För ungefär ett år sedan möttes jag av en besynnerlig syn när jag kom hem från jobbet. I köket stod två lätt stirriga och svettiga familjemedlemmar och rullade små bollar av rosa slamsor som sedan stektes i stekpannan. Det visade sig vara köttbullar och de två personerna var min fru och min då sjuåriga dotter. Vilket var väldigt revolutionerande, eftersom både jag och frun sagt nej till att äta djur sedan länge, till och med redan innan vi blev tillsammans, och eftersom inget av våra barn fått kött i hela sina liv (utom M som tjuvsmakat några gånger).
Nu hade de fått köttfeber och det gick bara att bota med köttbullar. Skälen till detta var olika. För frun handlade det om en kombination av amningshunger och plötslig intolerans mot diverse födoämnen, vilket begränsade hennes matpalett. För dottern handlade det om kompistryck och föräldratrots.
Jag och L sa bestämt nej till att ens närma oss de bruna kluttarna, men frun och M högg glatt in. Och spottade ut i ungefär samma sekund.
"Men... Vad äckligt. Det här smakar ju kött", konstaterade frun och jag nickade inte helt överraskat. "Jo, det är ju baksidan med att äta döda djur."
Sen dess har vare sig fru eller dotter visat något som helst intresse för att börja äta kött igen. Och i dag hittade vi de överblivna köttbullarna i frysen och bestämde oss för att skänka dem till bättre behövande. Det vill säga sopgubbarna.
8 kommentarer:
Ja, gillar inte sopgubbarna kött vet jag inte längre vad jag ska tro.
Nej du, Grobianhannen. Sov du på OÄ:n eller?I begynnelsen var människan förmodligen allätare. Och då menar jag allt. Mussla, syrsor, kottfrön, frukt eller kadaver - begynnelsefolk kunde inte vara så petiga. Lite som dagens apor, hundar, råttor och grisar - det mesta som är ätbart slinker ner.I dag behöver vi inte trycka i oss allt för att överleva, och kan välja det som känns godast/etiskt finast/mest hälsosamt/socialt passande.
Grobianhannen - Hade människan varit ämnad för att vara vegetarian så hade vi inte överlevt som art. Under vinterhalvåret är det ont om grönsaker som går att samla in. Och spannmål har bara odlats i ca 10000 år vilket är en otroligt kort tid av människans historia. Inga kolhydrater är essentiella för oss och vi kan inte heller tillgodogöra oss vegetabiliskt omega 3. Så jag hävdar att vi är gjorda för blandkost, med lutning åt kötthållet.
Sen får folk äta vad de vill.
Härlig diskussion som utvecklats medan jag varit bortrest under helgen. Själv struntar jag lite i hur vi gjorde från början. Men som världen ser ut nu tycker jag att det är mest försvarbart att säga nej till kött i den mån man kan. Själv äter jag ju fisk ibland, men allra bäst vore förstås om jag lät bli det också.
Mina skäl att säga nej till djurätning är nog i följande ordning:
1. Miljön
2. Världssvälten
3. Det är äckligt
4. Hälsan
5. Det är synd om djuren
Som sagt Erik: I dag behöver vi inte trycka i oss allt för att överleva, och kan välja det som känns godast/etiskt finast/mest hälsosamt/socialt passande. Som du gör och lär dina barn att göra. Vilket är helt okej, chansen att våra levnadsvillkor återgår till någon förhistorisk nivå är ju liten.
Skicka en kommentar