt som vanligt igen. För henne alltså. Jag känner att jag börjar hämta mig först nu, ett halvt dygn senare.