En pappakompis var över med barnen och svepte en mugg kaffe i eftermiddags. Jag beklagade mig lite över att jag skulle sitta i tv och leka farbror duktig när jag i själva verket inte än så länge har påverkats över huvud taget av familjens nya köpstopp. Han kände igen sig lite, eftersom han i höstas blev porträtterad i tidningen som duktiga föräldralediga pappan när han inte heller tycker att det är någon direkt uppoffring med betald ledighet och att få vara med sina barn.
Han berättade också att han blivit lite trackad av kollegor, vilket överraskade mig eftersom han har ett konstnärligt yrke och jag trodde att alla i den branschen var mjukmysig flumvänster.
Och faktum är att jag bara härom dagen var på väg till öppna förskolan med en annan pappakompis i en annan konstnärlig bransch och stötte på en av stans mer klassiska skådespelare. Och denne mans magnifika blandning av skadeglädje och äckel över att möta två män med barnvagn var omvälvande att beskåda. Att vi var löjliga mesar som genast borde gå hem och slå näven i bordet och visa vem som bestämmer kunde jag möjligen hantera, men när han började hojta om hur skadligt det var för våra barn att tvingas umgås med sina pappor blev jag provocerad på allvar.
Nåja. Bara för att man är i en bransch där man måste ha nära till känslorna betyder det ju inte att man känner rätt.
5 kommentarer:
Nu blev jag feruktansvärt nyfiken på vem den där schkådespelare var.
Inte Kyri. Ej heller Magnus Krepper. Sen säger jag inte mer.
Det är säkert Liselotte. Typiskt kvinnor.
Nu har jag fått dementerat att han är en machomansgris. Det ska tydligen vara s k "jargong", och personen i fråga är visst "en riktig retsticka" men egentligen en "mjukis". Nåja. Han får väl bevisa det nästa gång vi möts.
Men gosse. Jag tror det bara blev nån missuppfattning. För det är som så att byggjobbare och kockar inte tror på pappaledighet. Kulturarbetare och vänsterakademiker tror på föräldraledighet.
Det är så det är. Och så dricker inte präster sprit.
/pirre
Skicka en kommentar