Föräldramöte på förskolan på kvällen, och jag höll en låg profil. När de delar in oss föräldrar i smågrupper brukar jag känna att jag måste ta mitt ansvar och fråga något om det där med genus och då blir det alltid så spänd och konstig stämning. Och eftersom jag är konflikträdd brukar jag inte ställa till några större scener, utan lägga ner rätt kvickt.
Nu var det bara en storgrupp, så då sa jag inget. Men när en av förskollärare sa att det ju ställer lite speciella krav att det är 16 flickor och 6 pojkar på avdelningen, tog en pappakollega sitt genusansvar och ställde en följdfråga. Genast blev det en massa fniss och höhöande bland övriga föräldrar och jag blev sådär sorgsen igen och kände att vi har en sån lång, lång väg att vandra. Men förskolläraren svarade bra och det känns ändå viktigast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar