Barnkalasgåvor är ju över huvud taget en historia för sig. Själva brukar vi, även innan antikonsumtionsårets början, ha som ambition att hålla tillbaka för att inte bidra till den presenthets som andra föräldrar så gärna tycks blåsa på. En del lägger flera hundra kronor och det är ju säkert för att vara snälla, men för de barn som inte har samma resurser kan det ju leda till att de hellre tackar nej än kommer tom- eller knapphända. Och det är ju förskräckligt. Fast ibland är det de som har det allra mest påvert som kommer med de dyraste gåvorna, och då blir det ju extra jobbigt. Fattigdomsskammen är värd att offra väldigt mycket pengar på, tyvärr. Det borde inte behövas.
3 kommentarer:
Sånt är sällsynt i vår skyddade dagis- och skolvärld. Men presenthetsen ökar hela tiden tyvärr.
Riktigt bra grej att ge bort upplevelse! Att man inte tänkt på det tidigare.
Varje gång det är kalas hastar man ner på stan och köper nån pryl för 89 kr som man vet knappt kommer att användas. Och över 100 kr blir mycket tycker jag. Många kalas blir det. Och när man själv har kalas vill man ju helst gå plus, gärna totalt sett. Så det är ju svårt liksom.
Vad är rimligt att ladda biopresentkortet med? 500 spänn?
Må kraften vara med er. And the state. Or something.
(Jag vill egentligen inte vara "anonym" men jag förstår mig inte på det där "kommentera som". Jag har provat välja annat men då måste jag fylla i en massa saker som jag inte orkar. Det är äkta fattigt. Men det är jag, Pirre. Och staten).
Skicka en kommentar