I går kväll gavs det konsert med äldsta dotterns kör, denna gång på temat katt, vilket drog rekordpublik. När vi satt och väntade på att konserten skulle börja blev jag lite rastlös och frågade M om hon tyckte att jag skulle gå fram och köra lite på trumsetet som stod bakom scenen. Hon svarade med ett sammanbitet, vokallöst och väldigt distinkt "nj" och en blick som med all tydlighet visade att det var en mycket dålig idé.
Detta är andra gången på kort tid som hon visat att hon faktiskt kan skämmas för sin pappa. Och det gör mig mycket stolt, då det ju är ett av de främsta tecknen på mognad och utveckling. Samt att jag gläds åt varje gång jag får använda det fina vuxenuttrycket "var och en skäms för sig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar