Frun är väldigt mycket för det där med nyårslöften. Själv blir jag mest nervös. Det är som upplagt för besvikelser och brasklappar. Men i sista stund, eller snarare en bit efter deadline, när de första 25 gästerna på vårt årliga nyårsbarnfamiljsparty just hade gått och de fyra sista ännu inte hade dykt upp, klämde jag ur mig ett förslag: att 2011 skulle bli antikonsumtionens år.
På sistone har jag flera gånger känt att jag fått svårt att andas redan på parkeringen till Ica Maxi och varit snubblande nära att bara åka hem och säga att vi hädanefter bara äter sådant vi själva kan producera. Men eftersom vår visserligen ymniga äppel- och plommonskörd bara skulle räcka en bit in i november skulle vi i så fall få börja äta av varandra och min nu i januari tioårjubilerande vegetarianism är jag inte riktigt beredd att ge upp.
Men att på något sätt protestera mot denna besynnerliga köphets, där konsumtionen har blivit vår främsta förströelse, statusmarkör och religion, känns helt rätt. Mat, hygienartiklar och kläder till i alla fall vår äldsta dotter får vi nog fortsätta med. Tjänster känns också okej att köpa i nuvarande mängd. Men inget mer allmänt, miljöfarligt plastskräp, ingen okynnes klädshopping till vare sig stor eller liten, hellre Blocket än Ikea.
Min fru var fullständigt med på noterna. Möjligen lite väl mycket. Jag insåg att det var en del att ge upp och kom som väntat på ett par brasklappar på direkten. Men vi gör ett försök.
När jag på nyårsdagsmorgonen frågade mina äldsta döttrar, öppet och förutsättningslöst, vad de önskade att 2011 skulle bli för slags år, svarade femåringen:
"Jag skulle vilja att vi åker till den där stora leksaksaffären vid Ica Maxi och så får vi köpa vad vi vill."
3 kommentarer:
Jag väljer liksom du att detta år ha en annan inställning till konsumerande av det mesta och kommer att vara mer restriktiv.
Vad gäller dina barn så är det svårt att ändra ett beteende över en natt. Vanans makt är som bekant stor. Men jag är övertygad om att ni kommer att kunna ändra denna lördagsförströelse som ni tidigare tydligen haft i affären bredvid Ica Maxi till att istället kanske ta en promenad, leka i en lekpark, rita eller dylikt.
Må kraften vara med er. Och staten.
Pirre
Vi har faktiskt aldrig någonsin gått till en leksaksaffär och sagt "köp vad ni vill", oavsett veckodag. Så det var ett märkligt sammanträffanade att L kom på detta just denna dag. Men det är så klart en dröm för vilket barn som helst.
Antikonsumtion låter som ljuv musik i mina öron. I takt med att familjen fått en mer ordnad ekonomi så har också lite av gamla studentkunskaper angående överlevnad i svåra tider gått förlorad. Resultatet är en kök smockad med outnyttjade livsmedel. allt från halvätna chipspåsar till specialmalda mjölsorter. Nuförtiden traskar man direkt och handlar så fort något saknas.
Dock öppnar sig två roliga alternativ. Det första är helt enkelt ett totalt köpstopp tills maten i skafferierna är slut. vatten i kran får dock anses acceptabelt. Det andra som kanske tilltalar kalenderbitaren är att göra en fullständig förteckning över innehavda livsmedel och planera hur de skall komponeras och förbrukas.
Undrar hur länge man skulle stå ut alternativt kunna klara sig på det som finns i gömmorna?
Återstår då bara att sätta igång. Problemet är väl att man är lite för bekväm? Återkommer med lyckat reslultat annars inte :-)
Skicka en kommentar