Var och en skäms för sig 2

På spårvagnen hem från stan i dag ville L sitta för sig själv på en liten avsats, då det fick henne att känna sig cool och gav henne bättre uppsikt över sina medresenärer. Hon ville för den sakens skull inte avbryta den evighetskonversation som pågått sen den dagen hon lärde sig prata, så i stället hojtade hon ordentligt högt för att det skulle höras bort till mitt hörn. Varje gång hon sa nåt försökte jag hojta tillbaka att jag inte hörde så det var ingen idé att hon försökte prata med mig. Vilket var en lögn. Det var bara att jag inte visste hur jag skulle svara på saker som "Han såg väldigt rolig ut, pappa" (om en gravt handikappad kvinna) och "Jag ser en som ser ut som hon har påssjuka runt hela ansiktet". Tyvärr fick mitt svar bara till följd att L tog om alla sina medresenärsrecensioner med dubbel röstvolym.
Att hon själv hade mössan bak och fram hela resan var det dock ingen som kommenterade.