onsdag 20 oktober 2010

Skrattar bäst som skrattar högst

Utvecklingssamtal för M på eftermiddagen. Idel lovord när det gäller de teoretiska kunskaperna - hon är bäst i klassen på både svenska och matte - men så är det det där med muntlig framställan. Hon måste räcka upp handen mer och hon måste vara mer avslappnad när hon pratar inför hela klassen.
Och en del av mig är så trött på att det alltid är högljuddast som vinner och att bufflighet går före kompetens eller vänlighet i nästan alla sammanhang och att man borde kunna få vara som man är och att det är lika mycket värt. Å andra sidan ser ju världen ut just så, och då är det så klart jättebra att hennes lärare tar sitt ansvar och tar itu med det redan nu innan hon kommer upp i den åldern när klasskamraterna har blivit hårda pubertetskids som gärna tar chansen att skratta åt någon som rodnar lite under redovisningen. Dessutom är hon inte så blyg i andra sammanhang, så att det är inte orimligt att det går att träna bort.
Och så känner jag igen mig så mycket i henne. Jag tycker själv att det är svårt att ta för mig i stora grupper, medan det går mycket bättre i mindre sammanhang, och jag är ofta frustrerad över att jag har så mycket lättare att uttrycka mig i skrift än i snickesnack.

2 kommentarer:

grobianhannen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Erik W sa...

Jag tycker att hennes lärare är ganska bra, och att han kan motivera varför hon bör kunna ta för sig. Och jag hade gärna blivit lite mer drillad. Men i grunden är det synd att det är den som låter mest som så ofta vinner, oavsett vilken yrkesbana det gäller.