Jag lyckades se ungefär halva det avsnitt av "Provokatörerna" som porträtterade Maria "Bitterfittan" Sveland i förra veckan. Det var bra, och Sveland är ju en av de bästa debattörerna och journalisterna vi har i det här landet. Kolla på SVT Play om ni har tid.
Nu har detta avsnitt renderat en debatt i DN mellan några av våra tyngsta tyckare i genren: Hanne Kjöller och Katarina Wennstam. Intressant och viktigt. Läs gärna. Hanne Kjöllers ledare här och Katarina Wennstams svar här. Har man rätt att tycka att det både är jobbigt och fantastiskt att ha barn?
2 kommentarer:
Såklart man har rätt till det. Precis som med så mycket annat i livet - det kryllar ju av paradoxer och gråskalor överallt och hela tiden!
Även jag såg programmet i förra veckan, vilket resulterade i att jag bums - redan under sändningstid, faktiskt - reserverade ett biblioteksex av "Bitterfittan" som jag alltså inte har läst än.
Extra intressant blir den här debatten mot bakgrund av er vardag. I ärlighetens namn beundrar jag er för att ni väljer era egna, genomtänkta, medvetna lösningar framför den "bekväma" strömfåran. Jag önskar förstås att det inte vore så, att det inte skulle behöva ses som en Beundransvärd Prestation, men när det nu är som det är, kan jag lika gott få tala om det; att jag tycker att ni gör ett jättebra jobb som människor, föräldrar och förebilder. KUTGW! :)
Nu var det väl en lite förenklad sammanfattning jag bjöd på, men det är klart att man måste få unna sig att känna lite hit och dit. Det är ju en av grejerna med att ha barn: att man maximerar känslolivet åt alla håll.
"Bitterfittan" är inte den största romanen jag har läst (för det är faktiskt en roman, vilket Hanne K m fl ibland tycks glömma), men viktig och bra på andra sätt.
Tack för beundran. Jag känner mig inte alltid så bra som förälder och är lite snål med att berätta om mina dåliga sidor här... men det är fint att du gillar det vi gör. Vi ska KUTGW så gott vi kan.
Skicka en kommentar