söndag 16 januari 2011

Brickflickan

Det är tjejen som sitter på brickan som har skrivit brevet.
Hej Bullen.
Jag är en tjej på ett jordsnurr som tycker att det är mycket skönt att sitta på brickor. Vi har två bra brickor bredvid diskmaskinen som jag tar fram och sitter på. Det har jag gjort varje dag i flera månader. Detta är något som jag njuter mycket av.
Min pappa tycker att jag får bli kär i vem eller vad jag vill och tycka vad som helst är skönt och allt sånt, så länge inte jag själv eller någon annan blir skadad. Men han tycker att det är lite dåligt att jag alltid vill sitta på hans finaste Beatles-bricka. Han fattar inte att den andra, runda, börjar bli för liten.
Nu undrar jag några saker. Är jag normal? Är min pappa normal? Borde jag vara med i en dokumentär i TV4?

5 kommentarer:

Snokis sa...

Jag gör gärna ett reportage om henne sen när vi inte bara får skriva om normala människor längre.

Erik W sa...

Åhå, du är välkommen. Framåt maj då kanske. Hoppas att hon inte har hunnit stöpas in i icke-brick-sittar-normen till dess. Den är ju så djupt rotad i samhället.

Anonym sa...

Inte för att jag ska komma här och kommentera men jag undrar varför ordskojeri som följande inte förekommer: "hon vill vara en bricka i spelet", "just another brick in the wall", "med skruv, mutter och bricka ska detta gå bra" och så vidare.

Nu ska jag ta lite Bricanyl.

Erik W sa...

Snokis gillar Stefan & Krister, så det är förvånande att hon inte tagit chansen. Själv ser jag ner på den typen av humor.

Snokis sa...

Hur kan man se ner på intilligent humor? För det är väl ändå så man skulle definiera S och K.